Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Religionsfrihet inkluderar inte religionstvång

Illustration: Magnus Bard

 DN 28/5 2018.  Niklas Orrenius DN-reportage tydliggör varför rätten att inte vara muslim är lika fundamental som rätten att vara muslim i Sverige. Och varför skulle Gud behöva bygga en Berlinmur?

I reformationens Europa jagades de så kallade vederdöparna, anabaptisterna, som villebråd. De tillämpade vuxendop och betraktades därför som kättare. Ett lämpligt straff ansågs vara döden genom dränkning. Anabaptisterna var ju så förtjusta i vatten.
Det smått paradoxala var att deras bödlar också var protestanter, fast av annan sort, och själva stämplade som avfällingar av den romersk-katolska kyrkan.

Historiskt har just detta varit religiositetens nattsida: de tyranniska anspråken på ensamrätt till tron och de troende. Den ena riktningens okränkbara sanning har blivit den andras outhärdliga hädelse.

Samtidigt var det ändå reformationen som öppnade dörren för en utveckling mot ett samhälle präglat av tolerans och religiös mångfald. Tyngdpunkten i troslivet försköts från det kollektiva till det individuella. Det centrala skulle vara varje människans egen relation till  Gud.  

I dagens liberala demokratier utgår vi från att tron alltid är individens att omfatta eller överge, även om den också manifesteras i en konfessionell och kulturell gemenskap. Religionsfriheten innebär att var och en är fri att utöva sin förvärvade eller nedärvda tro så länge han eller hon inte bryter mot lagen eller på annat sätt hotar eller skadar sin omgivning. 

Det sistnämnda är inte förhandlingsbart. Religionsfriheten kan aldrig inkludera religionstvång.

Religionsfriheten kan aldrig inkludera religionstvång.

Det är därför Niklas Orrenius stora DN-reportage (27/5) om unga svenskar som har lämnat islam är så betydelsefullt. Det fanns en tid, inte alltför långt tillbaka, då det också kunde vara svårt och smärtsamt för unga kristna att träda fram som icke-troende. Det fanns en tid, inte alltför långt tillbaka, då man i Sverige riskerade att ställas inför domstol om man misstänktes ha ”hädat”.
I dag ser de flesta av oss med förundran tillbaka på sådana förhållanden och förhållningssätt.  De religiösa samfunden och riktningarna har en viktig roll att spela också i ett sekulärt samhälle, men inte som fängelser befolkade av livstidsfångar.
Muslimers rätt att vara muslimer också i Sverige är fundamental. Men det är också rätten att slippa vara muslim. De två rättigheterna förutsätter och betingar varandra.

Mot den bakgrunden är det inte så lite beklämmande att de två svenska imamer som intervjuas i Orrenius reportage är så vaga och undanglidande när de pressas på frågan om islam fortfarande stipulerar dödsstraff för apostater, ”avfällingar”.  De två imamerna är inte extremister utan tvärtom välkända och respekterade företrädare för islam i Sverige. Ändå tycks de inte vilja tala ur skägget och entydigt fördöma den förmoderna idén om det nödvändiga i att ha ett bödelssvärd hängande över den som tvivlar. 

Det finns lagar som ska skydda "ex-muslimer" mot  hot och trakasserier. De måste  tillämpas energiskt. Men det räcker inte. De som väljer att bryta upp från den tro de fostrats i behöver också stöd och hjälp för att klara de sociala och psykologiska påfrestningarna. Det är det omgivande samhällets skyldighet att ge dem det stödet. Det är en uppgift för skola, civilsamhälle och opinionsbildare. 

Men också auktoritativa företrädare för islam i Sverige har ett ansvar här, dessutom ett teologiskt egenintresse. Inte vill de förmedla en bild av Gud som en himlens Honecker som riskerar att överges av sina undersåtar så snart gränspoliserna upphör att patrullera längs muren?

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.