Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Polisens haveri i Fittja

Foto: Jonas Ekströmer/TT

DN 20/12 2017. Hanteringen av fallet i Fittja är en rättsskandal. Men det är polisen som ska kritiseras, inte tingsrätten. 

En kvinna begav sig till Stockholmsförorten Fittja för att köpa droger. Där stötte hon på flera yngre män, och berättelserna om vad som hände sedan skiljer sig åt. Kvinnan säger att hon blev brutalt våldtagen och misshandlad i en trappuppgång. De misstänkta männen hävdar att hon erbjöd dem oralsex i utbyte mot droger. En avsugning mot några gram heroin, och de tackade och tog emot.  

Få har vid det här laget undgått att höra om fallet. Rubrikerna har handlat om våldets grovhet, uppgifterna om att det rörde sig om uppemot 20 gärningsmän, eller i vissa grumliga kanaler om de misstänkta männens etnicitet. En stor del av diskussionen har i samband med Metoo också kommit att kretsa kring hur socialt utsatta kvinnor bemöts av rättsväsendet. 

Rubrikerna har handlat om våldets grovhet, uppgifterna om att det rörde sig om uppemot 20 gärningsmän, eller i vissa grumliga kanaler om de misstänkta männens etnicitet.

Men det pratades faktiskt om fallet redan i somras, när Svenska Dagbladets avslöjade att polisen prioriterar ned våldtäkter för andra, mindre allvarliga brott. I fallet i Fittja hade polisen väntat i tio månader med att inleda en förundersökning – och sex månader med att plocka in identifierade gärningsmän. Resursbrist, försvarade sig Polismyndigheten.  

Att det fanns tveksamheter i hur Fittjafallet har skötts var med andra ord redan känt. Men att det var så här illa, som det nu framgår av den friande domen, hade nog få kunnat föreställa sig. Den trettio sidor långa domen är en uppläxning av sällan skådat slag, av polisen och förundersökningsledaren, som avslutas med meningen: ”Enligt tingsrättens bedömning innebär dock svagheterna i utredningen att åtalet mot samtliga ska ogillas helt.” Det är alltså, och det här är väsentligt, polisens arbete som gör det omöjligt annat än att fria de fem männen. 

Metro har redan skrivit om hur polisen vid den första brottsplatsundersökningen gick in i fel trapphus – och tvingades att göra om undersökningen tio månader senare. Men det är värre än så, visar domen: De bevis som trots allt hade säkrats, inte minst sperma, analyserades aldrig. 

Den genomgående kritiken mot polisen handlar om brist på dokumentation. Framför allt har uppgifter som framkommit i förhör med kvinnan inte skrivits ned. Som att hon i mars pekade ut en gärningsman från en spaningsbild. Eller att hon i juni kördes runt i polisbil i området och då pekade ut brottsplatsen. Inte heller när polisen pratade med en man som bodde i huset, som angetts som vittne till våldtäkten, gjordes ett formellt förhör.

Och det här verkar vara mer rutin än misstag. Om man ska tro tingsrätten har förundersökningsledaren undvikit dokumentation under hela utredningen. I stället har han gjort minnesanteckningar om vad som hade kunnat vara avgörande samtal och förhör. Ofta har det skett långt i efterhand.

Polisens undermåliga arbete har inte bara gjort det i princip omöjligt för kvinnan att bevisa sin sak i en rättegång. En av de misstänkta männen informerades i det första förhöret om att hans sperma fanns på brottsplatsen. Det var fel. Han fick även veta att kvinnan hade pekat ut honom för brottet – också fel. 

En av de misstänkta männen informerades i det första förhöret om att hans sperma fanns på brottsplatsen. Det var fel. 

Men det allvarligaste är nästan hur vittneskonfrontationen har gått till. Rutinerna som finns för att inte påverka eller leda vittnet när hen ska peka ut en misstänkt, verkar man helt ha rundat. I domen står det att kvinnan redan innan fick se bilder av fyra män, med informationen att de satt inlåsta och att det fanns bevis mot dem. Hon ombads sedan bara att berätta vad de hade gjort mot henne. 

Det mesta talar för att kvinnan ”blev utsatt för någonting i Fittja”, slår tingsrätten fast. Men det räcker inte. För på grund av polisens undermåliga arbete har målet helt fått byggas på kvinnans uppgifter och vaga minnesbilder. Tingsrätten har både behövt väga in att det har gått lång tid och att kvinnan är en missbrukare som vid tillfället hade en salig blandning av narkotikaklassade preparat i kroppen.

Dessutom, visar det sig nu, är det här fallet inte så enkelt som många har fått det att låta som. Det grova våldet som har beskrivits som bestialiskt och ren tortyr har inte lämnat några säkra, synbara, bevis på kvinnas kropp. Och hennes vittnesmål om vad som hände har varit motstridiga och inte alltid sanna. Det betyder inte att kvinnan inte har utsatts för det som hon säger. Men det borde åtminstone ge alla som har gått runt och skrikit sig hesa i falsett ett skäl att dämpa sig lite.

Våldtäktsfallet i Fittja är en rättsskandal. Inte för att männen frias utan för att det sker till följd av polisens inkompetens.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.