Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-23 21:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/politikerna-maste-sluta-springa-ifran-forsvarsnotan/

Ledare

Politikerna måste sluta springa ifrån försvarsnotan

Illustration: Magnus Bard

DN 8/1 2019. Den som beställer måste också betala. Det gäller även försvarspolitikerna.

DN:s ledarredaktion
Rätta artikel

För precis ett år sedan, i samband med Folk och försvars rikskonferens i Sälen, avslöjade DN att armén var långt ifrån att ha de två stridsdugliga brigader riksdagen beslutat om. I princip alla resurser hade lagts på den ena, den med rena yrkessoldater. Den andra var mest ett skal.

Men skälet var enkelt. Försvarsmaktens pengar räckte bara till en brigad.

Inför nästa samling i Sälen säger nu arméchefen Karl Engelbrektson till SVT att det inte går att klara målet inom två år, som försvarsbeslutet 2015 stipulerade. Han säger att det ska verkställas i sinom tid, med brasklappen: om det resurssätts. Forskningsledaren Robert Dalsjö på FOI fyller på med att Sverige bara har halva den organisation som skulle finnas på papperet, som i sin tur inte är hälften av vad som behövs.

Därmed skulle politikerna till slut ha kommit fram till att deras eget försvarsbeslut från 2015 ska finansieras.

Det sägs att en majoritet i den parlamentariska Försvarsberedningen vill ha tre mekaniserade brigader klara till 2025. Erfarenheten säger tyvärr att politikerna lovar runt, håller tunt och framför allt inte vill betala för den förmåga de beställer.

Kalla krigets slut ledde till att det gamla invasionsförsvaret skrotades. Försvarsbudgeten rasade med åren ned till dagens lite drygt 1 procent av bnp. Ryssland förändrade förutsättningarna. Kriget i Georgien, en snabb upprustning och det militära överfallet på Ukraina väckte Sverige delvis ur slummern.

Försvarsbeslutet 2015 (som stöddes av den rödgröna regeringen, M, C och KD) innebar för första gången på länge fler antal kronor. Behovet låg dock på en långt högre nivå. ÖB Micael Bydén fastslog i Sälen i januari förra året att ”reserverna är slut”.

I det budgetunderlag ÖB lämnade över i mars krävde han 18 miljarder kronor i påslag för 2019–21, varav 3 miljarder i år. Eftersom riksdagen antog M:s och KD:s budgetreservation fick han vad han ville ha, den här gången. Åtminstone teoretiskt finns det bred politisk uppslutning kring ökningar även de kommande två åren.

Därmed skulle politikerna till slut ha kommit fram till att deras eget försvarsbeslut från 2015 ska finansieras. Om nu inte den pågående, aningen röriga regeringsbildningen rör till det igen.

Ekonomistyrningsverket konstaterade dock i november att ytterligare stora underskott tornar upp sig. Egentligen räcker inte heller ÖB:s äskande. Och det saknas redan 29 miljarder kronor för att investeringsplanerna till 2025 ska kunna realiseras. Ja, alltså, i själva verket är det 88 miljarder om den politiska önskelistan skulle prickas av.

Försvarsmaterielutredningen hade ett liknande budskap förra året. Vid ”oförändrad försvarsekonomi” måste åtskilligt prioriteras bort. I tre olika alternativ beskrevs hur kvaliteten kunde öka. Den högsta prislappen visade 168 miljarder fram till 2030.

Ubåtar, stridsflygplan och luftvärn kostar. Det gör den erforderliga personalen också, liksom de övningar som behövs för att allt ska bli användbart.

Förvisso håller inte Försvarsmaktens ekonomiska prognoser högsta klass, enligt Statskontorets utredning från december. Det är en besvärlig bransch, där teknisk utveckling hela tiden gör avancerad materiel dyrare. Fast det borde inte vara en överraskning för någon regering heller.

Nato har målet att medlemsländernas försvarsutgifter ska utgöra 2 procent av bnp. Den ambitionen borde även Sverige ha, vilket i alla fall de fyra borgerliga partierna är överens om. Det gäller oavsett om det kloka steget in i försvarsalliansen tas eller inte.

Vi har dessvärre sett politiken retirera förut. Ryssland har nog noterat detsamma.