Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Nya bluffsatsningar fixar inte jobben

Foto: Magnus Bard

DN 10/5 2018. Här är en nyttig tumregel i debatten om jobben: När ett parti utlovar X antal sysselsatta genom någon ny satsning – dividera X med minst 4.

Det är Riksrevisionen som har granskat glappet mellan skrytsamma jobbmål och den hårda verkligheten. Rapporten visar att regeringssatsningar i snitt når en fjärdedel av målvolymen. Ofta avsevärt mindre. Kalla det arbetsmarknadsministerns solskenskvot.

Problemet med glädjekalkyler är blocköverskridande. Ett exempel är Alliansens YA-jobb. Här tycktes den borgerliga regeringen tro att man tagit ett strupgrepp om ungdomsarbetslösheten – 30 000 unga skulle in i yrkeslivet. Det blev aldrig fler än 1 900.

De rödgröna har haft flera fiaskon. I valrörelsen för fyra år sedan talade Stefan Löfven om tiotusentals ”traineejobb”. Sedan bantades ambitionen ordentligt. Till slut bidde knappt en tumme: År 2016 fanns 200 traineejobbare.

Problemet är inte att politiken är för snål. Tvärtom. Arbetsförmedlingen har skickat tillbaka åtskilliga miljarder kronor i obrukade medel till regeringen, bara de senaste åren.

Varje år startas i snitt två nya jobbsatsningar. De allra flesta lyfter aldrig, visar Riksrevisionens genomgång. En del är ren bluffpolitik. 

Myndigheten pekar på konkreta problem i förberedelser på departement och myndigheter. Men en god förklaring är nog vanligt önsketänkande och tom retorik.

Två viktiga jobbförslag står mot varandra inför valet i höst. Striden gäller särskilt integrationen. Är chanserna bättre nu?

Löfvens regering har redan enats med arbetsmarknadens parter om vad de kallar etableringsjobb. Det blir ytterligare en subventionerad anställningsform som kan hjälpa människor under en period. Målet är 10 000 sysselsatta, främst nyanlända. Det blir 2 500 om man räknar med den där solskenskvoten.

Etableringsjobben har ändå flera fördelar. En är att Arbetsförmedlingen inte behöver blandas in. Den ekonomiska ekvationen är också ovanligt enkel. Arbetsgivaren betalar en rejält rabatterad lönesumma, utan krångel, medan staten matchar med bidrag så att totalbeloppet går att leva på.

Men flera viktiga krafter för integrationen har hamnat utanför. Byggfacket vill inte vara med – småföretag utan kollektivavtal får inte. Bemanningsbranschen är också utestängd.

Att en låg lön är bättre än eviga bidrag inser även Stefan Löfven.

Alliansens alternativ kallas inträdesjobb, som vänstern nu hävdar kommer att leda till dumpade löner för alla. Men skillnaden jämfört med etableringsjobben är faktiskt inte enorm. Det stora problemet med de borgerligas upplägg är att det kräver en ny sorts riskabel lagstiftning. 

Den goda nyheten är att jobbintegrationen i Sverige trots allt går snabbare. Som DN rapporterade i veckan har tiden från ankomst till förvärvsarbete nästan halverats. Högkonjunkturen hjälper. Förmodligen har sådant som rutavdrag och lägre skatt för låginkomsttagare också gjort skillnad.

En klok jobbpolitik behöver bygga vidare på det som fungerar och rensa ut det som är trasigt. Svenskundervisningen måste bli bättre. Bluffprogram borde slopas, och pengarna satsas på att fortsätta rusta den kommunala vuxenutbildningen. Den generella skatte- och bidragspolitik som Alliansen drev igenom smäller också högt.

Om man bortser från valretoriken har LO börjat mjukna en aning i frågan om enkla jobb. Att en låg lön är bättre än eviga bidrag inser även Stefan Löfven. Om den insikten befästs kan jobbintegrationen växla upp.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.