Kvinnor med migrän ska inte behöva lida i det tysta - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Kvinnor med migrän ska inte behöva lida i det tysta

Foto: Stina Stjernkvist/TT

Samhällets syn på kvinnan med migrän är delvis fortfarande den drypande av överklassförakt, som Astrid Lindgren illustrerade på 60-talet. 

Jag hör det direkt på min mammas röst. Den är matt och ansträngd. Efter alla år har jag lärt mig att upptäcka de där små, små skiftningarna som avslöjar dagarna då hon plågas. Ett skratt som är lite för vasst och ett gällt ”jo, men allt är ba-ra fint!”.

I Svenska Dagbladets gedigna artikelserie om migrän, kan man läsa att så mycket som 12 procent av den svenska befolkningen är drabbad, de flesta kvinnor. Det gör det till en folksjukdom av svindlande mått.

Världshälsoorganisationen, WHO, bedömer dessutom att det är en av de värsta åkommor man kan leva med. Inte bara för att det är vidrigt att ha ont ibland, det vet alla. Utan för att behöva leva med sådan smärta, ibland flera gånger i veckan. Det är ett fruktansvärt mänskligt lidande – och ett handikapp.

Att leva med migrän, vet de som gör det, är nämligen att hela tiden vara rädd för nästa anfall. Det är fickor fulla med pillerkartor, julaftnar och födelsedagar som spenderas ensam i mörkret bakom en stängd dörr. Studier visar att människor med migrän oftare lider av både depression och utmattningssyndrom.

Madickens mamma, den bräckliga borgarfrun, som tar sig för pannan och säger åt barnen att hålla sig lugna, för hon har migrän och måste få vila.

Men trots att så många är drabbade är det ”ingen som berättar eller skryter om sin migrän”, säger Anna Karin Wallberg som är ordförande för Huvudvärksförbundet (SvD 9/7). Det är sorgligt, men fullt förståeligt. Samhällets syn på kvinnan med migrän är ju delvis fortfarande den drypande av överklassförakt, som Astrid Lindgren illustrerade på 60-talet. Madickens mamma, den bräckliga borgarfrun, som tar sig för pannan och säger åt barnen att hålla sig lugna, för hon har migrän och måste få vila.

En annan nidbild syns i populärkulturen i dag så fort en hysterisk kvinna ska porträtteras. Eller när någon häver ur sig att kvinnor skyller på huvudvärk för att slippa ha sex. Huvudvärk ses på som fjuttigt och självförvållat. Och av rädsla för att uppfattas som just svaga och gnälliga plågas kvinnor hellre i det tysta.

Det är förstås illa när gemene man har svårt att skilja lite huvudvärk från en neurologisk sjukdom. Men det är betydligt värre när inte ens sjukvården klarar det. Av Svenska Dagbladets granskning framgår det att det som förenar människor med migrän ofta är frustrationen över att inte få hjälp – och desperationen över att till slut inte veta vad man ska ta sig till.

De som söker vård skyfflas runt i systemet. De träffar läkare efter läkare vars respons alldeles för ofta bara är att skriva ut en cocktail av tabletter och säga ”du måste sluta stressa”.

Att det tar i genomsnitt 8 år för att få en migrändiagnos är ett bottenbetyg för svensk sjukvård. Samtidigt är det skrämmande att tänka på hur många som aldrig ens får sina symtom utredda.

Tidigare har vården förklarat tafattheten med att det saknats kunskap, och att det tagit så lång tid för forskare att börja intressera sig för sjukdomen. ”Vi vet ju knappt vad migrän är, hur ska vi kunna behandla den?”, har det låtit.

Men den ursäkten torde inte längre vara godtagbar. I dag kommer det nya studier och forskningsrön hela tiden. Det finns en bred kunskapsbas för den som vill förstå vad som orsakar, kan bota och lindra, migrän. Men det förutsätter förstås att läkare tar människors lidande på allvar.

Ofta framhålls det också att människor drabbas så olika. Vissa tappar synen under ett migränanfall, andra kräks. En del triggas av starkt solljus, andra av stress eller av att vara stel i nacken. För de flesta kan det dessutom variera från gång till gång, vad som orsakar ett anfall. Det gör det naturligtvis svårt med generella riktlinjer och behandlingsmetoder.

Av Svenska Dagbladets granskning framgår det att det som förenar människor med migrän ofta är frustrationen över att inte få hjälp – och desperationen över att till slut inte veta vad man ska ta sig till.

Men faktum är att det också är mycket som är gemensamt. Forskning visar att för en majoritet är migränen ärftlig. De allra flesta kan förebygga anfall genom att träna regelbundet, meditera och äta rätt. Just relationen mellan kost, tarmflora och migrän har visat sig särskilt stark och där pågår det just nu flera spännande studier.

Medan det vanligaste rådet från svensk sjukvård fortfarande är att undvika choklad och rött vin – utan att någon riktigt vet varför – finns det i dag enormt mycket mer kunskap om vilka exakta ämnen och hormoner som kan trigga igång migrän.

Att hjälpa människor att förstå vad som orsakar deras smärta, och om det finns något de kan gör åt den, borde prioriteras högre än att skriva ut ett livslångt recept på värktabletter. Det är dags att sjukvården börjar se och behandla migrän som en folksjukdom. Kvinnor ska varken behöva bita ihop, eller lida i det tysta.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.