Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-17 22:40 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/s-och-m-maste-motsta-politikens-centrifugalkrafter/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

S och M måste motstå politikens centrifugalkrafter

Viktigt att Löfven och Kristersson är ödmjuka.
Viktigt att Löfven och Kristersson är ödmjuka. Foto: Henrik Montgomery/TT

DN 5/9 2018. Socialdemokraterna och Moderaterna är på väg att bli de stora förlorarna i söndagens val. Men det är hos dem de avgörande besluten kommer att ligga. Det ställer krav på ledarskapet.

VAL 2018

6,3 procent får Kristdemokraterna i DN/Ipsos senaste mätning. Siffran utgör en formidabel uppryckning för ett parti som för bara några veckor sedan låg stadigt förankrat en bra bit under 4-procentsspärren. Ebba Busch Thor är på god väg att bli en av valrörelsens vinnare, tillsammans med Jonas Sjöstedt (V) och Jimmie Åkesson (SD).

Ändå är det nog inte kampanjens vinnare som kommer att lämna störst avtryck efter valdagen. KD:s spurt över spärren är visserligen viktig för Alliansens chanser att bli största block. Men om partiet får 4 eller 7 procent spelar mindre roll för majoritetsförhållanden. Vänstern må nå ett tvåsiffrigt resultat, men förlorar samtidigt den gyllene sits Sjöstedt fick i och med decemberöverenskommelsen. Sverigedemokraterna kan mycket väl bli landets näst största parti, men sin förmåga att neka endera block majoritet hade Åkesson redan.

Nej, det är inte hos valets vinnare utan hos dess förlorare som de avgörande besluten kommer att ligga när väljarna sagt sitt. Socialdemokraterna är för första gången sedan 1911 på väg mot ett resultat under 30 procent. För Moderaterna går det ännu sämre: Endast 16,9 procent i tisdagens undersökning från DN/Ipsos. M kryper allt närmare Bo Lundgrens katastrofresultat från 2002.

Det politiska landskap som etablerats sedan SD tog plats i riksdagen ställer höga krav på partierna – och framför allt de två som gör anspråk på att vara statsbärande – att visa ödmjukhet. Hittills har de inte levt upp till det. 

Avsaknaden av ödmjukhet inför den egna positionens svaghet på respektive sida blockgränsen försvårar uppgörelser över den.

Trots sin stadigt krympande storlek är S samma gamla arroganta jag. På valnatten 2014, efter att partiet upprepat det då historiskt svaga resultatet från 2010, strax över 30 procent, valde Stefan Löfven att triumfatoriskt utropa sig själv till segrare. I samma anda erbjöd han sig på gårdagens DN debatt att ”leda en koalitionsregering”. Generöst.

På den borgerliga sidan – framför allt bland politiker och debattörer med sympatier för M – repeteras i sin tur ofta mantrat om en ”permanent icke-socialistisk majoritet”. Trots att det inte finns någon värdegemenskap som inbegriper SD och mittenpartierna, nationalister och liberaler. 

Avsaknaden av ödmjukhet inför den egna positionens svaghet på respektive sida blockgränsen försvårar uppgörelser över den. 

Det lär inte bli enklare av att både S och M får förlorarstatus på söndag. För Stefan Löfven och cirkeln kring honom blir statsministerposten nog enda möjligheten att behålla makten över partiet. Det minskar incitamenten att släppa fram en regeringsbildare från Alliansen. Framför allt lär Jonas Sjöstedts framgångar göra en vänstersväng lockande. 

Ulf Kristersson har bäddat bäst för ett svårt parlamentariskt läge. Hans sakliga och, faktiskt, ödmjuka tonfall tyder på att han förstår att svåra uppgörelser kommer att bli nödvändiga. Problemet är att väljarna inte belönar honom för det. Faktum är att KD:s uppsving nog till stor del förklaras av att moderata sympatisörer föredrar Ebba Busch Thors oförsonliga inställning gentemot S. Det lär stärka de incitament för M att röra sig längre högerut som SD:s framgångar redan gett upphov till. 

Just detta riskerar att bli de tre valvinnarnas viktigaste avtryck: förstärkningen av de politiska centrifugalkrafterna till både höger och vänster. Det försvårar överenskommelser i mitten. 

Tiden efter valet kommer att ställa stora krav på ledarskap. Det må vara en from förhoppning, men Stefan Löfven måste skaka av sig den socialdemokratiska buffligheten och Ulf Kristersson klara av att leva upp till löftet om att vara en vuxen i rummet. 

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.