Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Transparens? Vilket skämt, Wallström

Grumligt vatten.
Grumligt vatten. Other: Skärmbild

Det minst dåliga för UD är om det visar sig att Sveriges FN-kampanj präglats av exceptionell slarvighet. Det värsta är om medvetna övertramp skett. 

”Sweden is transparent”, står det på en flaska mineralvatten. Flaskan ingick i gåvopaketet som användes i Sveriges kampanj för att väljas in i FN:s säkerhetsråd. Samma budskap delade utrikesminister Margot Wallström när hon muntert visade upp flaskan på Twitter i juni 2016.

Nu vet vi hur det är med den transparensen. UD:s fönster är solkiga och ogenomskinliga. Sveriges FN-kampanj har skötts oerhört illa. Det tycks som att ändamålet – en tillfällig plats i solen tillsammans med de permanenta medlemmarna i rådet – har ansetts värt vilka medel som helst.

Vi minns till exempel hur Pierre Schori (S) utsågs till ”hedersambassadör” för att åka till Kuba och charma sina gamla vänner i Castros diktatur. Vi minns hur kampanjkostnader togs från biståndsbudgeten. Vi minns frågetecknen om huruvida Sveriges faktiska utrikespolitik påverkades av kampanjen: erkännandet av Palestina, dribblandet kring Västsahara, den minst sagt taffliga hanteringen av Saudiavtalet där självaste kungen fick gripa in och plocka upp den boll som regeringen tappat på sina egna tår.

Att dingla en FN-post framför en socialdemokrat är som att hålla oxfilé under nosen på en fransk bulldog.

Så skulle DN gräva lite djupare i kampanjen. Då visar det sig att UD använt ett parallellt system, en så kallad ”digital arbetsyta”, för kommunikation och ansett att informationen där inte omfattades av offentlighetsprincipen. Sedan registrerade UD handlingarna ett år för sent – och ljög dessutom om det. Kanske, visade det sig, har information även undanhållits riksdagens egna utredare. Och till slut hemligstämplades hela rasket.

Hanteringen av FN-kandidaturen har redan lett till kritik från både JO och konstitutionsutskottet. Det är viktigt att det inte slutar där. Det bästa, eller minst dåliga, utfallet för UD och regeringen är att inga allvarligare fel har begåtts än exceptionell slarvighet och nonchalans. Det värsta är om det visar sig att medvetna övertramp skedde under kampanjen. Kanske att länder har fått löften om politiska eftergifter från Sverige.

Ett intryck som består är att regeringen har varit helt fartblind. Att dingla en FN-post framför en socialdemokrat kan vara som att hålla oxfilé under nosen på en fransk bulldog, det är svårt att få dem att fokusera på vad de lärt sig om rimligt uppförande.

Var metoderna och kostnaderna berättigade för att få in Sverige i rådet? Det är det enda vi vill veta. Och det försöker UD dölja för oss, vilket kanske ger en antydan om svaret.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.