Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-17 19:36

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/ocksa-sverige-har-ett-ansvar-for-operation-radda-eu/

Ledare

LO flirtar med Brexit-populismen

Foto: Mickan Palmqvist

DN 8/2 2019. De yttre och inre hoten mot EU växer. Inför Europavalet i vår måste också svenska partier och väljare höja blicken ovan det snöda egenintresset.

DN:s ledarredaktion
Rätta artikel

Sverigedemokraterna har presenterat sin plattform inför vårens val till Europaparlamentet. Partiet insisterar inte längre vare sig på att Sverige ska lämna EU eller att EU ska lämna Sverige, utan tycker nu att Sverige först ska dra ännu mer nytta av EU och sedan får man se.

Omsvängningen har kanske mer att göra med Jimmie Åkessons intresse av att göra sig mer samarbetsfähig inför kommande regeringsbildningar än med ett nyväckt intresse för Europatanken. Men man ska å andra sidan inte underskatta nationalismens internationalistiska böjelser. 

Åkesson har gott om vänner i andra EU-länder, somliga av dem ”in high places”. Det underströk han vid en pressträff i onsdags.

”Det vi ser är att partier som är starkt kritiska till överstatlighet har växt väldigt kraftigt, och bildat regering i ett antal länder i Europa”, konstaterade han och tillade: ”Det innebär att förutsättningarna aldrig har varit så goda för att reformera unionen inifrån.”

Olyckligtvis har Jimmie Åkesson rätt. I alla fall om EU ska förstås inte bara som en ekonomisk utan också, ja framför allt, som en politisk intressegemenskap, ett projekt som skapar och värnar liberal demokrati. ”Reformera” får ju här göra tjänst som en sverigedemokratisk synonym för urholka, underminera, försvaga, urvattna, splittra, förgifta, ta död på.

Hoten mot denna politiska ordning, mot denna unika glänta i tid och rum, växer. USA, länge den västliga demokratins ordningsman, har nu en president som med en energi värdig en tonårsvandal anstränger sig för att skapa en ny världsoordning. Ryssland styrs av en KGB-tsar. Kina är en expansiv kommunistdiktatur med alltmer skrämmande ekonomiska och teknologiska resurser.

Den som tror att en europeisk nationalstat i svensk storlek är den tryggaste hamnen i en sådan värld lever i en sagobok.

Nationalismen har ett helt stuteri av trojanska hästar i EU

Sällan, om ens någonsin, har Europeiska unionen framstått som så bokstavligt talat livsviktig som nu. Och aldrig tidigare har den framstått som så bräcklig. De två stöttepelarna, Tyskland och Frankrike, vacklar. Angela Merkel är på väg bort från makten. Emmanuel Macron kämpar för att behålla den. Den liberala demokratins flaggskepp Storbritannien, har kapat förtöjningarna, huggit ner masten och slängt rodret i sjön. Det är ett sorgligt skådespel, och det borde göra oss alla nervösa också av skälet att Storbritannien är en av få EU-stater med riktiga militära muskler, sådana man behöver i tunga tider.

Till detta kommer Åkessons europeiska vänner. Den antiliberala nationalismen har numera ett helt stuteri av trojanska hästar i EU. Högernationalister och populister av blandad sort utövar ett växande politiskt inflytande i en rad europeiska länder. I Ungern, Polen, Italien och Österrike har de flyttat in i regeringsbyggnaderna.

Svenska politikers förhållande till EU har inte sällan utgått från frågan: ”Vad fan får vi för pengarna?” Det allt väsentliga har varit att övertyga medborgarna om att medlemskapet i unionen lönar sig. Under de månader som återstår till EU-valet i maj måste perspektiven vidgas och nivån höjas. LO:s antingen gravt klantiga eller grovt opportunistiska ”lån” av Brexit-parollen ”Ta tillbaka kontrollen” understryker behovet av en reformerad svensk EU-retorik.

Det europeiska demokratiprojektet befinner sig i en allvarlig existentiell kris. Det är till den verkligheten de svenska partierna och de svenska väljarna nu har en skyldighet att förhålla sig.