Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Regeringskansliets tjänstemän ska inte leka aktivister

Inga palatskupper på Rosenbad, tack.
Inga palatskupper på Rosenbad, tack. Foto: Fredrik Sandberg/TT

DN 28/9 2018. Man måste välja: tjänsteman eller aktivist. Regeringskansliets protestbrev mot SD sätter ett farligt prejudikat. 

Några frågor infinner sig omedelbart för den som läser om ”tjänstemannauppropet” på regeringskansliet. Den första lyder: Vad tänkte ni?

Det handlar alltså om 261 opolitiska tjänstemän vid myndigheten som undertecknat ett brev till arbetsgivaren. Där uttrycker de oro över vad som kan hända med kansliets ”värdegrund” vid ett regeringsskifte. Mellan raderna handlar det förstås om ett direkt avståndstagande till en regering som på något sätt är beroende av SD.

I förlängningen är brevet ett symtom på en åkomma som sprider sig i offentligheten: alla ska vara aktivister. För en del fungerar det utmärkt, som artister, opinionsbildare idrottsmän och ideellt arbetande.

För andra passar det särskilt illa: medarbetare inom public service, myndighetsföreträdare som polischefer, offentligt anställda över huvud taget – de representerar Sverige, inte sig själva – och kanske framför allt opolitiska tjänstemän på hög nivå. 

Och detta är just vad de är: opolitiska tjänstemän. Har undertecknarna av brevet funderat på den bokstavliga innebörden av dessa två ord? Betyder det inte just att de inte ska ta politisk ställning och att de ska representera sin myndighet, som i sin tur ska arbeta för regeringens, riksdagens och väljarnas vilja?

Formuleringarna i brevet är att spänna plogen för hästen. Tjänstemännen tycks vilja försäkra sig om att de slipper genomföra en massa trams som medborgarna haft fräckheten att rösta fram.

Detta handlar inte om en galen despots plötsliga nyck att inom Sveriges gräns erövra Finland åter, inte om att administrera demokratins avskaffande.

Det värsta är kanske hur skrivelsen riskerar att urholka människors förtroende för centrala myndigheter. Det är särskilt olämpligt i denna polariseringens tid. Risken är att intrycket förstärks av en samhällelig ”elit” som struntar i väljarna och bedriver politik på egen hand utan att ta den obekväma omvägen via ett valresultat.

Alla är inte lika oroliga. Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg skriver på Twitter att han inte tror att regeringskansliet är på väg att politiseras: ”Tjänstemännen är väldigt professionella”. Han drar också paralleller till USA och Vita huset-medarbetarnas motarbetande av president Trump.

Och visst, det finns sannerligen situationer när även tjänstemän och andra underlydande har moralisk plikt att vägra göra sitt jobb. Men detta handlar inte om en galen despots plötsliga nyck att inom Sveriges gräns erövra Finland åter, inte om att administrera demokratins avskaffande.

Det handlar om en potentiellt hotad ”värdegrund”. 

Brevet är en sorts preventiv åtgärd, där tjänstemännen spekulerar i vad som kanske är på väg att hända. Och en vag markering att vad det än är så tänker de inte acceptera det.

Det är aktivism, oförenlig med yrkesrollen. Man måste välja.

En önskvärd egenskap hos en tjänsteman är att hen kan hålla huvudet någorlunda kallt. Det hade varit bra om man på regeringskansliet tillämpat lite konsekvensanalys innan det var dags att fatta pennan. Om nu politiseringen av samhället tar sig ända in i maktadministrationens kärna – vad innebär det för yrkesrollen? Kommer man ens kunna ha opolitiska tjänstemän framöver? Eller ska alla tillsättas politiskt, som i vissa länder där ett maktskifte gör rent hus och det bara är för alla byråkrater att packa väskan?

Risken är att de med pennan som spade har börjat gräva den opolitiska tjänstemannens grav.

I en artikel på sajten Kvartal skriver före detta domaren och moderata statssekreteraren Krister Thelin om ett tidigare regeringsskifte i Sverige: 

”Annorlunda var det när den moderata utbildningsministern Britt Mogård tillträdde 1976. När tjänstemännen på departementet samlades för att hälsa det nya statsrådet välkommet, möttes hon av den tidens S-markering: ett hav av röda knappnålar på kavajslagen.”

Är det dit vi ska tillbaka? Och ska beteendet i så fall kontras av tjänstemän som föraktfullt tar på sig M-nålen när ett socialdemokratiskt statsråd presenteras? 

För Gud förbjude att vi skulle få en regering som hotar kansliets ovärderliga värdegrund.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.