Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-27 13:38

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/ordningsbetyg-ar-ett-slappt-svar-pa-en-viktig-fraga/

Ledare

Ordningsbetyg är ett slappt svar på en viktig fråga

Varning för stökiga barn. Foto: Anna Littorin

DN 6/5 2019. Det är ytterligt naivt att tro att hotet om ett lågt betyg i ”ordning” vid terminens slut skulle göra stökiga ungar lugna och beskedliga på lektionerna. I stället ökar det bara arbetsbördan på de redan hårt ansatta lärarna.

Rätta artikel

Mer än en tredjedel av lärarna uppger att det går åt väldigt mycket lektionstid bara till att upprätthålla ordningen. Ändå upplever bara lite mer än hälften av eleverna att de för det mesta har studiero på lektionerna. Och andelen som går ut grundskolan med så hyfsade betyg att de är behöriga att gå gymnasiet minskar stadigt. 

Mitt i detta ställer sig Liberalerna med Jan Björklund i spetsen och trumpetar om att vi borde införa ordningsbetyg.

Mycket handlar om resurser. Det råder allvarlig lärarbrist, och även brist på särskilt stöd till de elever som behöver det. Inget tyder på att den situationen kommer att bli bättre inom den närmaste tiden – tvärtom: Enligt Skolverkets beräkningar skulle 23 700 personer behöva påbörja en lärarutbildning varje år för att det ska motsvara det faktiska behovet. 

I verkligheten är de nya lärarstudenterna bara 15 300 per år, i snitt.

Mitt i detta ställer sig Liberalerna med Jan Björklund i spetsen och trumpetar om att vi borde införa ordningsbetyg. Och, ännu märkligare: riksdagen håller med. I dagarna beslöt den så att ställa sig bakom beslutet om att skolor ska kunna sätta ordningsbetyg, och låta frågan gå vidare till regeringen. Det är svårt att förstå varför.

För problemet handlar ju inte bara om att eleverna själva inte är tillräckligt ordningssamma, utan om att hela skolan är mer än lovligt stökig. 38 procent av skolorna brister vad gäller de extra resurser som de enligt lag är skyldiga att uppbåda när elever är oregerliga. 

De ordinarie anställda har i sin tur ett mycket otacksamt jobb i det att de i praktiken straffas hårt när de försöker styra upp situationen. Detta eftersom Barn- och elevombudet, BEO, ser så gott som alla tillrättavisningar – i stil med att avlägsna elever som inte kan bete sig från klassrummet – som ”kränkande” och utdömer skadestånd även i fall då både Skolinspektionen och polisen kommer fram till att inget fel har begåtts. 

Och skolorna rättar sig efter detta, i stället för att backa upp sina lärare. 

Lärarförbundet är kraftigt emot det nya tilltaget med att införa ett extrabetyg, och inte undra på det. Det är ytterligt naivt att tro att hotet om ett lågt betyg i ”ordning” vid terminens slut skulle göra stökiga ungar lugna och beskedliga på lektionerna. 

I stället kommer detta bara att leda till ökad arbetsbörda för de redan alldeles för få och hårt ansatta lärarna. För ordning är svårt att mäta och verifiera. När föräldrarna, som lärt sig att tänka på sig själva och sina barn som kunder, ifrågasätter ett lågt betyg måste lärarna därför vara förberedda. 

Därför gäller det att dokumentera elevernas beteenden upp till tänderna. Varifrån ska lärarna ta den tiden? Inte lär de befrias från någon av sina befintliga arbetsuppgifter som kompensation.

Ordningsbetyg är ett slappt och flummigt svar på en större och mycket allvarlig fråga om skolan ska lösa sitt kaos, en billig ickelösning på problemet med elever som det inte finns mandat, tid eller pengar att ta hand om på annat sätt. Stort mer än så tjänar de inte till. 

För få arbetsgivare kommer att bry sig om hur lydiga vuxna arbetssökande egentligen var som barn och unga. Och ännu färre kommer att titta upp under anställningsintervjun och efterfråga ett ordningsbetyg som kanske eller kanske inte existerar. 

Nej, detta är bara ännu en ogenomtänkt satsning, som saknar annat värde än att den får politiker att framstå som handlingskraftiga, och som i praktiken bara ställer till det för lärarna. Ordningsbetyg är – kort sagt – det sista den svenska skolan behöver.