Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

S hycklar i asylpolitiken

Budskap till regeringen.
Budskap till regeringen. Foto: Alexander Mahmoud

DN 29/11 2017. Varken kampanjer eller interna politiska strider ska vara asylgrundande. Kompromissen om de ensamkommande är raka motsatsen till ordning och reda i flyktingpolitiken.

Stefan Löfven älskar sedan en tid att tala om ordning och reda i den svenska flyktingpolitiken. "En del får ja. De får vara kvar. Andra får nej och de får åka tillbaka", sa han till SVT i en karakteristisk formulering.

Men med måndagens regeringsbeslut om de unga ensamkommande flyktingarna är det tydligt att politiken i realiteten kan sammanfattas med en schlagerrefräng: "Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske".

Det borde vara enkelt. När någon söker asyl i Sverige ska skyddsskälen prövas. Den som har skäl får stanna, övriga måste lämna landet. 

Nu orkade Socialdemokraterna inte stå emot Miljöpartiet och den interna kritiken i partiet. Resultatet blev en kompromiss som är både oklar och olycklig. Den migrant som kommit hit före den 24 november 2015, registrerats som barn och väntat 15 månader eller längre på besked, hen får tillfälligt uppehållstillstånd. Om hen pluggar eller tänker plugga på gymnasiet, vill säga.

Det är med andra ord allt annat än enkelt. Regeringen har börjat lappa och laga en apparat som äntligen hade börjat fungera hyfsat efter den stora överbelastningen hösten 2015.

Våndan som föregick beskedet visar socialdemokratins djupa splittring i flyktingfrågan. Stefan Löfvens parti vill samtidigt profilera sig som gränskontrollens vänner – i hopp om att minska blödningen till SD – och hålla skenet uppe som varmhjärtade idealister. Efter måndagens kompromiss kommer både SD och M att gnugga händer. Nu lär S opålitlighet vad gäller den strama flyktingpolitiken anses bevisad.

När DN frågar migrationsminister Heléne Fritzon (S) om det nu finns en risk att S-väljarna anser att partiet vikt sig i migrationspolitiken svarar hon: ”Nej, det tror jag inte att det finns.” Det är önsketänkande. Frågan är hur många väljare, inte om.

Efter att ha lagt sig platt för Socialdemokraterna så ofta att partiloggan kunde bytas till en dörrmatta fick nu MP den kabinettsfråga man behövde.

Kompromissen har en stor styrka, som också är dess stora svaghet. Den understryker att de unga asylsökande är en grupp som har goda möjligheter att på sikt försörja sig själv och komma in i det svenska samhället. Eftersom uppehållstillståndet kopplas till studier, och så småningom till jobb, påminner det om arbetskraftsinvandring.

Samtidigt: just genom kopplingen till studier finns risken att lärare och rektorer i praktiken får ansvaret för besluten om uppehållstillstånd. Det är de som har att bedöma om den enskilda personen sköter sina studier tillräckligt bra. Ett dåligt betyg eller ett avhopp kan bli synonymt med en enkel biljett till Afghanistan. Det är helt orimligt.   

Den som söker asyl i Sverige förtjänar en så rättvis och rättssäker prövning som möjligt. Därefter fattas ett beslut som ska respekteras. Processen ska vara förutsebar och långsiktigt hållbar.

Hanteringen av de unga afghanerna är raka motsatsen. Helt andra saker än skyddsskälen ligger bakom. Gruppen har framgångsrikt lyckats skapa opinion för sin sak, med stora demonstrationer och omfattande mediebevakning.

Afghanerna har dessutom blivit en tung symbolfråga för Miljöpartiet. Efter att ha lagt sig platt för Socialdemokraterna så ofta att partiloggan kunde bytas till en dörrmatta fick nu MP den kabinettsfråga man behövde. S vågade inte riskera regeringskris inför valåret och kompromissen var ett faktum.

Grön ungdoms språkrör Axel Hallberg kallar beslutet ”en enorm seger” för partiet och ungdomsförbundet. 

Men givetvis borde varken kampanjer eller interna politiska strider vara asylgrundande. Orättvisan blir extra tydlig när man betänker vilka som inte omfattas av kompromissen, till exempel de som följt reglerna, talat sanning om sin ålder och lämnat Sverige när de fått avslag på sin asylansökan. 

En amnesti som inte är en amnesti men inte liknar mycket annat än en amnesti. En luddig kompromiss vars effekter är svåranalyserade. En grupp får särbehandling sedan en stark opinion väckts i medierna. Ett prejudikat som kan locka fler migranter till Sverige utan tillräckliga skyddsskäl men med hoppet att reglerna alltid kan komma att ändras.

Låter det inte som raka motsatsen till ordning och reda?

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.