Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Att inte EU klarar av att ta emot flyktingar är smärtsamt

Hundratals flyktingar trängs på däck på räddningsfartyget Aquarius i Medelhavet.
Hundratals flyktingar trängs på däck på räddningsfartyget Aquarius i Medelhavet. Foto: Anders Hansson

Tusentals människor drunknar i Medelhavet i sina försök att nå fristad i Europa. Det är vanhedrande för EU.

Minns ni den treårige pojken Alan Kurdi som spolades upp död för tre år sedan? Drygt 3 000 människor drunknade ifjol i Medelhavet när de försökte nå fästning Europa. 

Fartyget Aquarius har på sin senaste tur räddat 629 flyktingar utanför Libyens kust. Men de är inte välkomna. Italiens nye inrikesminister Matteo Salvini, ledare för främlingsfientliga Lega, sade häromdagen tvärt nej. Detsamma gjorde Malta. På måndagen öppnade så Spaniens nya premiärminister hamnen i Valencia för de nödställda. Men problemet är långtifrån löst, och lär inte heller bli det under EU:s toppmöte om ett par veckor då migration står på dagordningen.

Medlemsländerna kan dystert nog inte enas kring ett kvotsystem som skulle kunna bidra till att göra det möjligt att söka asyl i ett land och sedan få leva i ett annat. Därför spelar regeringsföreträdare nu i stället Svarte Petter med varandra.

Gränskontroller och andra hinder syftar till att så få som möjligt ska söka asyl. Bara knappt 500 asylsökanden kommer numera till Sverige varje vecka – ett hullingförsett stängsel löper längs perrongen i Hyllie, som är den första svenska anhalten för tågresenärer från Köpenhamn. 

I Syrien rasar dock kriget fortfarande. Humanitär kris råder i Jemen, Kongo-Kinshasa, Nigeria och Sudan. 66 miljoner personer är på flykt i världen, enligt UNHCR. Man kan inte klandra människor för att de söker en fristad i det trygga Europa. Däremot är det hjärtlöst av EU att ha gjort sig förtvivlat otillgängligt. 

Dessutom har asylrätten som sådan på senare tid kommit att ifrågasättas. Svenska Dagbladets Ivar Arpi skriver (12/6) att ”asylrättsvärnarna” – jag bekänner mig som sådan – skulle provoceras av tanken på ett kvotsystem. Alls icke. Det vore långt bättre än dagens situation. Precis som forskaren Clara Sandelind skriver på DN Debatt (12/6) råder det inte någon motsättning mellan asylrätt och kvotsystem.

Vad som däremot provocerar mig är att Arpi argumenterar emot asylrätten som en rättighet eftersom den inte alltid kan garanteras praktiskt och för att ”de mänskliga rättigheterna, trots sin korta historia, står över all annan hänsyn”. Som om rösträtten skulle vara mindre rätt för att den tillämpats sent i människans historia. Som om det vore orimligt att som FN fastslår: "envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse".

Som om rösträtten skulle vara mindre rätt för att den tillämpats sent i människans historia.

Att en välmående kontinent med 500 miljoner invånare inte anser sig ha hjärte- och stjärterum för fler krigsflyktingar är moraliskt förkastligt. De som betalar det högsta priset är alla dem som får sätta livet till, likt Alan Kurdi. 

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.