Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Då gällde konflikten opium – nu opinion

Mjuk och hård makt: President Xi Jinping diskuterade bland annat handel med kollegan Emmanuel Macron i veckan.
Mjuk och hård makt: President Xi Jinping diskuterade bland annat handel med kollegan Emmanuel Macron i veckan. Foto: TPG

1800-talets opiumkrig mellan väst och Kina är på väg att bli ett opinionskrig. Handel får aldrig innebära att EU tystnar om mänskliga rättigheter.

Föreställ dig att du tillhör folkgruppen uigurer. Nu sitter du vid köksbordet i Kinas Xinjiang-region och äter fridfullt din laghman – en rätt där handgjorda nudlar serveras med grönsaker och kött; låt säga lamm denna gång. Så knackar det på dörren. In kommer en kinesisk man som du aldrig tidigare sett. Han ska bo hos dig nu, säger han.

Med sig har mannen kläder, godis till dina barn samt de senaste dogmerna från Kinas kommunistparti. Dessa ”förklarar” han för dig. Oavbrutet. På rikskinesiska, nogsamt övervakande att du inte talar ditt eget språk, låter skägget växa eller på andra olämpliga vis utövar din egen muslimska religion.

Den kinesiska regimens invasion av uiguriska hem är inte en skräckhistoria utan verklighet, det visades nyligen av ett inslag i Sveriges Radio. Det är bara ett av många exempel på Kommunistpartiets upptrappade försök att detaljkontrollera kinesernas liv. Man har också börjat tillämpa ett system av social betygsättning, som hämtat ur sciencefiction-serien ”Black Mirror”, där medborgarnas leverne betygsätts och där dåliga omdömen leder till svårigheter att resa eller få in barnen på bra skolor.

Peking använder också gärna landets stora framsteg i AI och övervakningsteknik för att skapa en finmaskig kartläggning över exakt var du är, var du varit och vem du träffat. I ett reportage i BBC undersökte reportern John Sudworth hur lång tid det tog för polisen att hitta honom med hjälp av systemet. Facit: sju minuter.

Kina har gjort makalösa ekonomiska framsteg, men ingen bör någonsin glömma att landet fortfarande är en brutal kommunistisk diktatur. Opposition är förbjuden, rättsstaten obefintlig, de mänskliga rättigheterna bara tecken på papper. Misstänkta motståndare till Kommunistpartiet förföljs utan nåd.

På senare tid står det allt klarare att Kina inte bara säljer elektronik, kläder och möbler till utlandet. Landet blir alltmer angeläget om att exportera även sin syn på demokrati och yttrandefrihet. 

Gripandet av den svenske bokhandlaren Gui Minhai visar att Kinas regim har lika långa armar som kort tålamod för kritiska yttringar.

I ett långt reportage före jul beskrev tidskriften Economist hur detta kan ta sig uttryck. Ett bra exempel är Australien, en av landets viktigaste partner med ett relativt färskt frihandelsavtal. Men med exporten har följt allt fler kinesiska tankesmedjor och institutioner, inriktade på att sprida Pekings världsbild och tysta kritik mot Partiet. Landet har donerat stora summor till australiska politiska partier. En parlamentariker fick avgå sedan hans nära band till Kina avslöjats. Publiceringen av en Kinakritisk bok drogs in efter påtryckningar.

Liknande vittnesmål kommer från flera håll. Gripandet av den svenske bokhandlaren Gui Minhai i Thailand visar att regimen har lika långa armar som kort tålamod för kritiska yttringar. I Frankrike stoppades i somras en film från festivalvisning och från USA och Storbritannien kommer varningar om påtryckningar i bland annat den akademiska världen. Anrika Cambridge spärrade, på Pekings begäran, kineser från att komma åt vissa publikationer. När protesterna blev tillräckligt högljudda återkallades tack och lov beslutet. Denna gång.

Handel ger mer demokrati, det är ett liberalt mantra. Som huvudregel gäller det fortfarande. Demokratiska värderingar tenderar att sprida sig och handelsmurar är ofta ett sätt för despoter att spärra in missnöje och hålla de mänskliga rättigheternas syre ute. Men vad händer om den dominerande handelspartnern är odemokratisk? Hur stor är risken att det snarare är de osunda värderingarna som får spridning?

I takt med Kinas ekonomiska tillväxt är det av största vikt att Sverige och EU hittar ett svar. Svenska företagare som handlat med landet har en tendens att hamna i en sorts Norrmalmstorgssituation där de grips av beundran för ”ordningen” och ”stabiliteten” i diktaturens spår. Men det är en ordning som betalas i blod.

Nyligen rapporterade DN om Lysekils planer på att låta kinesiska aktörer bygga en stor hamn i kommunen. Sverige får aldrig bli naivt vad gäller sådana affärer, i synnerhet som det bara är månader sedan kinesiska stridsfartyg övade med ryska i Östersjön.

USA och Donald Trump har sin politik gentemot Kina, den kan vi inte göra mycket åt. Vad vi däremot har är EU. Unionen ger möjlighet att fortsätta framhålla demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna i all dialog med Peking. Kina är en uråldrig kultur, men det finns inget som säger att dess kommunistiska system måste bestå för evigt.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.