Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-24 06:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/nytt-ar-borde-inte-vara-liktydigt-med-nya-forbud/

Ledare

Nytt år borde inte vara liktydigt med nya förbud

Nästa år borde vi få dansa in utan krav på danstillstånd.
Nästa år borde vi få dansa in utan krav på danstillstånd. Foto: Beatrice Lundborg

DN 4/1 2019. I ett fritt land borde det naturliga vara att människor för varje år får bestämma mer över sig själva.

DN:s ledarredaktion
Rätta artikel

Nya år kommer numera med besked om nya förbud. På nyårsnatten sköts de sista tillståndsfria raketerna på pinne upp för att förgylla natthimlen, nästa år krävs ansökan för att man ska få köpa och avfyra en raket för att fira in det nya året.

Lagom tills sommarvärmen gjort det trivsamt utomhus träder dessutom rökförbudet på uteserveringar i kraft. Ett förbud som även omfattar e-cigaretter eftersom det tillkommit inte som skydd för ens marginella hälsorisker för andra, utan för att ”avnormalisera tobaksbruk i det offentliga rummet”.

Förbud är mer än en åsikt. Förbud medför kostnader och orsakar problem.

Förra året blev det förbjudet att hålla i en mobiltelefon när man sitter bakom ratten. Ett förbud som inte hindrat att dödligheten i trafiken preliminärt ser ut att ha ökat jämfört med tidigare år – ett olyckligt trendbrott som indikerar att förbud inte nödvändigtvis löser eller ens hjälper mot de problem de var tänkta.

Politiker är vana att ta till förbud mot upplevda problem, eftersom det är ett enkelt sätt att signalera handlingskraft. Intressegrupper och lobbyister uttrycker det ofta som att Sverige ”ligger efter” om vi inte har lika långtgående förbud som i andra länder, vilket ibland rentav blir den mediala vinkeln.

Lite till mans resonerar vi på ett liknande sätt. Många förbudsförslag har stöd av majoriteter i opinionsmätningar. De flesta tycks helt enkelt se sitt eget ogillande av en företeelse som en tillräcklig anledning att förbjuda den.

Men förbud är mer än en åsikt. Förbud medför kostnader och orsakar problem. Det som retar vissa kan vara andras nöje och njutning och i ett fritt samhälle behöver båda kunna samsas och tolereras – särskilt när det handlar om olika smak och intressen.

Vi diskuterar värden som tillit och oberoende, men kopplar dem sällan till hur staten genom petiga restriktioner visar att den inte litar på oss.

Nya lagar kräver resurser från polis och rättsväsende, och innebär att den som bryter mot lagen riskerar att straffas. Är det verkligen rimligt att straffa en i övrigt laglydig Svensson som skjuter raketer på nyår eller en krögare som låter folk röka på uteserveringen, och att ta poliser från andra uppdrag för att upprätthålla sådana lagar?

Även med sådana kriterier finns restriktioner och lagskärpningar som kan motiveras, men den sammantagna strömmen av nya förbud är illavarslande. Borde inte friheten för vuxna människor att fatta beslut om sin egen tillvaro snarare öka för varje år? Vi diskuterar värden som tillit och oberoende, men kopplar dem sällan till hur staten genom petiga restriktioner visar att den inte litar på oss.

Nya friheter i stället för nya förbud är inte någon oprövad tanke. Ett antal nyårsaftnar i början på 2000-talet utökades ransonen alkohol vi fick ta med oss från resor i EU-länder gradvis till dagens generöst tilltagna gränser. För varje år blev svensken lite myndigare och anförtroddes lite större frihet. Det gick bra. När vi väl fått hela EU-ransonen minskade införseln och drickandet stadigt under många år. Friheten hanterades med ansvar.

Vilka lagar som införs är dessutom ett val. Samma övergångsregering som tyckte att det var angeläget att lägga fram förslag om rent moraliserande lagar om rökning och ökad byråkrati för dem som säljer tobak har exempelvis inte lagt någon proposition om att avskaffa kravet på danstillstånd. Trots riksdagsbeslut 2016 om avskaffande krävs det fortfarande tillståndsansökan för att människor ska få röra sig till musik på en offentlig lokal.

Prioriteten borde vara den omvända. Våga välkomna varje nytt år med att sammantaget öka den personliga friheten och därmed tilliten till landets medborgare. Se till exempel till att släppa dansen fri.