Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

En återvändsgränd

Livsstilsideal: Hemmets härd i stället för karriär.

Jag längtar tills min [äldre] pojkvän tjänat ihop tillräckligt med pengar för att vi ska kunna slå oss till ro, myser en tjej. Ja – och äntligen skaffa barn!, tjuter en annan, medan en tredje lyriskt rabblar vad som låter som ett Gröna vågen-manifest. När drömmarna flödar fritt efter lite vin på en privat tillställning handlar det för denna treklöver om prunkande köksträdgårdar, horder av ungar och ett blankpolerat familjeliv i klass med ”Fruarna i Stepford”.

De är bara runt 20 år och får mig att skaka på huvudet i misstro. Varför har vissa unga kvinnor slutat drömma om den stora världen och i stället vänt sig inåt, mot den lilla världen – det vill säga hemmet? Frågan är om de ens hunnit börja drömma om yrkeslivet förrän de väljer bort det. De har definitivt aldrig hunnit bli bittra över det stressiga pusslandet med familj och arbete eller orättvis lönesättning; faktorer som får kvinnor i 30- och 40-årsåldern att krypa tillbaka till hemmets trygga härd.

I det senaste numret av samhällsmagasinet Arena granskar forskarna Catrin Lundström och Lena Sohl fenomenet. De går igenom de senaste årens glamouriserande av hemmafrurollen i tv-serier som ”The real housewives of New York” men poängterar att hemmafrun bör ses som en del av en större strömning där familjen står i fokus. Att trenden slagit rot i de övre klasserna är inte konstigt. Friheten att glasera cupcakes hela eftermiddagarna förutsätter att den så kallade ”Filippinbussen” till Djursholm kommer i tid. Det behöver knappast nämnas att inte bara klass utan också etnicitet är en nyckelfaktor i drömmen om den helsvenska hemmafrun.

Jobbskolkandet skulle vara långt mer ifrågasatt om det handlade om fullt friska män som valde bort en inkomst till förmån för att täppa till takläckor, skotta snö eller reparera familjens bil – traditionellt manliga sysslor som bidrar lika mycket till familjens väl som hemmafruns matlagning och städning. Det är inte heller säkert att livspusslet gynnas av att en arbetsför person stannar hemma. Forskning som refereras i Arenaartikeln visar att modellen med två försörjare faktiskt minskar kvinnors upplevda stress. För att inte tala om hur negativt hemmafrun påverkar familjens och, i förlängningen, Sveriges ekonomi.

Jämställdhet mellan könen kan bara uppnås om kvinnorna blir ekonomiskt och socialt oberoende av männen – något som inte är möjligt förrän samhället bestämt avvisat äktenskapet som försörjningsinrättning. Det menade Eva Moberg 1961 i sin då kontroversiella uppsats ”Kvinnans villkorliga frigivning”. Som Arena påpekar känns hennes ord tyvärr inte längre självklara. Forskare som ekonomie doktorn Anders Parment anser att hemmafruidealet ligger bakom den kraftiga ökningen av giftermål bland unga och pekar på populärkulturens inverkan (Metro 14/2).

De som förverkligar drömmen om ett liv vid spisen försätter sig också i en osund beroendeställning. I höstas intervjuade SvD 28-åriga Malin: en trebarnsmamma som, liksom sina omyndiga barn, är helt beroende av sin makes försörjning (SvD 6/9).
En släkting i 50-årsåldern blev i sin ungdom tillfrågad av en syokonsulent om vad hon ville utbilda sig till. Svaret ”psykolog” bemöttes med ett förskräckt: ”Men kära vän, du som är så vacker. Vill du inte bli flygvärdinna i stället?” Det här är bara en generation sedan. Minnet verkar ha bleknat snabbt.

Tyvärr har vi fortfarande långt kvar. Är det en fortsatt jämställdhetskamp som avskräcker de unga? Eller är det en nykonservativ motreaktion, ett ovanligt städat uppror? Många av de bohemiska hippiernas barn blev som bekant hypermaterialistiska yuppies. Det vore tragiskt om karriärkvinnornas döttrar slutade som hemmafruar.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.