Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Gudstro ska inte vara partipolitik

Illustration: Magnus Bard

Ska det krävas att SD tar över innan Svenska kyrkan inser att partipolitiseringen är omodern och ologisk?

Juli 2017. En "informationssajt" om valet ger intryck av att vara objektiv men visar sig om man tittar noga komma från SSU, det socialdemokratiska ungdomsförbundet.

Samma månad: En fritidspolitiker (S) berättar fnittrande på Twitter att hon som valarbetare under förra valet "gömde SD:s valsedlar under socialdemokraternas".

Hört talas om dessa två allvarliga ingrepp i den svenska demokratin? Förmodligen inte. Och förmodligen på grund av att de "bara" rör kyrkovalet.

Den 17 september går Svenska kyrkans medlemmar till val. För den som tycker detta låter perifert och meningslöst kan bara nämnas att 700 000 människor röstade senast.

Det kan tyckas förmätet av en som inte tillhör kyrkan att ha synpunkter på dess styrelsesätt. I så fall: förlåt mig mina synder, för det har jag. Det är helt bisarrt att en religiös församling låter sig kontrolleras av politiska partier. Och nästan lika märkligt att man låter det kosta så svindlande summor: 160 miljoner kronor blev notan för valet 2013. I Finland kostade processen bara lite mer än en tiondel, 18,2 miljoner kronor enligt Kyrkans tidning.

Med så mycket pengar i snurr, och med tanke på att Svenska kyrkan ännu är en stor maktfaktor, är det udda att det hörs så lite om valet. Hittills är det i princip bara de kristna tidningarna Dagen och Kyrkans Tidning som skriver. Kanske är det därför det hörs så få invändningar mot att partier – men bara vissa sådana – gör sitt bästa för att politisera predikningarna.

Av riksdagspartierna är det enbart S, SD och C som ställer upp i valet. Och av dem är det framför allt de två förstnämnda som ger riktiga avtryck i debatten. Det är svårt att göra sig fri från intrycket att Socialdemokraterna dominerat kyrkan i decennier och har som enda valfråga att fortsätta med det, med hjälp av all sin politiska erfarenhet av bland annat maskerade "infosajter". Medan SD:s enda fråga är att stoppa S.

Det hela har i mina ögon ytterst lite med kristendom och religion att göra.

En av kristendomens verkliga grundpelare är att vara en universell kraft. Då blir SD-teologin rent snurrig.

Bäst illustreras det av en artikel i Dagen som skulle kunna vara en parodi men är en intervju med en S-kandidat i Uppsala. Han är inte alls kristen. Så vad gör han i valet? "Eftersom majoriteten av Svenska kyrkans medlemmar inte är troende", säger han, "så är det även naturligt att det återspeglas bland de förtroendevalda."

Nu vill han också driva på för att kyrkan ska ligga lågt i teologiska frågor som äktenskapssyn och kvinnliga präster. Ursäkta om jag missbrukar, men Herregud!

I Kyrkans Tidning intervjuas SD-ledaren Jimmie Åkesson om valet. Han vill utmana kyrkans "vänsterliberala etablissemang" och göra den till "en samlande kraft som värnar det svenska kulturarvet". Kyrkans centrala uppgift, skriver SD:aren Aron Emilsson i Dagen, är att "få vara stolt över att vara just svensk".

En av kristendomens verkliga grundpelare är att vara en universell kraft, lika giltig för alla, överallt. Då blir SD-teologin rent snurrig. Paulus ord om "varken jude eller grek" ska alltså kompletteras med ett rungande "däremot pursvensk!"

På ett sätt är det kanske bra att SD flyttat fram positionerna i kyrkopolitiken. Det kanske krävs att Åkesson hotar att ta över kyrkan för att det ska sjunka in hur dumt det är att partipolitisera en existentiell företeelse som gudstro.

Betyder detta att kyrkan inte ska vara politisk? Naturligtvis inte. I trons uppgift ligger att vara en nagel i ögat på makthavare, att ständigt stå i vägen där människan förtrampas och hennes värdighet kränks. Men i stället är risken att Svenska kyrkan blir, eller förblir, en lekboll i dessa makthavares händer, ytterligare ett redskap för att låta partifärgen flyta över och dränka alla tänkbara aspekter av samhället.

Det partipolitiska tramset förstärker inte det kristna budskapet, det snedvrider det och alienerar de medlemmar som inte instämmer i vad som råkar vara åsiktstrend för dagen.

Utmärkta exempel är när två präster, båda med tydlig S-koppling, nyligen snurrade runt på Twitter. En av dem tackade Stefan Löfven för hans "starka och tydliga ansvarstagande", den andre hånade Israels ambassadör för att han gick med i Pride – detta skulle bara vara ett sätt att släta över konflikten med palestinierna.

"Vad vill du att kyrkan ska göra?" är en slogan som kyrkan nu använder för att mobilisera väljarna inför det glömda valet. Är det inte snarare tvärtom, att människor vänder sig mot altaret för att få vägledning om vad de själva borde ta sig för?

Och med tanke på att en skara kandidater inte ens tror på Gud – är det inte märkligt att låta dem bestämma vad kyrkan ska göra?

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.