Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Må de extrema sluka sig själva än en gång

Strömhopp: Mikael Jansson, f d SD.
Strömhopp: Mikael Jansson, f d SD. Foto: Anders Wiklund/TT

På 1900-talet var det de vänsterextrema som delade sig i diverse ilskna stridande fraktioner som skällde och bets inbördes. Hoppas dagens invandringsfientliga krafter går samma väg.  

Om en av de argaste och skäggigaste agitatorerna från sektvänstern i Göteborg hade frusits ner 1973 och tinats upp i dag hade han känt sig som hemma, fast i ett helt annat läger. Första frågan: ”Varför är alla så kortklippta?” Det är nämligen dagens invandringskritiska partier som blivit kopior av extremvänstern på 1900-talet. 

De är ofta mer arga på sina egna än på motståndarna. De utesluter varandra som om det inte fanns någon morgondag. Och de har en tendens att splittra sig i allt mindre fraktioner.

Redan 2001 bröt sig Nationaldemokraterna ut ur SD, missnöjda med vad de såg som en ”liberalisering” av det större partiet. 

Nystartade Medborgerlig samling har elakt kallats ”ett SD för akademiker” men benämner sig självt liberalkonservativt. På agendan står asylstopp, tiggeriförbud, nej till muslimska böneutrop, ”hjälp på plats” och begränsad anhöriginvandring.

Och nu kommer Alternativ för Sverige, en sorts bassäng för strömhoppande SD-politiker. Tre riksdagsledamöter – Olle Felten, Jeff Ahl och på måndagen den före detta partiledaren Mikael Jansson – tillhör numera AFS.

Det finns ytterligare en viktig likhet mellan 2000-talets invandringskritiker och den gamla sektvänstern: de har betydligt större inflytande i medierna än i politiken. Precis som i fallet Feministiskt initiativ får de rubriker och debattutrymme – framför allt i sociala medier – som inte alls motsvarar deras vikt i den politiska verkligheten. 

Och nu kommer Alternativ för Sverige, en sorts bassäng för strömhoppande SD-politiker.

Just de sociala medierna är de invandringskritiskas centercourt. Det är där de bedriver propaganda, sprider länkar, får sympatisörer, bygger stödgrupper och inte minst bedriver sina mobbningskampanjer mot alla misshagliga. Där har SD länge varit herre på täppan. Nu kan det spelet förändras.

På den antirasistiska organisationen Expos sajt skriver Daniel Poohl intressant om skiftningarna på nätets spelplan. Nu angrips SD också av ”Sverigevänner” som tycker partiet blivit ytterligare ett blad på etablissemangets åttaklöver. ”SD är för gamla sossar”, skriver en kommentator till AFS presskonferens på Facebook på måndagen. ”Nu ska Abdulla och Mohammed hem!”, jublar en annan. 

Revolutionen uteblev. Sektvänsterns brötande i 70-talets periferi satte inga större konkreta spår i realpolitiken. Fördelen var att det stal energi och hindrade dåvarande VPK från att bli en kraft att räkna med. Nackdelen att det tack vare den oproportionerliga uppmärksamheten lyckades vrida hela den politiska debatten vänsterut. 

Får man hoppas på repris av det första och att vi lär av historien vad gäller det andra?

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.