Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Det är de mediokra männen som ryker

Ett nytt mejl plingar till. ”Hej, vi ska arrangera ett panelsamtal och jag undrar om du kan tänka dig att medverka? Du är ju ung och tjej...”

Det är en otrevlig känsla, att nedvärderas till något så trivialt som sitt kön, sin ålder eller etnicitet. Den goda viljan till trots: Man vill inte känna sig som någons mångfaldsprojekt, och tänka: ”förtjänar jag ens att vara här”.

Däri vilar det liberala motståndet mot könskvotering. Människor ska inte reduceras till sitt kön. Lisa och Anders ska bedömas efter samma måttstock och den som är bäst lämpad för en tjänst ska få den. Vive la liberté och vi ses i styrelserummen, systrar!

Men det är en princip som har sina brister. Det är nämligen en sak att kräva att alla ska ha samma möjlighet och en annan att erkänna de ojämlika strukturer som redan finns. Könskvotering har ju egentligen tillämpats i alla tider, när män på ledarpositioner har rekryterat andra män. Fortfarande värderas kvinnors meriter och prestationer lägre än mäns.

I veckan publicerades en rapport där fyra forskare har studerat Socialdemokraternas kvoteringsinitiativ ”Varannan damernas”, som partiet införde i samband med riksdagsvalet 1994.

Det finns starka argument för att könskvotering är ett effektivt verktyg i jämställdhetsarbetet. Men frågan är om tvång skapar de bästa förutsättningarna

I valet 1991 sjönk för första gången på lång tid antalet kvinnliga ledamöter. Trendbrottet fick kvinnor från olika politiska partier att dra i gång nätverket ”Stödstrumporna”, som skulle trycka på partierna om ett system med varannan kvinna och varannan man på valsedlarna vid nästa val. Moderaterna sa nej, men Socialdemokraterna köpte idén och gick sitt eget kvinnoförbund till mötes. S-kvinnor hade ju länge lobbat för könskvotering.

”I det första valet med kvotering 1994 ökade andelen kvinnor med strax över 10 procentenheter i genomsnitt” konstaterar forskarna i den svenska sammanfattningen. Och utvecklingen fortsatte i samma riktning i de tre efterföljande valen.

Så nu ska okunniga kvinnor ta jobben från kompetenta män?

Det är en av de vanligaste invändningarna mot könskvotering. Men studien visar snarare på det motsatta förhållandet: Kvinnors kompetensnivå förblev i stort sett densamma, medan männens ökade efter att kvoteringen började. ”Resultatet tyder på att ett antal medelmåttiga manliga ledare lämnade politiken omedelbart efter kvoteringen”, står det i sammanfattningen.

Fler kvinnor ökar sannolikheten för fler kvinnliga ledare. Men det är inte säkert att det blir så. För som studien också konstaterar: ”De kvinnor som kommit in i samband med kvotering får sin kompetens ifrågasatt, såväl av manliga medarbetare och chefer som av kvinnorna själva”.

Vive la liberté och vi ses i styrelserummen, systrar!

Det finns starka argument för att könskvotering är ett effektivt verktyg i jämställdhetsarbetet. Men frågan är om tvång skapar de bästa förutsättningarna, och om principen är överförbar till andra organisationer än de politiska.

Socialdemokraterna och Miljöpartiet har länge drivit på för en lag om kvotering för börsbolag, med kravet om att 40 procent av styrelseposterna ska innehas av kvinnor. Visserligen skulle en sådan öka antalet kvinnor. Men vilken dynamik skulle uppstå på arbetsplatserna? Det är högst sannolikt att en tvingande lag i stället skulle spä på det interna motståndet – även från ledningen – mot kvinnorna som kvoterats in.

Vad den här typen av studie i stället kan bidra med är att fler företag förstår fördelarna med mångfald – inte minst ur kompetenssynpunkt. Det är inte schysst att anställa fler kvinnor – det är affärsmässigt dumt att låta bli. De smarta bolagen inser att det inte finns någon anledning att nöja sig med medelmåttor, bara för att de är män, när det finns kvinnlig spjutspets där ute. Om de kallar det för kvotering eller smart rekrytering, är upp till dem.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.