Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Filter fnissar åt Putins krig

Artikeln i Filter viftar bort Putinregimens brutalitet – det värsta problemet är enligt tidningen i stället Sveriges "russofobi".

Den 26 oktober kan magasinet Filters chefredaktör Mattias Göransson vinna Tidskriftspriset som årets journalist. Han är nominerad för reportaget "Den svenska trollfabriken", om den svenska synen på Ryssland under Putin.

I detta reportage figurerar Dagens Nyheter. Göransson angriper DN:s försvarsreporter Mikael Holmström för propaganda och faktafel. Detta bemöter Holmström och Peter Wolodarski på tidningen Journalistens sajt. Men även ledarsidan kritiseras i Filtertexten. Kanske är det därför bra om även de delarna av Göranssons artikel problematiseras något.

Numret av Filter gick förvisso i tryck innan Kreml bestämde sig för att tillsammans med Syriens diktator Bashar al-Assad förvandla östra Aleppo till en vulkan av sten, stål och blod. Däremot låg pressläggningstiden långt efter det att Putin tillämpat ungefär samma metoder mot Groznyj i Tjetjenien.

Göransson hade med stor säkerhet hört talas om att Putin låtit invadera Georgien och Krim. Han har hört om den ryska propaganda som på olika nivåer riktas mot väst. Han visste, eller kunde lätt ta reda på, vad Amnesty skriver om Ryssland i sin landrapport från februari i år: "Rätten till yttrande- och mötesfrihet har fortsatt varit mycket starkt begränsad ... Ett växande antal personer har gripits och åtalats för att ha kritiserat staten..."

Detta är bara fragment av bakgrunden till den DN-ledare (20/3 -16) som skildrar ett seminarium på Utrikespolitiska institutet. Göransson hävdar att DN pekar ut några av frågeställarna på seminariet som "förrädare", vilket är alldeles galet – en så stark term skulle vi aldrig använda. Till och med uttrycket "nyttiga idioter" torde vara en aning för grovt, även om det emellanåt kan vara frestande att treva efter det.

Det handlar om några debattörer som gjort det till sitt värv att påvisa att ett eventuellt hot från Ryssland bara beror på att landet känner sig provocerat av väst. Göransson namnger i Filter själv två av dem: exdiplomaterna Sven Hirdman och Hans Blix. Och ja, dessa gentlemän finns helt klart med i kretsen av svenska apologeter för Putin.

Det är roligt när Mattias Göransson i sin text refererar till en anonym "näst intill desperat herre" som tar ordet på seminariet – denne herre är nämligen samme Hirdman som senare intervjuas av Göransson. Mindre skoj är det när Hirdman, Blix och Göransson fortsätter att lägga fram sin standardtes: Ryssland är inklämt av fiender, Putin bara reagerar på utländska provokationer, Ryssland är hotat när länder i Moskvas intressesfär söker sig västerut... 

Artikeln i Filter viftar bort snart sagt allt som Putinregimen sagt och gjort, alla döda, det folkrättsvidiga agerandet och repressionen – det värsta problemet är i själva verket västvärldens, och Sveriges, "russofobi". Och det sorgliga är att den gör det med ett sådant bekymmerslöst, fnittrande lättsinne över krigshetsarnas rädsla för allt ryskt.

Och ja. Personligen erkänner jag gärna att jag är skitskraj. Inte för Ryssland eller ryssarna, men för den nuvarande regimen. Jag växte upp under ständigt, lågintensivt krigshot och fick också privilegiet att slippa det under ett par decennier. Sedan kom Putins annekteringar, bombkrig, propagandaoffensiver och förtryck av oliktänkande, aktivister, journalister och homosexuella. Västs agerande var detsamma – Ryssland bytte ansikte.

Kreml har förstås ingen rätt att diktera utrikespolitiken i länder som Georgien och Ukraina. "Det är Nato som har expanderat", säger Hans Blix och närmast jämställer baltländernas högst frivilliga Natomedlemskap med Rysslands annektering av Krim.

Att de "förstår" och därigenom mildrar kritiken mot Kremls agerande gör inte Blix, Hirdman och andra till extremister eller förrädare. Snarare är det en förlängning av den kålsuparteori som präglade Sveriges officiella hållning under kalla kriget, där tal om "avspänning" och "nedrustning" ofta fick gå före entydiga fördömanden av diktaturen Sovjetunionens brutala ockupation av halva Europa.

Den aldrig så vällovliga viljan till förståelse blir i praktiken ett stort svek mot folken i till exempel Syrien och Ukraina. 

Det talas ibland om att 1930-talet är på väg tillbaka. Och ja, jag ser likheter – inte minst med en aggressiv, oberäknelig, allt mindre demokratisk stormakt med revansch i sinnet. Och med en västvärld som gärna tänker "ge honom det han vill ha så lugnar han sig säkert efteråt."

Det är väl inte omöjligt att den brittiske premiärministern Chamberlains ord om "fred i vår tid" vann något pris som 1938 års citat. Historien kom att döma det en aning annorlunda.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.