Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Putin vill inte höra skratten från Stalinfilmen

Stalin – på väg att återuppstå?
Stalin – på väg att återuppstå? Other: Nicola Dove/Nonstop Entertainment

I Ryssland får man inte längre skratta åt Stalin. Är det för att skrattet ekar ända in i dagens Kreml?

Det finns så många skäl för politiker och andra makthavare att vilja stoppa ett konstnärligt verk. Kanske strider det mot politikerns egen syn på begrepp som rättvisa, jämställdhet och antirasism och tolkas därmed av politikern som orättvist, sexistiskt och rasistiskt? Kanske provocerar verket en gud som makthavaren anser oantastlig? Kanske finns där omoraliska sexuella budskap? Kanske anser politikern att värden som Nation och Folk är heliga och att även konstnärliga kommentarer till dem är ett hot mot deras existens?

Oavsett vilket skäl politikern väljer så kommer hen att anse dem värdefulla och oerhört viktiga.

På fredagen hade brittiska ”The death of Stalin” svensk biopremiär. En svart komedi om en röd mardröm. År 1953 kvävs diktatorn av en ond uppstötning och dör ”i en pöl av ovärdighet”. Maktkamp följer. Och vilken maktkamp!

Skapare av ”The death of Stalin” är Armando Iannucci, mannen bakom ”Veep” och ”In the loop” och expert på genren ”smarta maktmänniskor finner realpolitikens absurditeter övermäktiga och skriker mycket grova ord”.

Filmen är så rolig att den stoppats i Ryssland. Landets synnerligen klåfingriga kulturminister, Vladimir Medinskij, har kallat den ”en hånfull förolämpning av ... landet som besegrade fascismen och av vanligt folk”. 

När den ändå visades kom polis till biografen. Det är oklart om den alls får premiär.

År 1953 kvävs diktatorn av en ond uppstötning och dör ”i en pöl av ovärdighet”. Maktkamp följer. Och vilken maktkamp!

Kanske hade det gått att bättre förstå den ryska ilskan om landet självt, eller just vanligt folk, hade smädats i "The death of Stalin". Så är det inte. Den ryska befolkningen skildras närmast som maktlösa offer för en pågående naturkatastrof; de vanliga människorna är statister som fängslas, torteras, tvångskommenderas och duperas i bakgrunden medan kameran fokuserar någon annanstans.

De som verkligen förlöjligas i filmen är den grupp omänskliga män som samtidigt försöker styra skeendet och grovt perverteras av det. Och den man, och det system, som gjorde perversionen möjlig. 

Men nu är det som att Putinregimen fruktar att sympatierna i filmen ska ligga hos de vanliga ryssarna. Och att publikens kombinerade vrede och skratt riktas mot de eliter som underminerar demokratin och skapar sina egna trygga privilegierade rum där bara deras egna regler gäller och motstånd klassas som förräderi.

Det är en gammal sanning att despoten fruktar få saker mer än att bli utskrattad.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.