Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 21:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/per-svensson-skuggad-av-julens-tv-serier/

Ledare

Per Svensson: Skuggad av julens tv-serier

Radshustrio i
Radshustrio i "De dagar som blommorna blommar". Foto: Peter Cederling/SVT

Den ena tv-serien efter den andra utspelar sig i hus där jag bott, och i decennier jag upplevt som ung. Det första måste vara tillfällighet. Det andra en tanke.

Per Svensson
Rätta artikel

Jag börjar känna mig smått förföljd av SVT-serier. Redan i höstas hölls det nyårsfest i en grannlägenhet. Det var SVT som spelade in en scen till ”Tsunami”, en kommande serie med manus av Sara Kadefors.

Sedan blev det jul. Jag tittade på protestmyset i ”Systrar 1968” och upptäckte att det ”Stockholm” där FNL har sin lokal, och demonstranterna samlas för att kräva daghem åt alla, i själva verket var de kvarter i Rörsjöstaden i Malmö där jag tillbringat merparten av mitt vuxna liv.

Därefter var det dags för första avsnittet av Jonas Gardells och Simon Kaijsers serie ”De dagar som blommorna blommar”. Höghusen i Näsbydal i Täby gör tjänst som scen och fond. Där bodde jag som barn.

Ett sårigt 70-tal, svärtat av främlingskap. Ändå finns gemenskapen också där.

Tv-serierna som The Hemnet of my life? Nja, eftersom svensk tv numera tycks besatt av den moderna svenska historien är det väl ofrånkomligt att man då och då känner igen sig om man själv hunnit avverka ett antal decennier.

Men varför denna i samtiden uppenbarligen växande och utbredda fascination för det nära förflutna? I en recension i Sydsvenskan av ­Carsten Jensens nya bok om populism, ”Källarmänniskor”, lyfter kritikern Hynek Pallas fram den danske författarens iakttagelse att för dagens européer är det välfärdsstaten, inte landsbygden, som är heimat, den emotionellt laddade hembygden.

Och nostalgin är en mäktig kraft. Gardells och Kaijsers serie gör avstamp i ett sårigt 70-tal, svärtat av främlingskap. Ändå finns gemenskapen också där, kring ett Stenmarksåk. Var det verkligen så? Spelar det någon roll? Riktig konst får fantasierna att bli inte bara sannolika utan i djupare mening sanna. Det är därför vi har konst.

Men när politiska rörelser gör anspråk på att kunna arrangera charterresor till det förgångna, göra framtida verklighet av fantasier om det förflutna, bör vi insistera på att vår tid är nu.