Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Statistiken avslöjar polisen

Other: Patrick Persson

Minskande brottslighet har länge dolt en tilltagande oduglighet inom svensk polis. Den tiden är definitivt förbi.

Brottsförebyggande rådets utredare vill helst se en treårig ökning innan de talar om ett trendbrott. Onsdagens statistik, som hämtats ur den nya Nationella trygghetsundersökningen, ligger på gränsen. Tecknen på en ny brottsvåg är ändå oroande.

Mest distinkt är trenden vad gäller sexualbrott och trakasserier. En talande siffra: Utsattheten bland kvinnor har fyrdubblats sedan 2010. Av kvinnor i åldrarna 16–24 år säger 14 procent att de utsattes för någon form av sexuellt övergrepp eller tvång förra året.

Beror det på en ökad benägenhet att berätta? Brås intervjumetoder är inte felfria. Att föra statistik över brott är, av uppenbara skäl, komplicerat. Säkert kan en del av den alarmerande uppgången förklaras av att vi talar mer öppet om övergrepp och ofredande. Men inte helt.

Samtidigt ökar den självrapporterade utsattheten för hot och trakasserier. Kurvorna över misshandel och personrån pekar uppåt, fast inte lika entydigt. Till på köpet vet vi sedan tidigare att en grov våldsbrottslighet breder ut sig bland annat i Stockholm. Skjutningarna blir fler. Bedrägerier har också blivit vanligare, men det är sannolikt ett eget kapitel.

När vi talar om de långa linjerna har intrycket annars varit ljust. I hela västvärlden har brotten mot medmänniskor generellt blivit ovanligare, mindre elakartade. Mellan 1989 och 2012 halverades antalet mord i Sverige. Samma fantastiska utveckling sågs i åtskilliga länder, och i fler kategorier av blodiga brott: grov misshandel, dråp, överfallsvåldtäkt.

Hur det kom sig förblir något av en gåta. Förklaringen lär handla om många samverkande faktorer och en rad lyckliga omständigheter. Åldrande befolkningar, sundare alkoholkultur och stabila ekonomier var krafter som tillsammans skapade en stark brottsförebyggande miljö på 1990-talet och framåt.

Det hjälpte också med en del nya tekniska barriärer längs brottets bana – till exempel elektroniska centrallås i nya bilar. Spel, sociala medier och andra moderna nöjen lär också hålla den yngsta generationen hemma.

Den antydan till trendbrott som ses i Brås statistik kan också vara internationell. Antalet mord i USA ökar nu lika snabbt som det gjorde på 1970-talet, även om det sker från en historiskt låg nivå. Den senaste brittiska undersökningen, Crime survey for England and Wales, vållade också uppmärksamhet eftersom den tycktes visa en plötslig stegring av våldet.

Det går i varje fall att säga att brottsligheten inte längre minskar. Somliga kommer genast att nå en enkel slutsats: Det är invandringens fel. Historien talar samtidigt för att det kan dröja innan vi faktiskt begriper dynamiken. Gängvåldet har skiftat karaktär även i länder med försvinnande liten asylmigration.

I många länder har fler poliser och bättre brottsbekämpande metoder kunnat förstärka den positiva utvecklingen. I Sverige har den minskande brottsligheten snarast kamouflerat en tilltagande oduglighet i organisationen. Här har polisens utredningsförmåga successivt sjunkit. På senare år kan man tala om ett verkligt ras.

Åklagarna bedömer att arbetet har blivit ännu sämre sedan den stora omorganisationen. 11 procent av alla anmälda våldtäkter klarades upp förra året – den andelen har halverats på några få år. När polisen nu får mer att göra, och fler svåra gängmord att nysta i, är risken att den lamslås.

Det ringer i Brås larmklocka. Partierna får gärna vakna.

Fler poliser är en nödvändighet. Men fungerande tekniska hjälpmedel, vettig arbetsgivarpolitik och en sundare polisorganisation är minst lika avgörande. De som jobbar på gator och brottsplatser måste få stöd. Och rimlig lön.

På onsdagen förklarade Liberalernas Jan Björklund att han vill skrota systemet med villkorlig frigivning från fängelse efter två tredjedelar av strafftiden. Regeringen har redan skärpt åtskilliga straff. Moderaterna höjde insatsen i förra veckan med fler förslag. Och valåret har inte ens börjat.

Det ringer i Brås larmklocka. Partierna får gärna vakna. Men är det någon slutsats som går att dra efter de senaste decenniernas lyckosamma brottsbekämpning är det att långa fängelsestraff är rejält överskattat.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.