Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 03:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/sankta-bensinskatter-ar-ingen-hallbar-losning/

Ledare

Sänkta bensinskatter är ingen hållbar lösning

Illustration: Magnus Bard

DN 15/5 2019. Det är inte synd om folk på landsbygden. Däremot behöver de fossilfria transportalternativ.

Rätta artikel

Nästan 17 kronor litern kostar bensinen nu, och risken är stor att priset kryper över artonkronorsgränsen i sommar. Det är för mycket, anser allt fler. Den svenska Facebookgruppen ”Bensinupproret 2.0” samlar i skrivande stund nästan en halv miljon medlemmar. 

”Bensinpriset ska inte vara en avgörande faktor för var man ska bo eller arbeta”, summerar Peder Blohm Bokenhielm, som är en av initiativtagarna till Bensinupproret, saken i Dagens Nyheter (12/5). 

Vad deltagarna i Bensinupproret efterfrågar är i praktiken en skattesänkning. För den senaste tidens prisuppgång beror på att oljepriserna ökat världen över, och att den svenska kronan för närvarande är relativt svag, och inget av detta går att ändra från dag till dag med politiska beslut.

Återstår därför skatterna, som faktiskt inte ökat nämnvärt jämfört med decenniets början. Ur ett historiskt perspektiv är det totala priset inte heller särskilt högt – om man betänker inflationen och de numera bränslesnålare bilarna är bensinen lika billig eller rent av billigare nu än för säg 30 år sedan, som klimat- och transportexperten Magnus Nilsson påpekar.

Idén är ju trots allt en fossil utfasning, inte att göra livet svårt för människor på landet. Det måste speglas i politiken.

Vad bottnar då det pyrande missnöjet i, egentligen? Många av de protesterande kopplar själva frågan om bensin till frågan om landsbygden. Det handlar ytterst om vad Expressens kolumnist, Lotta Gröning, beskriver som ”maktlöshet och frustration över en politik som raserar människors möjligheter att leva, bo och arbeta” ute i landet (9/5).

Så låt oss tala om situationen där. Människor utanför städerna framställs ju ofta som isolerade förlorare i ett stats- och laglöst land, och det är dumt. För det är inte synd om folk på landsbygden. De har själva valt att bosätta sig där, och det är ett liv som har en rad fördelar. Man kan bo stort och billigt, och naturnära. Livet på landet är också förknippat med gemenskap, och med en frihet och en långsamhet som inte lika lätt står att finna i staden.

Där finns förstås också många nackdelar. Bristen på jobb, exempelvis. Många betalar också ovanligt höga kommunalskatter samtidigt som de upplever att samhällsservicen bara blir sämre och sämre. Det är långt till allt, och kollektivtrafiken är undermålig, på många håll icke-existerande. Då svider givetvis höga bensinpriser desto mer. 

Själva skatterna finns dock inte minst för att vi har ett uttalat klimatmål om att Sverige inom de närmaste decennierna ska fasa ut fossila bränslen. Det kommer att bli tufft, det är inte tu tal om saken. 

Vad vi kan göra är att göra omställningen så barmhärtig som möjligt. För idén är ju trots allt en fossil utfasning, inte att försvåra livet för människor på landet. Det måste speglas i politiken.

Då duger det inte att i ena stunden framhålla exempelvis etanol som det mest miljövänliga och något som ska premieras, och därefter lämna etanolbilköparna i sticket genom hastigt införda höga skatter. Samma sak lär det bli med elbilarna, som i dagsläget delvis kan finansieras med bidrag men som troligen kommer att beläggas med kännbara skatter framöver. 

Sverige måste ha en långsiktig plan för subventioner och satsningar på fossilfria alternativ, och genomföra den på ett så konsekvent sätt att medborgarna kan bestämma hur de bäst kan lösa sin privatsituation. I detta skulle ett transportuppror kunna få en verklig sprängkraft.

Svaret på frågan om höga bensinpriser kan emellertid aldrig bli att sänka bensinskatten. Det är rent och skärt önsketänkade.