Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Europas muslimer dubbelbestraffas i spåren av terrorn

Foto: VALERY HACHE

Det är som om muslimer inte tillåts vara offer i terrorns smala narrativ, varken omfattade av det nationella traumat eller drabbade av de rent personliga tragedierna.

Bilderna är samma efter varje ny attack. I Nice, Paris, Köpenhamn och Stockholm. Människor i böljande hav av kroppar som håller varandra i händerna och tillsammans lovar att välja kärlek framför hat, öppenhet framför rädsla. Som varje gång upprepar att skulden alltid ska bäras av den som körde lastbilen eller planterade bomben, aldrig av en hel grupp oskyldiga människor.

Efter varje ny attack säger vi att vi inte ska förändra oss, ändå gör vi det. Rädslan för terror ger näring åt misstänksamheten. I dag hör vi ledare och politiker i Europa tala om människor som hot. Ungerns premiärminister Viktor Orbán kräver att EU ska försvara sig mot muslimer. I höstas sade sverigedemokraten Martin Strid att muslimer inte är fullt ut människor. 

Efter varje ny attack säger vi att vi inte ska förändra oss, ändå gör vi det.

Att vara muslim i Europa i dag, kan bäst liknas med att vara muslim i USA efter terrorattacken den 11 september. EU fortsätter att varna för den markanta ökningen av rasistiskt och islamofobiskt motiverade hatbrott. I USA är motsvarande brott fem gånger fler i dag än de var före 2001. 

Diskriminering, hat och skuldbeläggning är nog så vidrigt. Men det finns en orättvisa som vi sällan pratar om, kanske för att dessa röster sällan ges plats åt: terrorns muslimska offer. 

En kartläggning av nyhetsbyrån al-Jazeera visar att det funnits muslimska offer i alla större terrorattentat i Europa sedan bombdåden i Madrid 2004. I Nice, 2016, var uppemot en tredjedel av de som dödades muslimer. Lastbilens första offer var en franskmarockansk muslimsk kvinna i hijab. 

Ändå är det som om muslimer inte tillåts vara just offer i terrorns smala narrativ, varken omfattade av det nationella traumat eller drabbade av de rent personliga tragedierna. Det är märkligt, sett till att de flesta terrorbrotten ändå sker i muslimska länder. 

I dokumentären "Twice a victim" (Två gånger ett offer) intervjuas människor som inte bara har förlorat sina nära till det meningslösa våldet i Europa – utan som dessutom beskylls och straffas av samhället för deras död.

Med sonen sittandes i baksätet ropade hon ut genom fönstret: "Det är rätt åt er, terrorister! Den här gången är det er tur".

Dottern till kvinnan i Nice berättar om hur den chockade familjen stod samlad runt mammans lemlästade kropp efter attentatet, när en kvinna bromsade in med sin bil. Med sonen sittandes i baksätet ropade hon ut genom fönstret: "Det är rätt åt er, terrorister! Den här gången är det er tur". 

En fransktunisisk man som förlorade två av sina systrar i attacken mot Bataclan i Paris 2015, beskriver på samma sätt hur en man kom fram till honom där han stod vid platsen för massakern, och väste: "Det är ert fel, människor som du, att det här händer."

Minns vad vi lovar varandra efter varje ny terrorattack: att inte ge efter. Ändå är det just rädsla uttryckt i hat, som gör muslimer som drabbas av terrorn i Europa till offer i dubbel bemärkelse. 

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.