Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 11:11 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/per-svensson-nar-sverige-sag-synagogorna-brinna/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

När Sverige såg synagogorna brinna

Foto: FLT-PICA

80 år sedan Hitlerregimen iscensatte de så kallade Novemberpogromerna. Sverige chockades. Men den svenska antisemitismen överlevde.

Den 9 november är ett märkesdatum i Tysklands dramatiska och våldsamma moderna historia. 

Det var den 9 november 1918 som kejsar Wilhelm abdikerade och den socialdemokratiske ledaren Philipp Scheidemann utropade republiken från en balkong i riksdagshuset.  Det var natten till den 9 november 1923 som Adolf Hitlers så kallade ölhallskupp misslyckades. Först nio år senare utnämndes källarpolitikern Hitler till tysk rikskansler. Det havererade försöket att gripa makten 1923 blev till myt och propagandalegend. 

På kvällen den 9 november 1938, samlades därför topparna i NSDAP till bankett i rådhuset i München. De skulle högtidlighålla minnet av 1923 års hjältedåd. Vid niotiden nåddes de av nyheten att den unge tyske diplomaten Ernst vom Rath hade dött av sina skottskador. Diplomaten hade två dagar tidigare skjutits inne på den tyska ambassaden i Paris. Attentatet hade utförts av var en ung tysk-judisk man, Herschel Grynszpan, vars föräldrar deporterats från Tyskland till Polen.

 Goebbels höll nu ett tal där han berättade att den folkliga vreden över vom Raths död redan manifesterat sig i hämndaktioner mot judar i olika tyska städer. Partikamraterna förstod vad som nu förväntandes av dem. Budkavlen gick. Överallt i Tyskland iscensattes "spontana" pogromer. Synagogor sattes i brand. Judiska butiker och hem slogs sönder. Judar jagades upp ur sina sängar och misshandlades skoningslöst. Under de följande dagarna fördes tiotusentals judar till koncentrationsläger.

Allt var noga planlagt. Redan på eftermiddagen den 9 november hade Goebbels och Hitler fått veta att Ernst vom Rath var död. När de tog emot nyheten under banketten spelade de teater. Det som sedan utspelade sig under den natt som länge gick under det förskönande namnet ”Kristallnatten" var på sätt och vis också det en cynisk teaterföreställning, en inscenering av den nazistiska apokalypsen. Ur röken från de brinnande synagogorna skulle det nya Tyskland stiga fram, renat och skoningslöst.

Som tidningen Der Spiegel nyligen påpekade i ett stort reportage om de tyska revolutionernas historia (13/10) var det knappast en slump att den välregisserade våldsorgien iscensattes just natten mellan den 9 och de 10 november. Nazisterna hade känsla för det teatrala. Deras kontrarevolution hade gått i stöpet den 9 november 1923. Men nu, den 9 november 1938, var makten deras. Ingen kunde hindra dem från att slå sönder det Tyskland som fötts revolutionsdagen 9 november 1918, det Tyskland som i nazisternas ögon perverterats av liberaler, socialister och, framför allt, judar. Som Der Spiegel konstaterar betraktade nazisterna 1918 som en ”Lumpen- und Judenrevolte”, en patrask- och juderevolt.

 Att diplomaten Ernst vom Rath dog på rätt dag var, sett ur Goebbels perspektiv en lyckträff, men novemberpogromerna hade genomförts även utan denna slumpens handräckning.

Den nazistiska staten värdesatte byråkratisk ordning också när befolkningen skulle resa sig i okontrollerbar vrede. Fem minuter i midnatt den 9 november sände Gestapochefen Heinrich Müller per telex instruktioner till samtliga statliga poliskontor i Tyskland. Polischeferna informerades om att det inom kort skulle genomföras antijudiska aktioner runt om i riket. Dessa aktioner skulle inte störas. Däremot skulle plundring och stölder förhindras och viktigt arkivmaterial i synagogorna omhändertas. Gestapochefen informerade också sina poliskollegor om att mellan 20 000 och 30 000 judar skulle gripas i anslutning till aktionerna.

Kristallnatten" var på sätt och vis också det en cynisk teaterföreställning, en inscenering av den nazistiska apokalypsen

Ljudet av krossade rutor hördes ända till det stillsamma Sverige. Den konservativa eftermiddagstidningen Nya Dagligt Allehanda kunde redan påföljande dag, torsdagen den 10 november, rapportera om de nattliga pogromerna: "Synagogorna brinna i Berlin. Häftiga antisemitiska demonstrationer över hela det Tredje riket".  Och så under dessa rubrikrader, ytterligare två, inom citattecken: ”Führer, befria oss från judeplågan.” 

En intressant dimension av de svenska reaktionerna på övergreppen i Tyskland är att det förekom avståndstaganden också i gravt antisemitiska och annars protyska kretsar. Nationell Tidning, organ för Sveriges Nationella Förbund, som härbärgerade de lite finare och akademiska pro-nazisterna, uttryckte bekymmer över att händelserna i Tyskland de senaste dagarna svärtade ner den nationalism som ville lösa "judeproblemet" i ”ridderlighetens tecken”.

Till och med "Den Svenske Nationalsocialisten", de mer vulgära nazisternas organ, distanserade sig i slingrande vändningar från de tyska meningsfrändernas ogenerade brutala metoder, som ansågs ”ovärdiga en kulturnation”

Hur ska man förstå detta? Båda dessa tidningar var också dessa dagar fyllda av intensivt judehat. Nationell Tidning hävdade att Sverige var drabbat av "en fruktansvärd judeinvasion” (hela nio arbetstillstånd om dagen till utlänningar i Stockholm). Den Svenske hade just inlett kampanjen "Mota Mose i grind".

Men det var just därför. Det var just för att båda dessa tidningar, och de rörelser de representerade, på ganska goda grunder trodde sig kunna göra antisemitismen, och motståndet mot "flyktingar", det vill säga judar, till en vinnarfråga i Sverige som novemberpogromerna fyllde dem med missmod.

De tyska läromästarna var nu i färd med att ge judehatet dåligt rykte. Hela världen fick se det nazistiska programmet, den nationalsocialistiska ideologin, omsatt i praktiken. Det var inte helt lyckat, men det hela kunde kanske ändå ges en lämplig förklaring?

Varför inte denna? Genom att bli offer hade de lömska judarna i själva verket gjort sina fiender till de verkliga offren. Eller som Den Svenske Nationalsocialisten formulerade det i sin ledare: "I sista hand blir det inte judarna utan tyskarna själva som mest få lida av de senaste dagarnas åtgärder.”

Där var tidningen pessimistisk i överkant. Också i Sverige lyckades antisemitismen överleva  novemberpogromernas excesser. Bara några månader senare protesterar studenterna i Uppsala och Lund mot ett förslag att ge ett tiotal judiska läkare en fristad i Sverige.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.