Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Så försvarar vi demokratin när nazisterna marscherar

Boden 1 maj
Boden 1 maj Foto: Fredrik Persson/TT

DN 2/5 2018. Nazistmarscherna på 1 maj är ett uttryck för ett hotfullt politiskt klimat. Nu värnas demokratin bäst genom att den blir praktiserad.

VAL 2018

Nazisterna som på  1 maj marscherade i Boden bar en banderoll med texten:  ”Vi är inga politiker – vi är folket”

”Folket?”  Några hundra våldsbenägna unga män med uniforma slipsvanor? Det är frestande att avfärda Nordiska motståndsrörelsen som ett djupt frånstötande, men  ändå irrelevant marginalfenomen, en huggorm som man helst bör ignorera. Och sant är att de svenska nazisterna också i framtiden kommer att ha mikroskopiska möjligheter att ta sig in i valda församlingar, bli ”politiker”, på andra mandat än kapade och stulna.  

Ändå är det extremt farliga. De flyttar hörnflaggorna, placerar dem långt ut i den omgivande träskmarken. Det innebär att de också flyttar spelfältets mittpunkt. Tidigare ytterkantsspelare förvandlas till centrala mittfältare. Partier, och förhållningssätt, som tidigare tyckts extrema avdramatiseras, normaliseras, blir närmast självklara. Till sist kan också gruppen vid hörnflaggan göra anspråk på att ”egentligen” säga vad alla andra säger, bara tydligare och mer konsekvent.

”Vi är inga politiker – vi är folket”. Nordiska motståndsrörelsen är en extrem liten sekt, men just den parollen delar nazisterna med ett brett spektrum av parlamentariskt betydligt framgångsrikare politiska rörelser runt om i Europa. Det är denna verklighetsbild som definierar den i andra avseenden mångfasetterade populism som för närvarande gör sig bred, också i vårt eget land: det lurade ”folket” mot de landsförrädiska ”eliterna”. Det postindustriella och globaliserade samhällets komplexa politiska och sociala verklighet reduceras till en banal Robin Hood-fantasi med populisterna som de ädla rövarna från Sherwoodskogen.

Nu vill också de svenska nazisterna göra anspråk på att vara ”folkets" försvarare mot sherifferna i Rosenbad och Marieberg. Försvinnande få kommer att tro dem. Men de resonerar förmodligen som Putin: Det viktiga är inte att bli trodd, det viktiga är att sudda i kanterna och skapa förvirring.

Men nazism är nazism. Om populismen i grunden är oförenlig med den parlamentariska demokratin eftersom populismens utgångspunkt är att ”folket” alltid har rätt och det därför inte kan existera legitima politiska motsättningar, så adderar nazismen till denna  falska världsbild en unik dimension av hat och människoförakt. Nazismen måste därför ständigt och överallt bekämpas kompromisslöst, villkorslöst.

Det var därför en glädje att så många mött upp för att visa sin avsky för de nazistiska provokationerna i de två städer som Nordiska motståndsrörelsen försökte använda till propagandascener i går, förutom Boden också Ludvika. Främst bland de modiga medborgarna fanns den lika outtröttliga som klarsynta 93-åriga Hédi Fried. ”Man ska inte vara rädd”, säger hon.

Demokratin är verkligen i fara

Så rätt hon har. Och så rätt hon har när hon visar att man inte heller ska vara oskuldsfull.

Demokratin  är verkligen i fara också i sina kärnländer. Den renodlade nazismen utgör inte det enda, inte ens det största hotet, men att nazister i uniformer på nytt marscherar på gatorna är en indikation på att utrymmet för antidemokratisk retorik och praktik växer.

Därför var det lite rörande, men kanske också på sitt sätt klokt, att de ledande socialdemokratiska företrädarna försökte göra årets 1 maj till avstamp för en riktigt hederlig gammal S-valrörelse på klassiska teman av typen ”gärna medalj, men först en rejäl pension”.  Samhället ska bli starkt och tryggt  igen, moderaterna ska utmålas som Belsebubs handsekreterare och, just det, pensionerna ska höjas.

Det sista kravet speglar möjligen inte bara en nostalgisk längtan tillbaka  till fornstora valrörelser, utan också ett sakligt strategiskt övervägande. S ligger illa till i opinionsmätningarna.  DN/Ipsos aprilmätning  placerar partiet på rena skamnivån, 26 procent.  Var finns de väljare som kan rädda kvar partiet vid makten?  I en intressant artikel i måndagens Svenska Dagbladet anades ett svar. SvD hade brutit ner opinionssiffror från Sifo på en rad olika väljargrupper. Socialdemokraternas överlägset bästa kategori var pensionärerna. På ålderstrappans topp är det nästan som förr. Där är S ett 40-procentsparti.

Inte underligt alltså att Löfven ömmar för de äldre. Kring detta kan cynikerna ironisera.  Men när populisterna vill göra rent hus med politiken som vi känt den är kanske det rätta sättet att göra motstånd just detta: Insistera på att de klassiska frågorna fortfarande är relevanta, insistera på att politik  är att ständigt börja om, insistera på att demokrati är att vara enig om formerna för fortsatt oenighet.

Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.