Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Erik Helmerson: Kulturhusets stolta ord ekar tomt

Detta var ingen lyckad vecka för Benny Fredriksson, vd för Kulturhuset.

Han figurerar flitigt i Niklas Orrenius DN-reportage om Lars Vilks, där han slingrar sig ordentligt kring frågor om Vilks konstnärliga frihet.

”Det borde vara det som är yttrandefrihet. Att även om jag har rätt att säga vad jag vill, så måste jag inte göra det”, säger han. Han vill ”som ytterst ansvarig för detta kulturhus se till att inte människor känner sig kränkta”.

Bara dagar senare fick Fredriksson uttala sig i en annan debatt, om konstnären Makode Lindes rätt att kalla sin kommande utställning ”Negerkungens återkomst”. Den titeln tyckte Fredriksson också var kränkande.

Benny Fredrikssons reaktioner är starkt typiska för Sverige 2015. Vi har vuxit upp med föreställningen att konst ska vara provocerande, farlig, rucka på normer. Men när allt ställs på sin spets, alltså när verklig provokation uppstår – då viker sig kulturetablissemanget, Makten, som ett fönsterkuvert.

Provokationen är tydligen bara godkänd om den provocerar och kränker dem som precis alltid provoceras. Vilks exemplifierar med George Bush. Men då är den ingen provokation längre. Konsten är ofarliggjord.

Vinnaren i sammanhanget är Marianne Lindberg De Geer, chef för konst och design på Kulturhuset. Hon är barn av 1968, vilket kan ha betydelse. I intervjuer går hon emot sin vd och hävdar något så kontroversiellt som att alla religioner måste tåla samma kritik och att en konstnär fritt får välja titlar.

Jag letar fram ägardirektiven för Kulturhuset Stadsteatern. Där slås fast att institutionen ska verka ”med yttrandefriheten, med den konstnärliga friheten och det fria ordet som grund”.

Man ska också ”utveckla Fristadsprogrammet till fler konstarter och fler utövare”. Fristad? Ja, Kulturhuset är ansvarigt för Stockholms stads projekt som erbjuder en tankens och kroppens asyl för förföljda författare.

”Kulturhuset Stadsteatern är sedan länge en scen för det fria ordet, ett fredat rum där yttrandefriheten diskuteras och praktiseras”, slås det stolt fast i programförklaringen.

”Så länge inte fel person känner sig kränkt”, borde kanske Benny Fredriksson yrka på att få lägga till.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.