Efter utrensningarna i SD: Hur säkert sitter Jimmie Åkesson? - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Hur säkert sitter Jimmie Åkesson?

Nedräkning.
Nedräkning. Other: Roger Turesson

När SD nu vill bli rumsrenare försvinner allt fler ur det gamla gardet. Men hur mycket normalisering tål Sverigedemokraterna?

”Och så var de bara en”, är det modernare namnet på den Agatha Christie-roman som handlar om en krympande skara gäster på en ö. En efter en försvinner de. Till slut så var de bara en.

Ett liknande drama utspelas just nu i Sverigedemokraterna. Partiets gamla kärna blir allt mindre, veteranerna allt färre.

Kent Ekeroth petades i förra veckan. På onsdagen stod klart att också före detta partiledaren Mikael Jansson samt Linus Bylund försvinner från partiets riksdagslista. Sedan tidigare är Björn Söder borta från partiledningen medan ”mjukare” politikertyper som Paula Bieler och Mattias Karlsson får allt större utrymme.

I ett långt reportage om SD från maj i fjol skildrade DN:s Ewa Stenberg och Karin Eriksson partiets ödesfråga. Ska man försöka slipa ner de mer rabiata delarna av invandringspolitiken, normaliseras och nå reellt politiskt inflytande? Men då riskera att kompromissa bort sin själ?

Det vore ju ironiskt om Sverigedemokraternas resa skulle gå i fotspåren av det parti som de hatar mest.

Att Jimmie Åkessons parti vill betraktas som ett i mängden står allt mer klart. Det bekräftas också av valberedningens talesperson Josef Fransson:

”Sverigedemokraterna har genomgått en normaliseringsprocess, vi är inte lika stigmatiserade och kontroversiella längre”, säger han till TT. Men det är alltid ett riskfyllt förlopp för ett politiskt parti, vilket framgår tydligt i DN-reportaget.

Flera av de intervjuade tar upp Miljöpartiet, som i decennier slitits mellan en självbild som samhällsförändrande aktivister i evigt solsken och realpolitikens hagelskurar. Till slut fick de gröna äntligen inflytande. Priset blev ett antal förödande kompromisser och risken att åka ur riksdagen. Det vore ju ironiskt om Sverigedemokraternas resa skulle gå i fotspåren av det parti som de hatar mest.   

Så vad gör SD:s kärnväljare den dag de slutligen tycker att partiet blivit för mjäkigt och slätstruket? Hur mycket kohandel står de ut med? De hatar ju ”etablissemanget” – om de hade velat rösta på ett ”normalt” parti hade de knappast blivit SD:are från början.

De genomsnittliga SD-väljarna är nog rätt ointresserade av vilka ställningstaganden partiet gör om Nato, nedsmutsningen av Östersjön eller Sveriges roll i EU. De vill begränsa invandringen, punkt. Vad händer den dag alla avhoppade, sparkade och petade SD:are startar ett nytt parti med ännu extremare syn på invandring?

Och en annan fråga: På den Agatha Christie-ö som är Sverigedemokraterna försvinner alltså partiets gamla garde, en efter en, i normaliseringens namn. Snart så är de bara en. Hur säkert sitter egentligen Jimmie Åkesson?

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.