Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Partierna måste tala klarspråk om försvaret i valrörelsen

Försvaret är tillbaka på Gotland.
Försvaret är tillbaka på Gotland. Foto: Sören Andersson/TT

DN 21/8 2018. Trots en orolig omvärld talar partierna tyst om försvars- och säkerhetspolitiken. Det bör ändras på.

Peter Hultqvist pryder just nu Socialdemokraternas valaffischer runt om i landet. Det är inte så konstigt – försvarsministern tillhör partiets populäraste företrädare. Lite märkligare är att budskapet som basuneras ut inte har något att göra med hans politikområde: Hultqvist försäkrar väljarna att S kan sköta pensionerna – inte försvaret.

Moderaterna, i sin tur, pratar gärna om att staten ska upprätthålla sin del av samhällskontraktet. Men säger mycket lite om vad som är dess absoluta kärnuppgift: skyddet mot yttre hot.

Inte ens för Liberalerna – som brukar slåss hårdast för försvaret – är området prioriterat i kampen om väljarna. För Jan Björklunds parti kommer skolan först. Tvåa är euron.

Faktum är att i årets valrörelse är försvarspolitiken en ickefråga.

Det hade varit rimligt om almanackan visade 1998 i stället för 2018. Då var kalla kriget slut, Ryssland bantade sin militär och USA var villigt att ta stort ansvar för den globala säkerheten. Men nu rustar Vladimir Putin upp. Och att Moskva är en oberäknelig granne har vi flera bevis på i närtid.

Sveriges omvärld är osäkrare i dag än någon gång sedan Sovjetunionens fall.

Samtidigt leds USA av en president som gång efter annan ifrågasätter landets säkerhetsgarantier till sina europeiska allierade och inte verkar ha några bryderier inför att ge sin ryske motsvarighet fritt spelrum. 

Sveriges omvärld är osäkrare i dag än någon gång sedan Sovjetunionens fall. 

Avsaknaden av försvarsfrågorna från valrörelsen hade också varit rimlig om vi redan använt de senaste åren till att förbereda oss för det nya försämrade världsläget. 

Det är också lätt att få intrycket av att så är fallet. Försvarsbeslutet 2015 var det första på decennier som gav höjda anslag. Riksdagen har sedan dess skjutit till ytterligare pengar. Soldater har placerats på Gotland igen. Värnplikten är dessutom återinstiftad, om än i mycket begränsad form.

Men som DN:s granskning (20/8) visar är det svårt att betrakta vår beredskap som god. Förra året uppgick Sveriges försvarsutgifter endast till 1 procent av bnp, vilket är den lägsta siffran i modern tid och långt under de 2,6 procent som gällde under kalla krigets sista år. 

Norge, Danmark och framför allt Finland lägger alla en större andel av sin ekonomi på försvaret – och har gjort det under lång tid.

Politikerna bör alltid förhålla sig försiktiga när generalerna äskar mer pengar. I motsats till vad Fredrik Reinfeldt påstod är försvarsmakten inte ett särintresse, men liksom alla delar av statsmakten har den ett byråkratiskt intresse av större resurser. Och liksom på alla områden ska effektivitet belönas, inte slöseri. 

Men det är svårt att inte dra slutsatsen att den slimmade budgeten fortfarande har stora konsekvenser för försvarets operativa förmåga. Sverige har endast två brigader, bara en är fullt funktionsduglig och av de fem svenska ubåtarna är två redo att användas. 

Därför måste takten på utgiftsökningarna skruvas upp kraftigt i det försvarsbeslut som ska tas 2020. För Natoförespråkare är detta en självklarhet. Vid ett medlemskap förväntas vi spendera 2 procent 2024. Men även Atlantpaktens motståndare borde vilja se betydande budgetförstärkningar. En trovärdig alliansfrihet är dyr.

Försvarsberedningen – som ska lämna sin rapport inför nästa försvarsbeslut senast våren 2019 – är så klart viktig för att skapa en samsyn. Men väljarna förtjänar att få veta mer om hur partierna ser på vår oroliga omvärld och vilka resurser de är villiga avsätta för att göra oss trygga i den. 

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.