Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Varför låter vi de extremas värderingar styra?

Inte många procent av väljarna tycker att bara män ska kunna röra sig fritt eller att miljoner ska ges i bidrag till grupper som hatar och hetsar mot kvinnor och homosexuella. Ändå har vi låtit det ske. Det får vara slut med det nu.

Aftonbladet beskrev i veckan hur Sveriges förenade muslimer, SFM, bjudit in en talare som hävdar att 12-åriga flickor kommer till helvetet om de inte täcker sig. Han jämför "våra kvinnor" med choklad som bör vara insvept i papper: "Jag vill inte att någon ska titta på min fru, på min mamma, min syster. Det är så muslimer ska vara."

Dessa åsikter har han rätt att framföra. Men han borde göra det utan skattepengar. I stället fick SFM i fjol en halv miljon kronor av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). På sajten Smedjan, som drivs av Timbro, har Sofie Löwenmark avslöjat detta och andra fall där MUCF glatt pumpat ut miljoner till grupper som spritt kvinnohat, religiös extremism, antisemitism och homohets.

Har de rätt att predika sådant? Kanske – det måste vägas mot yttrandefriheten. Har de rätt att få bidrag? Verkligen inte. Jag blir förvånad över att de ens söker. Man kan tycka att tron på det egna budskapet – muslimskt, kristet, judiskt eller buddhistiskt – borde vara så stark att den klarar sig utan svenska myndigheters benägna bistånd. De som tar emot stödet måste ha tydliga regler och krav att förhålla sig till.

På onsdagen hade Aktuellt ett inslag om förtryck av kvinnor i svenska utsatta områden. Männen dominerar offentliga ytor och kräver segregation, det är "inte helt riskfritt" för kvinnor att fika eller gå på badhus där män finns. "Det är som att de äger centrum", säger en intervjuad kvinna. 

Väljer man att ta emot stöd måste det kopplas till villkor och krav.

I båda dessa fall utlovas nu krafttag. MUCF ska – igen – granska bidrag och eventuellt kräva dem åter. Regeringen, via jämställdhetsminister Åsa Regnér, garanterar att den tar frågan om kvinnor som inte vågar fika på "stort allvar". Bland utlovade hårdhandskar finns en nätportal och "att prata med pojkar och män", men detta kan vi raljera över en annan gång. Det är bra att statsmakten reagerar.

Frågan är: Varför har det tagit sådan tid? Debattörer och journalister har larmat i åratal. Och knappast någon har försvarat sakernas ordning; de allra flesta tycker att något är fundamentalt fel när inte kvinnor vågar fika och bidrag ges till sammanhang där män talar om "våra kvinnor" som choklad.

Men det har rått en anpassning till ett fåtal företrädare för extrema krafter, där helt bisarra företeelser tillåtits passera. Kanske har myndigheterna tänkt att det skulle gå över av sig självt. I stället tycks det, i brist på mothugg, ha blivit än värre.

Den goda nyheten är att vi har alla chanser att göra om och göra rätt.

Rättelse 2017-03-31 16:48
Rättelse: I en tidigare version hävdades att MUCF:s bidrag till SFM på en halv miljon kronor utbetalades år 2017.
Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.