Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 21:35

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/nya-skatter-ar-i-basta-fall-inte-samre-an-de-gamla/

Ledare

Nya skatter är i bästa fall inte sämre än de gamla

Att bo och arbeta i en storstad är uppskattat, och värdet av detta kan i framtiden bli beskattat.
Att bo och arbeta i en storstad är uppskattat, och värdet av detta kan i framtiden bli beskattat. Foto: Christine Olsson/TT

DN 2/1 2019. Att införa och höja skatter är sällan lösningen på samhällsproblem, men ett omfördelat skatteuttag som innebär en mindre belastning på produktiv verksamhet är önskvärt.

DN:s ledarredaktion
Rätta artikel

För ideologiska socialdemokrater finns det knappt något problem som inte kan lösas med en skatt. Ekonomen Paul Collier är inget undantag. Efter uppmärksammade böcker om migration och fattigdomsbekämpning talar han sig i sin senaste bok ”The future of capitalism” varm för en socialdemokrati av gammalt efterkrigssnitt, samt nya och relativt oprövade sätt att beskatta folk, inte minst för att fånga det ökade värdet på mark i dynamiska storstäder.

En sådan markvärdesskatt förespråkas även av socialdemokraterna Jonathan Grosin och Susanna Kierkegaard ( Dagens Arena 11/12).

De menar att en skatt på mark i storstäder inte, som en fastighetsskatt, skulle avskräcka från exploatering genom att vara proportionell mot de värden som skapas. Genom att följa markens marknadsvärde skulle den tvärtom uppmuntra den tätare bebyggelse som vore önskvärd såväl för att det råder bostadsbrist som för ett effektivare resursutnyttjande och mindre miljöslitage.

Att ge staten nya sätt att beskatta är som att ge drinkaren nyckeln till barskåpet.

Ett exempel är att Hongkong låtit investeringar i bättre infrastruktur till viss del finansiera sig själva genom att beskatta den värdeökning exempelvis en ny tunnelbanestation ger för kringliggande fastigheter.

Skatten är med andra ord tänkt att tas ut på räntor, en värdeökning som inte orsakas av ägarens egen ansträngning utan har andra orsaker. Det gör den både effektiv och rättfärdig. I alla fall i teorin.

I praktiken finns skäl att vara kritisk till eventuella välsignelsebringande effekter av skatter. De kan lätt förfuskas. Collier skissar exempelvis på att utifrån grova modeller beskatta även människors inkomster högre för att de bor i storstäder. Då kan modellernas rättvisa lätt urarta i byråkratiskt godtycke och fifflande med var man är skriven.

Att ge staten nya sätt att beskatta är som att ge drinkaren nyckeln till barskåpet. Risken är överhängande att det blir för mycket och då förfuskas den goda tanken på något vederkvickande. Det gäller särskilt skatter som anses effektiva, vilket fastighetsskatten visade.

En skatt som främst faller över storstäder skulle också, särskilt i denna polariseringens tid, kunna bli ett politiskt vapen i populisters och landsbygdsintressens händer, och användas för att medvetet motarbeta storstädernas lockelse och dynamiska utveckling.

Skatten på arbete behöver snarare sänkas för att öka människors självbestämmande och oberoende.

Någon anledning att dela dessa socialdemokraters oförställda entusiasm för denna nya skattebas finns således inte, men även The Economist ( 9/9 2018) och ett flertal liberala ekonomer anser att den bör övervägas.

På något sätt behöver nämligen betydande offentliga åtaganden finansieras över överskådlig framtid. Statliga kärnuppdrag som polis och försvar kräver ökade resurser i en tilltagande osäker värld. Välfärd har lovats till en växande andel äldre som kommer att behöva finansieras av relativt sett färre i arbetsför ålder. Detta kräver betydande prioriteringar där utgifter på andra områden minskar. Därtill krävs nytänkande kring hur skatter kan tas ut på ett rättfärdigt och effektivt sätt.

Då kan markvärdesskatter och andra försök att beskatta räntor vara det minst smärtsamma. I den mån det låter sig göras är det att föredra framför att beskatta människors produktiva ansträngningar. Skatten på arbete behöver snarare sänkas för att öka människors självbestämmande och oberoende.

Nya skatter är ingen universallösning och inget självändamål. Rätt utformade kan de däremot vara en del av en skattereform som också minskar skattebördorna där det bäst behövs.