Orka läsa på om vänsterns antisemitism, Guillou - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Orka läsa på om vänsterns antisemitism, Guillou

Våga använda datorn!
Våga använda datorn! Foto: Alexander Mahmoud

”Det finns ingen antisemitism i vänstern”, skriver Jan Guillou för trettiotolfte gången. Inget finns om man inte tittar efter det. Snälla Guillou – orka åtminstone göra research nästa gång.

Jan Guillou påstår i en krönika i Aftonbladet (15/4) att jag inte kan hitta belägg på antisemitism inom vänstern.

Texten är ett svar på en ledare i vilken jag gav en handfull exempel från Storbritannien, där en infekterad debatt om Labour och antisemitismen pågått i åratal. Men någonstans mitt i Guillous läsning byter han glasögon och vänder det till att jag saknar konkreta och otvetydiga exempel på just partiledaren Jeremy Corbyns antisemitism.

Nu är det så att varken jag eller särskilt många andra påstått att Corbyn uttryckligen stått på en tvållåda i Speaker's Corner och basunerat antisemitisk dynga. Då bleve han inte gammal som partiledare. Anklagelserna, som bland annat tas upp i en bekymrad ledare i ETC som jag apostroferar i min text, rör att Corbyn med flera varit för toleranta mot intoleransen, att han slagit dövörat till inför den – just det, Guillou – öppna och halvöppna antisemitism som fortfarande grasserar i Labour.

”Ge mig exempel”, kräver Guillou. Nu vet jag att han är den sortens skriftställare som helst kommunicerar via skrivmaskin och fax, men om han en enda gång gav sig ut på det som sägs vara ungdomarnas favoritmedium, internet, skulle han kunna uppdatera sig en aning på den debatt som nu upptar en icke föraktlig del av den brittiska vänstern.

The Independent har en länksida helt tillägnad ”The Labour antisemitism row”. Guardian har skrivit textmassor motsvarande Churchills memoarer. Corbyn har själv bett judiska ledare om ursäkt och det har alltså publicerats en hel rapport i ämnet. 

Kanske kunde någon faxa eller Postnorda över någon av dessa texter till Guillou. Då slipper man börja från början varenda gång han famlar efter luktsaltet efter att ha hört något så befängt som att en gammal hederlig vänsterman kunde ha en enda antisemitisk cell i sin solidariska genpool.

”Det är rätt tänkvärt att Helmerson i sin desperata jakt på konkreta exempel måste resa till Storbritannien för att hitta någon 'vänster' att slå mig i huvudet med”, skriver Guillou. Jag vet just inte om det är så monumentalt tänkvärt, eftersom den artikel han angriper handlar om antisemitism i Storbritannien. 

Själv tolkar jag hans djupa okunskap i ämnet som bristande ork, lust eller förmåga att bedriva research innan han dundrar.

Men låt oss då stanna i Sverige.

Mars 2009: En vänsterpartist torgför tesen att ”det är mäktiga judar som styr USA och att den judiska staten driver jorden mot sin undergång”, avslöjar Expo.

April 2015: En annan vänsterpartistisk politiker avslöjas av sajten Aktuellt Fokus. Han har bland annat skrivit att ”all makt i världen styrs av en liten klick sionister”.  

Mars 2015: I en uppmärksammad text för den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden skriver Klas Gustavsson under rubriken ”Varför har socialdemokrater svårt att debattera antisemitism?”. Han ger rikligt med svenska exempel på just det som Labour nu våndas med: den alltför ofta belagda oförmågan att markera, säga ifrån, ta armslängds avstånd när kritik mot Israel övergår i antisemitiska schabloner och glidningar.

Och så sent som i söndags, den 15 april, hade Guillou än en gång otur med tajmningen. Samma dag som hans egen kolumn publicerades kom en lång, faktaspäckad artikel i socialistiska Flamman där Jonas Elvander slår fast: ”Antisemitismen har dock en lång historia inom vänstern.”

”Välvilligt tolkar jag detta som att åtminstone svensk vänster går fri i Helmersons föreställningsvärld”, skriver Guillou om min ledare om Storbritannien. I wish. Själv tolkar jag hans djupa okunskap i ämnet som bristande ork, lust eller förmåga att bedriva research innan han dundrar och brakar loss med den sedvanliga, visserligen alltid så läsvärda, raljansen. Men för all del, det man saknar i vetande kan man ta igen i röststyrka.

Man kan diskutera antisemitism på många sätt. Jag instämmer förstås med dem inom vänstern som säger att fenomenet är ett ojämförligt större problem på högerkanten, och som reagerar när fullt legitim kritik mot Israels politik avfärdas som allmänt judehat.

Vad jag inte för mitt liv kan förstå är positionen att vänstern per definition inte kan vara antisemitisk. Att det skulle vara teoretiskt omöjligt, en cirkelns kvadratur.

Tack och lov är den åsikten rätt ovanlig i det politiska rummet. Jag vet faktiskt bara en enda person som förfäktar den. 

Men synnerligen ivrigt fäktar han.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.