Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Den goda censuren är farligast

Margareta Larsson (SD) orsakade i veckan stor vrede sedan hon föreslagit fängelse för konstnärer som ”målar vaginor på väggarna i skolan”. Lars Ohly (V) kände vindar från 1930-talet och en kampanj drog i gång för att tillsända Larsson så många vaginor som fick plats i ett mejl.

Skönt att folk blir arga, tänker jag. Reaktionen är begriplig och sund.

Jag önskar bara att debattörerna inte svalnar av utan lyckas behålla sin ilska till nästa gång en politiker använder diverse moralskäl för att börja peta i den konstnärliga friheten. Det sker nämligen titt som tätt.

I Fis program slås fast att ”Sexualisering av det offentliga rummet (...) förstärker en föreställning om kvinnor som varor som kan konsumeras.”Ung Vänster efterlyste våren 2012 lagstiftning mot ”ett bildspråk som anspelar på en sexualisering av kvinnors kroppar”. Socialdemokraterna avgav nyligen vallöftet att lagstifta mot sexistisk reklam.

Men SD-Larsson vill förbjuda konst, inte reklam, kan någon invända. Då hoppas jag att denna någon tycker att gränsen mellan de båda fälten alltid är knivskarp. Att det aldrig är svårt att skilja på konstnärlig reklam och spekulativ konst.

Dessutom är det långt ifrån bara reklamen som är målet. I december i fjol plockade vice talman Susanne Eberstein (S) helt sonika ner den barbröstade tavlan ”Juno” från väggen i riksdagens matsal. ”Jag tycker att det mer är en feministisk fråga”, konstaterade Eberstein då.

Men Eberstein hade goda syften med sin konstkritik, invänder kanske den där någon. Hon, liksom Fi, Ung Vänster och S ovan, tog strid mot sexism. Visst, men Margareta Larsson upplevde sig inte heller agera i ett moraliskt vakuum: hon ville skydda barnen från ”översexua­li­sering”. Lustigt, men nästan alla tycker att just deras syften är goda.

Det intressanta med ropen på konstcensur är att de kan förena så skilda röster. Radikala feminister, religiösa fundamentalister, socialkonservativa och fascister kommer från helt olika håll men bildar en enad kör, där dirigenten ilsket med sin pinne pekar ut det ena misshagliga verket efter det andra. Kanske är det blandningen som gör det hela extra farligt.

Och korkade åsikter från folk vi ogillar är lätta att avfärda och håna. Det är värre när det är våra vänner som säger det enfaldiga.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.