Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-23 05:02

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/putins-batonger-tystar-inte-rysslands-demokrater/

Ledare

Putins batonger tystar inte Rysslands demokrater

Makten slår till i Moskva. Foto: Kirill Kudrjavtsev/AFP

DN 8/9 2019. Fyra års fängelse blev det för Konstantin Kotov. Hans brott? Deltagande i en demonstration i augusti med krav på att söndagens lokalval i Moskva ska bli någorlunda rättvist. Tidigare i veckan dömdes ytterligare fyra aktivister till långa straff för samma brott.

I juli kom beskedet från valmyndigheten att inte en enda oppositionskandidat hade klarat ribban i Moskva. Ett par hundra hade samlat ihop de namn som behövdes, men självklart underkändes lagom många underskrifter i samtliga fall.

Det där brukar fungera, men den här gången utlöste fusket en våg av demonstrationer. Polisen svarade med brutalitet. Över 2.500 människor har gripits. Utpekade ledare har spärrats in. Protesterna har fortsatt ändå, helg efter helg. Makten har verkat lite förvirrad: förra lördagen flyttade säkerhetsstyrkorna på sig i stället för att slåss.

Valet till stadsduman i Moskva orsakar normalt sett knappt ens en gäspning. Myndigheternas klumpiga agerande var vad som skapade en smärre kris.

Till lokalvalets egenheter hör också att president Vladimir Putins gamla parti, Enade Ryssland, håller sig undan. Dess representanter uppträder i stället som ”oberoende”, och det gäller inte bara i Moskva utan även i S:t Petersburg och andra städer. Organisationen är helt enkelt så misskrediterad att den inte törs ställa upp.

Valet till stadsduman i Moskva orsakar normalt sett knappt ens en gäspning. Myndigheternas klumpiga agerande var vad som skapade en smärre kris. Detsamma kan sägas om händelserna i juni, när journalisten och korruptionsavslöjaren Ivan Golunov först greps för påstått narkotikabrott och sedan släpptes eftersom bevisen var så uppenbart fejkade.

Frågan är hur Putins repressiva system egentligen mår. Han har fortfarande goda opinionssiffror, om än sämre än förr, fast vad de är värda är inte givet. Han har full kontroll över tv-medierna, även om internet tillhandahåller andra kanaler. Han har en överväldigande våldsapparat till sitt förfogande, men vill eller kan inte helt strypa protesterna. Och han har en rysk ekonomi som inte levererar vad som krävs för att hålla missnöjet borta.

Annekteringen av Krim, överfallet på östra Ukraina och terrorbombningarna i Syrien gav ett uppsving för Putins ställning. Förra årets ökning av pensionsåldern och momshöjningen i januari betydde motsatsen.

I början av Putins 20 år långa maktinnehav, så länge olje- och gaspriserna rusade, gick ekonomin på högvarv. Men de senaste fem åren har vanliga medborgares levnadsstandard sjunkit rejält, och Rysslands inneboende svagheter är en långt viktigare faktor än de västerländska sanktionerna.

De senaste fem åren har vanliga medborgares levnadsstandard sjunkit rejält

Råvaruberoendet, statens dominans, den allestädes närvarande korruptionen och bristen på rättssäkerhet håller tillväxten i ett strypgrepp. Kreml försöker stimulera ekonomin med ett stort investeringspaket, men projekten tenderar att gå vilse i någon byråkratisk korridor. Så länge privata aktörer måste vara rädda för systemets mutkolvar och partiska domstolar finns få incitament att öka takten.

Bristen på mänskliga rättigheter och demokrati är en skam för Ryssland, men inte säkert tillräckligt för en bredare revolt. Andra konflikter tillkommer, exempelvis kring planerna på att begrava Moskvas sopberg på landsbygden. Om allt blandas med den ekonomiska frustrationen borde Putin och hans hantlangare ha skäl att oroa sig.

Söndagens lokalval kommer inte att bjuda på någon förändring i sig. Protesterna mot myglet talar ännu med jämförelsevis svag röst. Men att Putin hela tiden måste missbruka makten för att kunna behålla den visar att hans modell inte kan räkna med evigt liv.