Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Stå på er med journalistiken om utlandsfödda och brott, ”Uppdrag granskning”

Illustration: Magnus Bard

Vi behöver inte vara rädda för forskning om brottslingars ursprung. Inte heller för journalistik som onsdagens ”Uppdrag granskning”. Snarare är det tystnaden och myterna vi bör frukta.

Onsdagens ”Uppdrag granskning” om utlandsfödda och sexbrott kommer inte direkt med någon ny svindlande kunskap. Det är ingen ”game changer” för att tala nypolitiskt språk.

Att män med utländsk bakgrund är överrepresenterade i grov brottslighet, inte bara sexrelaterad sådan, visste vi redan. Vi vet också en hel del om varför. Underklassen begår alltid fler brott än överklassen och i de lägre samhällsskikten är människor med utländsk bakgrund kraftigt överrepresenterad.

Finns också en kulturell förklaring? Om detta vet vi mindre.

Men vad vi vet är också att många ogillar och fruktar program som onsdagens ”Uppdrag granskning”. De anses sprida fördomar mot invandring och gynna mörka krafter. Redan långt före sändning kom kritik från flera håll: ”Sluta generalisera om människor som invandrat!!!”, skrev Feministiskt initiativ på Twitter. ”SVT Göteborg verkar närmast fixerad vid INVANDRING”, konstaterade Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima. 

Men vad är de så rädda för? Varför är det så farligt med nyhetsjournalistik, kunskap och forskning i just detta ämne?

Reportaget är hederligt journalistiskt hantverk. Frågorna ställs öppet och förutsättningslöst. 

Gärningsmännens etniska bakgrund är inte förklaringen till en uppmärksammad och osedvanligt vidrig serievåldtäkt, säger journalisten Mathias Ståhle i ett avsnitt. ”Hur vet du det?”, blir motfrågan. Och sedan: ”Förklara!”

Syftet är knappast att avslöja Ståhle eller ställa honom mot väggen. Snarare får han en chans att utveckla sitt resonemang. Så funkar bra journalistik.

Frågor ställs också till ensamkommande män från Afghanistan: Finns det något som ökar risken för att vissa afghaner begår övergrepp?

Är detta anslag dåligt? Bidrar det till stigmatisering av grupper? Generaliserar det verkligen, för att bemöta Feministiskt initiativ, ”människor som invandrat”?

En del av kritiken mot ”Uppdrag granskning” går ut på att den statistik som redaktionen presenterar inte håller måttet. Siffrorna visar att 58 procent av de senaste årens våldtäktsdömda är födda utomlands, men antal dömda är ett trubbigt mått. 

Det är dock ingen anledning att inte fortsätta beforska och granska området – snarare tvärtom, uppenbarligen behövs bättre statistik och forskning. Ju mindre kunskap i rummet, desto större utrymme för fördomar, spekulationer och vilda gissningar.

”Det har nog varit lite känsligt att framhålla de här sakerna, det behövs uppgifter om hur det förhåller sig”, sa Torbjörn Israelsson på SCB i Rapport redan 1989.

”Hittills har det bara varit spekulationer”, sa Leif GW Persson i samma program och efterlyste forskning från Brottsförebyggande rådet.

När en sådan Brårapport kom 2005 skrevs i förordet: ”avsaknad av aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn underlättar att myter skapas och befästs.”

Ju mindre kunskap i rummet, desto större utrymme för fördomar, spekulationer och vilda gissningar.

Jo tack. Det är just dessa myter som nu svingas som piskor i en evig och tröstlös debatt. Vi har fått en strid om ”Sverigebilden” där man antingen ska anse att landet knäar under en invandrad våldtäktsvåg eller förneka att invandringen medfört någon som helst ökning av sexbrotten.

Det är nyanser vi behöver. Och nyanserad journalistik.

Kritiken mot ”Uppdrag granskning” blir en spegelvändning av de vanliga litaniorna om vänstervridningen i public service. Fel frågor ställs, fel statistik presenteras och fel människor intervjuas.

Och precis som när högergamarna svärmar runt public service önskar jag att redaktionen står på sig även denna gång. Lita på er journalistiska instinkt. Ställ de frågor och kör på de vinklar ni finner relevanta. Alla kommer aldrig att bli nöjda.

När eftertexterna klingar ut kvarstår några enkla fakta som borde vara självklara för den som har liberal människosyn:

Den stora förenande faktorn hos gärningsmännen är att de är just män. De allra flesta i gruppen män begår inga sexbrott. Samma gäller gruppen invandrade. Det är intressant att studera vad som får den lilla minoriteten män att göra det. Samma gäller invandrade.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.