Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Sådan är kommunismen

Arbetsläger i Nordkorea. Ett av kommunismens kännemärken.
Arbetsläger i Nordkorea. Ett av kommunismens kännemärken. Other: Ng Han Guan

Kontroll, ofrihet och massavrättningar. Efter hundra år av kommunism säger vi ett stort grattis till alla som sluppit uppleva den. 

Häromdagen lyssnade jag på svenska syntdrottningen Reins låt ”Capitalism” som kom i våras. För varje bokstav i titelordet lyfter hon fram en egenskap som hon tycker präglar kapitalismen. Spoiler alert: Det är inga toppenfina attribut, låten är ingen oförblommerad hyllning till Milton Friedman och Margaret Thatcher.

Sedan kan man invända att vissa av orden Rein använder – som ”poverty”, ”taxes” och ”arrest” – skulle fungera betydligt bättre för att beskriva helt andra ideologier, men ordet är fritt (vi lever trots allt i en kapitalistisk demokrati).

Jag blev inspirerad att använda samma konstnärliga metod för att beskriva just en sådan annan ideologi. Dessutom en som firar ett ”jubileum” i år, hundra år efter den ryska oktoberrevolutionen.

Så här är mitt bidrag. Känn er fria att tonsätta det, gärna med Reinsyntar: 

Kontroll. Kommunismen är en ideologi som bygger på att medborgarna kontrolleras in i minsta detalj. Släpper man kontrollen börjar de nämligen omedelbart bete sig ickekommunistiskt. 

Även informationen måste kontrolleras järnhårt, med enorma censurmyndigheter, annars får folk veta att de har det mycket sämre än de medmänniskor utomlands som sluppit kommunismen.

Ofrihet. Slavläger är ett av flera skräckfenomen som förenar de kommunistiska staterna, nu och i historien. Men hela vardagen under kommunismen präglas av inskränkta friheter och förbud mot att till exempel tala och skriva fritt, använda nätet, bilda fackföreningar och ta del av vilken kultur man vill.

Massdöd. Verket ”Kommunismens svarta bok” nämner 94 miljoner offer, men den har fått en del kritik i ickekommunistiska länder för att svartmåla den ideologi som kritikerna sluppit uppleva. 

En sak är säker: Mao, Stalin, Pol Pot, de tre nordkoreanerna Kim med flera Stora Ledare står tillsammans för ett dödstal som väl bara överträffas av digerdöden (även om de finns de som hävdar att kommunismen tog fler liv.)

Martyrer. Kommunismen har aldrig lyckats åstadkomma välstånd, men den har varit fantastisk på att skapa martyrer som fängslats och/eller dödats för sin tros skull. Jude, kristen, muslim, buddhist – kommunismen diskriminerar inte utan förföljer dig med lika god frenesi oavsett vilken tro du bekänner dig till.

Undernäring. Uppskattningarna av antalet döda i den stora kinesiska svälten åren 1959–1961 ligger mellan 20 och 43 miljoner. Liksom Kina upplevde Sovjetunionen enorma svältkatastrofer som fått många kloka att spekulera över om huvudorsaken främst var ondska eller inkompetens – att båda var inblandade är otvivelaktigt. 

Nu drabbas med täta mellanrum Nordkorea, som då gärna skyller på klimatet. Att Sydkorea har liknande klimat, men inte drabbas av svält, är inte ett lysande betyg för kommunismen.

Nationsgränser. Kommunismen skulle till sin natur vara internationalistisk, men ingen ideologi har väl lagt sådan vikt vid att spärra in sina medborgare. Hela östblocket var som bekant symboliskt inmurat. I dag är det till exempel kineser, kubaner och nordkoreaner vars resvanor kontrolleras minutiöst av regimen. Om folk får resa fritt gör de ju det, och då bara åt ena hållet.

Mao, Stalin, Pol Pot, de tre nordkoreanerna Kim med flera Stora Ledare står tillsammans för ett dödstal som väl bara överträffas av digerdöden.

Inskränkningar. Kjell Albin Abrahamson skriver i sin bok "Låt mig få städa klart" om sin tid i Moskva på slutet av 1980-talet: ”Den överlägsna planekonomin kunde inte ens förse vanligt folk med toapapper, för kvinnor fanns inga mensskydd och för småbarn inga blöjor. På en lista över 221 baslivsmedel fanns enligt sovjetekonomer bara 23 regelbundet till försäljning.”

Det är kommunismen i ett nötskal. Då Sovjet, i dag Venezuela. Den kallar sig själv en vetenskaplig ideologi men har aldrig kunnat klura ut hur dess befolkning ska få toapapper.  

Skvaller. Som alla totalitära ideologier bygger kommunismen på angiveri. Den fungerar inte utan en gigantisk säkerhetspolis som spionerar på befolkningen och på olika sätt får befolkningen att spionera på sig själv. Kollegor anger varandra, barn rapporterar vad deras föräldrar sagt. Skräcken ligger som en kall skeletthand över samhället.   

Mendomism är ett försök att översätta engelskans ”whataboutism”, som ju betyder att vrida diskussionen från ett problem till att den som påtalar problemet inte själv är felfri. Här var kommunismens Kreml mästare. När USA klagade på fångläger och censur var det sovjetiska svaret till exempel: ”Men hur har de svarta det i Amerika?”. Den som i dag kritiserar kommunismen får ofta samma typ av motfråga: Kapitalismen då, hur många har den dödat?

Och svaret förblir: Ingen ideologi har skapat så mycket välstånd och minskat så många klyftor som kapitalism i förening med demokrati. Kommunism i förening med demokrati har vi däremot aldrig upplevt eftersom kommunismen när den kommer till makten äter demokratin och dödar de som kämpar för den.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.