Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Den stoppade intervjun med Annica Dahlström

Nedanstående intervju med hjärnforskaren Annica Dahlström var tänkt att ingå i Norrbottensteaterns bok om jämställdhet.

Publiceringen stoppades emellertid av länets länsstyrelsen, som skulle stå för tryckkostnaderna:

- Vår svenska jämställdhetspolitik bygger på att vi är lika och socialiseras in i olika könsroller, sade Britt Marie Lugnet-Häggberg, jämställdhetsdirektör på Länsstyrelsen, i onsdagens DN. Annica Dahlström är särartsfeministisk och utgår från att pojkar och flickor är helt olika. Länsstyrelsen kan inte ge ut ett material med den uppfattningen.

Intervjun med Annica Dahlström

Vilken händelse historiskt eller privat har haft störst påverkan av din syn på jämställdhet?

- Det är ju någonting som jag har fått med mig så att säga hemifrån. Min pappa inpräntade i mig att, "Annica kom ihåg att flickor kan göra allting som pojkar kan göra men dessutom så kan de föda barn vilket inte pojkar kan göra. Det ger flickor alltid ett företräde". Sen har jag i min forskarerfarenhet haft min handledare, prof. Nils-Åke Hillarp. För honom spelade det ingen roll om det var en kvinnlig student eller en manlig student, huvudsaken var vad de hade i huvudet. Det var aldrig fråga om någonting annat. För mig var det en chock första gången jag blev utsatt för någonting som hade med diskriminering att göra. Jag var alltså över 25 år när jag träffade på det första gången. Jag har levt ett oerhört skyddat liv på det sättet. För mig har jämställdhet, lika värde, alltid varit helt självklart.

Har du någon särskild förebild inom jämställdhetsområdet?

- En som jag beundrade väldigt mycket var Nobelpristagarinnan Rita Levi-Montalcini därför att när jag började inom forskningen var jag rätt ensam kvinna och de andra kvinnor som fanns var de engelska "tanterna" med korviga bruna yllestrumpor, tweedkjolar, grå hårknut i nacken och glasögon på näsan och rätt breda över hela kroppen. Jag tänkte att måste jag bli på det sättet för att folk över huvud taget ska ta mig på allvar? När jag var nere i Italien, 1972 tror jag att det var, på en konferens, talade Rita Levi-Montalcini. En smal elegant uppenbarelse i den senaste stickade italienska dräkten med minkstola över ena armen, håret vackert ondulerat i grå lockar, lite vanligt smink. Där stod hon så elegant med pekpinne i ena handen och stolan över den andra och alla lyssnade fascinerat till den forskning hon berättade om. Då tänkte jag, "detta är ju underbart. Här står hon, kvinnan, hon är vacker, hon är moderiktig, hon är elegant och hon är smart och alla lyssnar till henne. Jag behöver inte bli en sån där gammal kärring med korviga strumpor!". Det tyckte jag var jätteroligt. Sen har jag en annan förebild också som kan låta lite egendomligt, Dolly Parton. Dolly Parton tycker jag är en synnerligen smart kvinna med självhumor, som inte tar sig själv på allvar men nyttjar de företräden hon har för att ge världen omkring lite trevlig underhållning. Hon gör nytta för släktingar och innevånare i den lilla stad hon kommer ifrån, och så vidare. Hon, tycker jag, är helt suveränt jämställd, men hon är alltså helt igenom "sig själv".

Vilka verktyg är nödvändiga för att skapa ett jämställt samhälle?

- Jag tror absolut att det är nödvändigt att pojkar och flickor redan i skolan får klart för sig att de är olika. Om killarna tror att flickorna är likadana som killarna då blir det ju så att tjejerna är dåliga kopior, för de är inte lika starka, de är inte lika snabba, de tycker inte att det är lika roligt att slåss som killarna. Tvärtom så måste man, tror jag, lära den manliga delen av populationen att flickor/kvinnor är någonting speciellt. Män borde läras: Kvinnor är inte likadana som vi och de är de som står för själva livet. Utan dem så blir det inga barn mer i världen och därför så ska vi vara lite extra försiktiga med kvinnor". Jag förstår mycket väl det där med kvinnor och barn i livbåtarna först och att tjejer i princip inte ska ut och slåss i kriget. En kille kan befrukta tusentals olika kvinnor och skaffa tusentals barn men en kvinna kan bara föda ett barn åt gången. Så där ligger en praktiskt biologisk historia i det hela."

Är jämställdhet en klassfråga?

- Nej, det behöver det inte alls vara. Däremot tycker jag att samhället måste begripa det här att de kvinnor som vill vara med och kämpa på de höga höjderna måste få hjälp i hemmet, som det är i många andra länder. Jag har rest runt i Mellanöstern till exempel, på den tiden då det bara fanns sju procent kvinnliga professorer i Sverige. Jag åt middag på Faculty clubs och så vidare i Jordanien och i Egypten. Det var en stor del kvinnor som satt och åt, så jag frågade hur många procent är kvinnor bland professorerna här? Ja, ungefär 20 - 22 procent. Hur mycket har ni i Sverige? Då kändes det lite plågsamt att behöva säga att vi som slår oss för bröstet och säger att vi är så jämställda hade bara sju procent. Man kan fråga sig: Hur kommer det sig då att de här kvinnorna i högre samhällsklasser runt om i världen har lyckats nå dessa akademiska toppar? Du kan bara gå till Frankrike, Spanien, Italien, där finns fler kvinnor på höga positioner än i Sverige. Där är det självklart att de har hjälp i hemmet. De har barnflickor, kokerskor, städerskor. De skulle aldrig klara av att klättra på karriärstegen om de inte hade den hjälpen hemma. Den hjälpen får inte svenskorna därför att de ska vara så "jämställlda" och då är alltså den felaktiga inställningen att jämställd innebär att alla ska vara likadana. Alla ska vara lika intelligenta, alla ska ha lika möjligheter till karriär. Det ska de ha men de ska också då ha möjligheter att få hjälp i hemmet. Hålla på att fåna sig med att mannen i fråga ska delta med millimeterrättvisa i hemarbetet, det är omöjligt, det skulle de flesta män inte klara av. Ögonbottnar och skillnader i perception (vad man lägger märke till i omgivningen) skiljer oss åt. Det gäller att inse det, annars blir det alltför många skilsmässor, alldeles, alldeles i onödan. Vi fungerar alltså på olika sätt, naturligtvis med undantag, som bekräftar regeln!"

Varför klarar de inte av det?

- Därför att de är inte konstruerade som vi i hjärnan. Mannens hjärna är fokuserad på andra saker än kvinnans hjärna. Nu säger jag inte alla mäns, alla kvinnors, utan jag säger den statistiska merparten. Mannen han bryr sig inte, ser inte, samma saker som kvinnor. Du kan till ex. bara gå in på en herrtoalett på en bensinmack och därefter går du in på intilliggande damtoalett på macken så ser du skillnaden. Detta är icke bara skillnader i uppfostran. Det kan ha lite att göra med uppfostran men i huvudsak viljan att se, viljan att ha det snyggt och prydligt omkring sig ligger inte i mannens hjärna, han är helt inriktad på andra saker som kompletterar hans hustrus tankar. Men att dela med millimeterrättvisa det är fullkomligt omöjligt och det är icke begåvat om jag säger så. Jämställdhet tycker jag inte ska behöva vara en klassfråga. Däremot tycker jag att samhället måste begripa det här att de kvinnor som vill vara med och kämpa på de höga höjderna måste få hjälp i hemmet om de fortfarande vill vara kvinnor. De måste få hjälp att vara mödrar, att ta hand om sina barn, och ta hand om familjen. Att ta hand om familjen anser jag och många med mig vara en kvinnlig egenskap. Många män har det också men definitivt inte alla. Somliga familjer passar det att ha barnflicka, för andra passar det med dagmamma, ytterligare andra föredrar att sätta barnen i förskolor som kan vara väldigt bra om bara inte barnantalet per vuxen blir för stort. Det är ju så att ett litet barn måste ha en vuxen individ som de kan ty sig till och kunna göra det med kontinuitet för att känna sig trygga och säkra. Annars blir de när de växer upp väldigt osäkra individer, nervösa, aggressiva osv. Man får tänka på att uppfostra flickor och pojkar på ett lyhört sätt så att de får möjlighet att komma med sina egna tankar och erfarenheter.

Kan du ge praktiska förslag till hur man kan arbeta med jämställdhetsarbete på tex. en skola eller en arbetsplats?

- Jag tror det är viktigt att man börjar hos de blivande föräldrarna och sen naturligtvis i förskolan där det bör finnas en speciell timme på dagen där pojkarna får öva brottning eller boxning. Man kan ordna en liten fyrkant med en gonggong ring så att de får boxas eller brottas och få utlopp för sin aggression och för sina slagsmålsbenägenheter, med strikt regel att när gonggongen ringer skall de sluta. De flickor som vill delta i det hela ska naturligtvis få lov att göra det men inte tvingas. Det är betydelsefullt för jämställdheten att det påpekas att vi är olika samtidigt som vi skall ha respekt för olikheter. Man behöver inte ha respekt för någon bara för han/hon är likadan som en själv! Det gäller naturligtvis att den här utbildningen av föräldrar blir baserad på biologisk bas, för det är en biologisk människa som sedan samhället och kulturen ska verka på. Vi måste veta vad det är för råmaterial vi har i en människa innan vi kan börja prata om kulturens och samhällets påverkan. Lite grann som kejsarens nya kläder fast i det här fallet är det bara kläder utan en kejsare i.

Av Susanne Nordlund

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.