Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Dålig klimatpolitik hotar planeten

Få problem i världen kan vålla sådana vanmaktskänslor som den globala uppvärmningen. Den som söker tröst i det faktum att riksdagen snart skärper miljömålen gör dock bäst i att inte läsa ekonomiprofessorerna John Hasslers och Per Krusells artikel på torsdagens DN Debatt.

Tesen är föga uppmuntrande: Mycket av svensk klimatpolitik är till ingen nytta.

Den gröna skatteväxlingen är visserligen något att visa upp, skriver forskarduon. Även regeringens nya idé, att köpa och skrota utsläppsrätter på EU:s marknad, är ett exempel på slagkraftig klimatpolitik som minskar våra kollektiva utsläpp.

Men alla dessa procentmål och utsläppsbanor som svensk klimatpolitik bygger på? Det börjar likna Stalins femårsplaner. Och i den mån supermiljöbilspremier och cykelreparationsrabatter minskar Sveriges utsläpp består det egentliga problemet. Mängden växthusgaser i jordens atmosfär ökar lika mycket ändå, eftersom oljan som sparas här eldas upp i andra länder.

Kolkraften är det stora bekymret. Svenskt bistånd borde, manar Hassler och Krusell, användas mer för att minska utsläppen globalt.

Kritiken är inte alldeles ny, men likväl ignoreras den. Klimatpolitiken är full av fluff och i värsta fall rent kontraproduktiva åtgärder. Trots att så många gröna äventyr har blivit fiaskon – pumplagar, etanolsatsningar och lokala investeringsstöd – fortsätter partierna att krama sina älsklingslösningar.

Det senaste på modet, ett bonus-malus-system för bränslesnåla bilar, är ännu ett exempel. Förmodligen kommer det leda till fler törstiga fordon på kontinenten eftersom den svenska marknaden är sammanlänkad med EU:s. Miljömålsberedningens förslag, som blev klart i somras, bygger vidare på traditionen av ett slags "vad som helst"-politik.

Ett självklart krav som märkligt nog inte ställs på nya klimatpolitiska initiativ är att de faktiskt ska bidra till dämpad uppvärmning i världen.

Alla vet att klimatutmaningen är global och kollektiv. Men svensk klimatpolitik tenderar att bli alltmer närsynt nationell. På kort sikt ger det en känsla av kontroll, i längden hotar det planeten.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.