Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Gå inte på världens bästa sossespinn

Vid tvivel – prioritera!
Vid tvivel – prioritera! Foto: Christine Olsson/TT

Vi svenskar tror fortfarande att det vi betalar in i skatt får vi tillbaka i välfärd. Det blir allt mindre sant. Trygghetssystemen holkas ur, både statens finanser och tilliten står på spel.

Vad fan får jag för pengarna?

Frågan är lätt förmäten när den kommer från en man som Leif Östling, före detta ordförande för Svenskt Näringsliv, som bland annat fått två universitetsutbildningar. Men det innebär inte att ingen bör ställa den. Tvärtom är den kanske viktigast av alla politiska frågor. Man kan kalla den ”den enda valfrågan”: Till vad ska våra gemensamma resurser användas? 

För det är ett ”vi” som frågan handlar om, inte ett östlingskt ”jag”.

En av socialdemokratins största framgångar, världshistoriens bästa sossespinn, är att den som vill sänka en skatt alltid är ute i skumraskärenden. Googla ”vi bygger ut välfärden, ni sänker skatterna” + ”Magdalena” och du spränger internet redan innan du hinner lägga till söktermen ”Aftonbladets ledarsida”.

Resonemanget är en fördummande förenkling. Sverige har ett av de högsta skattetrycken i världen. Betyder det att vi har världens bästa sjukvård, skola, försvar och polis? Om inte: vad gör vi fel? Bör vi prioritera annorlunda? Vad fan får vi för pengarna?

En ny bok från Timbro, ”Marionetterna” av Philip Lerulf, problematiserar sambandet mellan Sveriges höga skatter och de sociala trygghetssystemen, med särskilt fokus på sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och föräldraförsäkring.

Systemen är krångliga, få har överblick över hur mycket av lönen som egentligen försvinner i statens och kommunens kassa. Lerulfs huvudtes är att vi betalar mer och får tillbaka mindre än vi tror. Det gäller sannerligen vanliga löntagare – 50 procent tjänar över inkomsttaket i sjukförsäkringen – men i än högre grad egenföretagare, projektanställda och vikarier. 

Hur länge är statens kaka säker? Trygghetssystemen kan snabbt förvandlas till otrygghetssystem.

Några hjärtskärande intervjuer i boken illustrerar ett problem som redan speglats av mängder av reportage de senaste åren. Det handlar om människor som i åratal varit övertygade om att de gjort rätt för sig, de har betalat sin skatt och fyllt i sina blanketter. Och när de för första gången verkligen behöver statens hjälp, när de blir arbetslösa eller sjukskrivna – då är inte staten där. 

Kanske har de inte uppfyllt någon regel, kanske har de haft fel anställningsform under en period. En sak är säker, deras ekonomi slås omedelbart sönder och deras tilltro till systemet är skadad för gott.

En annan tes i boken är att vi litar så hårt på det allmänna att vi mer eller mindre omedvetet valt att avstå från möjligheten att spara ihop till en buffert för en regnig dag. I stället röstar vi fram regeringar som beskattar vanliga löntagare så hårt att ett vettigt sparande är omöjligt. En svensk tar för givet att lönen tillhör staten lika mycket som löntagaren, vi betalar och betalar och tror fortfarande på motleverans av avtalets andra part.

Men stat och system kan svika även den som gjort allt rätt, vilket visat sig gång på gång. Inte minst när Saab klappade ihop 2011. En enda indragen månadslön ledde till att hundratals anställda fick ta banklån för att klara vardagslivet. Inte ens en tredjedel av LO-kollektivet uppger att de klarar en månad utan lön.

Vad händer om nästa lågkonjunktur slår hårdare än någon räknar med? Hur länge är statens kaka säker? Trygghetssystemen kan snabbt förvandlas till otrygghetssystem.

”Glappet mellan vad vi betalar och de förmåner vi får kan inte växa sig hur stort som helst utan konsekvenser”, sammanfattar Lerulf i ”Marionetterna”. Statsapparaten bygger på tillit. På att vi lojalt fortsätter att betala bland världens högsta skatter och förväntar oss motsvarande trygghet. När alltför många märker att det är en illusion, att vi uppfyller vårt åtagande men inte staten, så kommer allt fler börja tänka i termer av skatterevolt. Och det är svårt att helt och hållet klandra dem.

Med andra ord: Vad fan får vi för pengarna? Den frågan kan och måste ställas inte i första hand av näringslivschefer utan av löntagare, arbetslösa och sjukskrivna. Den bör ställas till samtliga partier, inte minst till dem som säger sig stå för en ickesocialistisk politik, och sannerligen inte bara under valår.

Det är besynnerligt att detta måste påpekas, men höga skatter är inte ett självändamål.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.