Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Europa under ytan

EU-kommissionen har ingen tacksam uppgift. Det gäller att jämka ihop länder med vitt skilda önskemål i fiskepolitiken, och den verkliga makten ligger, trots att fiskerifrågor hör till EU:s gemensamma beslutsområde, hos de 15 fiskeministrarna. I flera europeiska länder väger sysselsättningen tyngre än framtiden för havet.

Så blev det också en ganska blygsam reform av EU:s fiskepolitik när ministrarna möttes i Köpenhamn i december. Av samma skäl blev det knappt någon minskning av torskkvoten i Östersjön under förra årets förhandlingar (kvoten knöts dock till en återhämtningsplan).

Det finns två stora förklaringar till varför bestånden av torsk, kummel och rödspätta minskar till hotfullt låga nivåer i Östersjön och Nordsjön, menade Jörgen Holmquist, generaldirektör för EU-kommissionens generaldirektorat för fiske, när han i går deltog i en frågestund om aktuella Europafrågor.

Fiskerinäringen vill gärna hävda den globala uppvärmningens roll och att fiskbestånd minskar med utsläppen, sade Holmquist. Men kommissionen tror enligt generaldirektören på två avgörande förklaringar. För det första har de vetenskapliga råden inte följts under ett antal år. För det andra har kvotsystemet inte kompletterats med tillräckliga kontroller och straff för den som olagligt fångar fisk.

Där måste även medlemsländerna ta i var för sig, så att övervakningen förbättras och påföljderna skärps. Att EU-länder mot bättre vetande tvingar fram ett fiske som inte följer försiktighetsprincipen är en pågående ekologisk skandal. Kvoter ska helt enkelt inte kunna tänjas ut för att nationella politiker väjer undan när på sin höjd några hundratusen arbetstillfällen hotas i Europa.

Fiskekommissionären Franz Fischler säger sig vilja försvara den gemensamma fiskepolitiken för att fisken simmar runt och inte "respekterar nationella gränser". Argumenten mot fiskefredade zoner måste tryta. Beskeden om ensidiga svenska åtgärder för att skydda torsken i Östersjön har varit minst sagt röriga från Bryssel - kommissionen tycks vara rädd att andra länder ska få till undantag och regler som tvärtom ökar deras fiskeförmåga. Frågan är om den farhågan verkligen har fog för sig.

Hur som helst vill kommissionen bekämpa utfiskningen med minskade kvoter och ett minskat antal tillåtna dagar att fiska under. Att man får sin vilja igenom är inte givet.

En fråga på dagordningen gäller sanningen om hur EU:s avtal med omkring 15 utvecklingsländer påverkar mer eller mindre utrotningshotade fiskarter i världshaven. Jörgen Holmquist ville nyansera debatten om rovfiske utanför Senegal genom att peka på den explosionsartade ökningen av det lokala fisket och EU-fiskets ringa andel.

Klart är att fiskarter inte borde fångas i de områden där deras överlevnad står på spel, inte ens om Europa betalat för en kvot eller en obegränsad mängd att håva in.

EU behöver en gemensam fiskepolitik, men det borde vara möjligt för länder att driva en mer långtgående miljöpolitik än det samlade Europa. Samtidigt får EU-kommissionen gärna visa musklerna. Så att det gagnar livet i haven.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.