Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-14 14:34 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/richard-swartz-viktor-orban-fortsatter-varna-ungern-for-den-varg-som-inte-kommer/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Viktor Orbán fortsätter varna Ungern för den varg som inte kommer

Foto: Darko Vojinovic

KOLUMNEN. Richard Swartz är journalist, författare och fristående kolumnist i Dagens Nyheter.

Viktor Orbáns försök att utmåla sig som en korsriddare som räddar Ungern från muslimers invasion är lika löjeväckande som effektivt.

Att göra politik på folks behov av hälsovård och bättre pensioner kommer alltid att stå sig slätt så länge det går att göra politik av folks rädsla och fördomar. 

Att vända sig till känslor ger både bättre och kvickare utdelning än att vända sig till förnuftet. Åtminstone på kort sikt - en kort sikt som ofta kan bli förskräckande lång. I alla tider har därför lockelsen att göra politik med känslor som huvudingrediens varit stor. Förr kallades det demagogi, numera populism. 

Alltsammans vore en absurd fars om det inte vore så att ungrarna – fortfarande – tror honom.

Men för att bli till mer än flammande retorik krävs förutsättningar som inte alltid är för handen. Cato den äldre lär oavsett ämne ha avslutat sina anföranden i senaten med ”för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras”. Länge ett mer känslosamt krav än förnuftigt, och först efter sin död fanns förutsättningarna för att han skulle få som han ville. Och kejsar Wilhelm II:s räddhågsna fördomar om den ”gula faran” har först 100 år senare fått chansen att bli till politik, nu när det gått upp för världen att Kina verkligen vaknat.  

Den stora invandringen till Europa har massivt bidragit till att göra politik av folks rädsla och fördomar. Utan den hade den nationalistiska populismen fortfarande varit kvar i retorisk torrdocka, inte som nu på frammarsch över hela Europa. Också debatten om invandringen har tagits över av rädsla och fördomar förvandlade till argument, vare sig debattören varit för eller emot. Förnuftet har kommit till korta; fakta har dränkts i ofta hätsk känslosamhet tills invandringspolitikens luftslott, detta emotionella fuskbygge, hösten 2015 över en natt störtade samman. 

Sedan dess har situationen radikalt förändrats fastän européerna inte riktigt lagt märke till det. Den kaotiska invandringen – ”den illegala”, som Viktor Orbán säger – har mer eller mindre upphört. Av olika skäl är den nu nere på nivåer som inte längre är alarmerande, i stället på vad byråkraterna kallar ”hanterliga” nivåer. 

Detta gäller för hela Europa; också för Italien, vars populister egentligen skriker över de flyktingar som blir kvar i landet därför att det inte längre går att skyffla dem vidare till andra länder. Europas flyktingproblem har på något år krympt samman till dess hårda kärna: till integration och assimilering, till vad som ska hända med dem som redan finns här och som med försvinnande få undantag också kommer att stanna. 

Men det är inte ens ett europeiskt problem: egentligen problematiskt enbart för stater som Tyskland och Sverige som i absoluta respektive relativa tal tagit emot så väldigt många fler än alla andra. Och att det i båda fallen handlar om utpräglade välfärdsstater gör problemet, paradoxalt nog, mer komplext och långvarigt än vad som annars hade varit fallet.

Man skulle kunna tro att massinvandringens försvinnande från dagordningen skulle minska populisternas framgångar. Så är inte fallet. Ungerns Viktor Orbán är det bästa exemplet: han fortsätter att framgångsrikt göra politik av rädsla och fördomar när han i skräckinjagande färger målar upp ett problem som inte finns. I Ungern finns varken flyktingar eller invandrare av det enkla skälet att ingen någonsin önskat sig dit. Men mot bättre vetande hävdar Orbán att Ungern är fritt från vad som ofta kallas ”muslimer” tack vare hans politik, och är inte ens redo att i den europeiska solidaritetens namn ta emot några, inte ens som alibistiskt fikonlöv. 

I stället fortsätter Orbán att cyniskt framställa dem som inte längre kommer som ett omedelbart hot. Dessa muslimer skulle redan i morgon kasta sig över det kristna Ungern om inte en korsriddare som Orbán vore redo att skydda fosterlandet mot en sådan invasion. Alltsammans vore en absurd fars om det inte vore så att ungrarna – fortfarande – tror honom. 

Är den stora invandringen över? Säkert inte. Men den har tagit ny gestalt; de kaotiska scenerna från förr lär inte upprepas. Framför allt har Europa uppnått enighet. Inte om den inomeuropeiska fördelningen av flyktingar (det kommer heller inte att ske), men om att båten i princip är full; ett land som Sverige vill helst inte ha fler och ett land som Polen inga alls. I praktiken är det ståndpunkter som inte ligger särskilt långt ifrån varandra. 

Man kan hävda att en sådan samsyn inte är mycket värd, att den inte har minsta chans att överleva ett nytt nödläge. Men det är långt ifrån säkert. Europa lär knappast låta sig överraskas ännu en gång. Vi kommer att vara beredda att tumma på vad vi uppfattar som våra europeiska värden, anpassade till en värld som inte var globaliserad, där långt borta ännu inte var nära eller runt knuten. Festung Europa, säger någon. Kanske. Åtminstone ett formellare, kallare och hårdare Europa. Asyl- och invandringspolitikens praxis kommer alltmer att anpassas till resten av världen och bli mer av tillfällig gåva och ynnest, allt mindre av rättighet.

Under tiden fortsätter populisterna med Orbán i spetsen att ropa på vargen som inte kommer. Det brukar heta att det straffar sig när den till sist dyker upp. Fast kanske straffas den politiker som ropar och ropar ännu mer när det visar sig att ulven aldrig kommer eftersom den inte finns.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.