Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-16 08:39 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/richard-swartz-har-ar-statyerna-ihaliga-men-historien-farligt-levande/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Här är statyerna ihåliga, men historien farligt levande

”Krigaren till häst”
”Krigaren till häst” Foto: Johan Öberg

KOLUMNEN. Richard Swartz är journalist, författare och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

På Balkan går nationalisternas väg till den strålande framtiden via ett förvanskat förflutet. Makedonien är inte något undantag. Men en annan väg skymtar. Den går via Aten.

I Skopje väcks man av böneutroparen varje dag i ottan klockan 05.20. 

Alla väcks, utan undantag. Mina åtminstone till namnet kristna vänner säger att man vänjer sig. De utgör stadens och även den makedoniska statens stora majoritet. Muslimerna här är huvudsakligen albaner. Makedonien har litet drygt två miljoner invånare, men hur många av dem som är albaner vet ingen med säkerhet: att försöka räkna dem vore en provokation och politiskt inkorrekt.

Officiellt talas om ungefär en fjärdedel av statens befolkning. Albanerna själva brukar hävda långt fler. En del bedömare menar långt färre – just albaner lämnar landet i skaror, ger sig i väg från fattigdom och en stat de misstror och där de känner sig diskriminerande av kristet-ortodoxa, slaviska makedonier.

Denna misstro delas av Makedoniens grannar. Störst är den hos grekerna som till och med vill vara med och bestämma namnet på denna stat; ”fel” namn skulle bara vara en trojansk häst för territoriella och andra anspråk på grannländerna. De har visserligen diplomatiskt erkänt Makedonien, men jag vill hävda att det är mycket svårt att hitta greker, bulgarer, serber, turkar eller albaner som i själ och hjärta uppfattar Makedonien annat än som geografiskt-historiskt begrepp. Helst av allt skulle de vilja dela upp den makedoniska statsbildningen mellan sig.

Men makedonierna då? Vart skulle de ta vägen? Inget problem. De skulle vara en ren uppfinning: egentligen rör det sig om bulgarer, serber, greker eller något annat.

Det är riktigt att makedonierna är Europas yngsta nation. Men mina vänner och bekanta här ser sig med stor självklarhet som just makedonier fast de för bara några generationer sedan inte skulle ha gjort det. Så sent som för drygt hundra år sedan vandrade den svenske slavisten Alfred Jensen omkring här utan att träffa på någon enda, inte ens lokalpatrioter av samma slag som när en svensk vid Sundet i förbifarten kallar sig skåning. Här blev man makedonier först med Titos Jugoslavien.

Men det är så sent som igår och ingen ålder när det gäller nationer, varför det förflutna i dag måste skrivas om. Ty till varje föreställning om en nation hör myten att alltid ha varit där och först, sålunda också äldre än alla andra.  

En av Skopjes mest påkostade byggnader är det museum som skildrar Makedoniens ”kamp för oberoende”. Inte helt oväntat bjuder det på en orgie i historieförfalskning och dålig smak. Ett stort antal vaxfigurer föreställande mestadels skäggiga karlar eller väldiga bataljmålningar – beställda och målade i Ryssland – med turken som genomgående skurk och de makedoniska revolutionärerna som hjältar till häst med vapen i hand. Deras kvinnor och barn får nöja sig med rollen som offer för den bestialiske turken. Sal efter sal. Till sist segrar förstås de som måste segra. 

Albaner saknas genomgående. Ironiskt nog besökte jag senast ett liknande historiskt skräckkabinett i just Tirana för mer än 30 år sedan innan Enver Hoxhas stalinistiska regim i Albanien kollapsade. 

Alltså hänvisar Skopje numera till Alexander som ”krigaren till häst”; historiskt mer deodorantiskt i dessa dagar när Aten och Skopje ändå försöker uppföra sig europeiskt.

På en officiell mottagning framför jag min bestörtning till Makedoniens kulturminister, en hövlig alban som något förläget, samtidigt stolt, försäkrar att museet mycket snart kommer att omgestaltas. Det kan han lova eftersom Europavänliga makedonier och albaner sedan förra sommaren regerar landet tillsammans, inställda på att bli medlemmar av Nato och EU. Hittills har Aten blockerat dem med sitt chauvinistiska veto. Men under namnet Nordmakedonien skulle det kunna gå för sig. 

Samtidigt blir man lätt betänksam över denna nya revision av historien, annonserad i ett museum som i chauvinistisk anda invigdes för bara sju år sedan. Om politisk mognad och stabilitet vittnar det knappast.

Och vad gör man med den historieskrivning i form av friluftsmuseum som vanställer Skopjes centrum? Ett slags Disneyland som kostat en förmögenhet och som inte så lätt kommer att kunna omgestaltas – för att nu inte tala om att rivas. Överallt horder av hjältestatyer, triumfbågar, fontäner och mitt på stans största torg en jättelik ryttarstaty föreställande Alexander den store på sin Bukefalos.

Hästen stegrar sig. Men det har också grekerna gjort: Alexander är ju deras, att makedonierna gör anspråk på honom därför ingenting annat än förtäckta expansionistiska anspråk på Greklands bekostnad. Alltså hänvisar Skopje numera till Alexander som ”krigaren till häst”; historiskt mer deodorantiskt i dessa dagar när Aten och Skopje ändå försöker uppföra sig europeiskt.

När jag sent i natten går tillbaka hem på den gamla turkiska stenbron över floden Vardar knackar jag på var och en av de statyer som står uppradade längs båda sidorna av bron. Det kallas undersökande journalistik och statyerna ekar tomt; utan undantag är de alla ihåliga.

Egentligen är det paradoxalt. Ty ingenting är på Balkan så fullt av liv, av kött och inte minst blod, som just det förflutna – samma förflutna som i förvanskad form brukar användas av Balkans alla nationalister för att måla upp en lysande framtid åt den egna nationen utan minsta hänsyn till alla de andra.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.