Vi som bor här är inte bättre människor än andra – men den demokratiska världen är förstås överlägsen den odemokratiska.
När statsminister Stefan Löfven i fjol invigde Segerstedtinstitutet i Göteborg talade han om kunskap som rasismens värsta fiende. Institutet är ett resurscentrum mot rasism och våldsbejakande ideologier. "Det är genom många människors engagemang som vi kan hindra att antidemokratiska krafter får fotfäste i vårt land", sa Löfven.
Men vet vi verkligen att antidemokratiska krafter är så farliga? Jag menar... vad är det egentligen som säger att vår demokrati är bättre än andra system? Och kanske vill de våldsamma jihadisterna och nazisterna inte alls förgöra demokratin utan bara "omformulera den till att också innefatta dem själva"?
Resonemanget ovan kan destilleras ur en rapport från – Segerstedtinstitutet i Göteborg. Titeln är "Socialt arbete, pedagogik och arbetet mot så kallad våldsbejakande extremism", och att det smitit in ett "så kallad" före extremismen är, låt mig försäkra er om detta, ingen slump.
För den som med förstrött intresse följer nyvänstern, med dess fäbless för postkolonialism och identitet, innehåller texten inga stora överraskningar. Den analytiska modellen går mest ut på att överanvända trendordet "kroppar" och hänvisa till andra forskare. Eftersom dessa har samma politiska grundsyn som författaren själv drar han – ett mirakel! – samma slutsatser.
Man hade kunnat låta det passera. Om det inte vore för att rapporten produceras av en skattefinansierad institution som ska motverka våldsbejakande ideologier. Och för att den reproducerar en demokratisyn som är direkt vämjelig.
Så här kan det låta: "Den liberala demokratin använder exempelvis ofta sitt eget styrelseskick till förtryck, våld och ett upprätthållande av ojämlika maktrelationer."
Eller denna pärla bland pärlor: "Det kan hävdas att exempelvis polisens våldsutövning är ett nödvändigt ont för att upprätthålla lag och ordning, men problem uppstår när upplevda eller konkreta hot mot samhället tar form genom vissa kroppar. ... I Sverige kan vi se hur denna fetisch tar sig uttryck i polisens terror mot (för)orterna ... (de los Reyes et al., 2013; Mångkulturellt centrum, 2014)."
Är inrikesminister Ygeman informerad om att han har ett terrorkommando till sitt förfogande?
Lägg därtill ett antal relativiseringar av jihadistisk terrorism, redan omnämnda av ledarkollegan Bawar Ismail i onsdagens Göteborgs-Posten. Detta i en tid då fyra av de fem dödligaste terrorgrupperna är jihadistiska och ett stort antal svenskar begår de vidrigaste övergrepp i dessa gruppers namn.
Rapporten är illa nog i sig själv. Men den är förstås bara ett symtom på en sjuka i Sverige och andra västerländska demokratier. Eftersom vi uppfostrats att undertrycka alla former av nationalism och chauvinism vill vi inte erkänna att vi under de senaste seklen har skapat samhällssystem som är bättre än några andra.
Det finns gott om andra exempel. Härom dagen kallade en journalist på Twitter plastikoperationer av kvinnliga könsorgan för "den västerländska formen av kvinnlig omskärelse". Formuleringen retweetades snabbt av Limhamns kyrka som sedan fortsatte att försvara jämställandet av ett frivilligt ingrepp – en företeelse man givetvis kan vara kritisk mot – med de påtvingade könsstympningar som plågar så många flickor och kvinnor globalt.
På samma sätt jämställs ibland slöj- och burkatvång i patriarkala kulturer med "västerländska" bikiniideal, som om det hörde till vanligheterna på Rivierans stränder att kvinnor dödades av sina egna släktingar för att de visat för lite hud.
Hedersvåldet som begränsar så många svenskar i dag bygger också på patriarkala, antikverade system med rötter i syd och öst. Ändå vill många debattörer avfärda det med låtsasargumentet att "våld och förtryck förekommer även i etniskt svenska miljöer" – som om någon ifrågasatt det.
Det intressanta är att dessa västklandrare bedriver en systemkritisk verksamhet som är helt otänkbar i länder som inte omfattar just den demokratiska modellen. Det är bara här som vi har lyxen att oavbrutet bita och skälla på den hand som föder oss, intellektuellt och materiellt. Men kritikerna är så angelägna om att undvika västerländsk nykolonialism att de tvingas använda usla argument för att försvara en ännu sämre sak.
Det handlar inte om att vissa människor är bättre, eller mer civiliserade, än andra. Däremot om att vissa har haft oturen att födas under system som förtrycker, fängslar, tystar och stympar dem. Alla borde ha rätt att slippa det, inte bara vi få, privilegierade i väst.