Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Skam botar inte extremisten

Foto: Tommy Söderlund

 

En lärare oroar sig för att en elev uttrycker högerextrema åsikter. Han bestämmer sig för att ”ta debatten” som den vanligtvis ordineras: hård och skoningslös. Inför klassen låter han den 16-åringen försvara sina sympatier för Hitler, medan han själv gör sig lustig över pojkens trevande försök. Klasskamraterna frustar av skratt.

Händelsen, som DN skrev om i helgen, inträffade för 22 år sedan. Men hur vi bemöter extremism hos unga, arga män är minst sagt aktuellt. I det här fallet är det trots allt svårt att inte känna med pojken. För vad som beskrivs i det där klassrummet är en mardröm. Det är ögonblicket när man plötsligt står ensam framför ett hav av människor, men tungan inte längre verkar kunna forma ord. Eller när man tittar ner och upptäcker att man gått hemifrån utan byxor. Människor pekar och skrattar. Och man vaknar, svettig och med ett hjärta som skenar.

Människor pekar och skrattar. Och man vaknar, svettig och med ett hjärta som skenar.

Det kan låta trivialt, som något man skrattar åt i efterhand. Men de som någon gång känt att de har gjort bort sig eller inte räckt till, oavsett om det varit som barn på fotbollsplanen eller inför kollegorna i konferensrummet, vet vilka känslor det väcker, hur fruktansvärt ont avvisandet gör. Skam, menar sociologen och forskaren och Brené Brown, kommer från att människor är förprogrammerade sociala varelser, flockdjur. När vi tror att det finns en risk att stängas ute från gemenskapen upplever vi en närmast fysisk smärta, ett förtärande självhat.

Läraren förstod senare hur eleven måste ha känt och bad om ursäkt. Men händelsen illustrerar också vår polariserade samhällsdebatt och våra ständiga försök att ”ta debatten” med meningsmotståndare. Debatt mellan människor ses som en tävling där någon måste förlöjligas, besegras. Och varje försök att närma sig smärtan och sveken som ryms bakom de extrema åsikterna avfärdas som något barnsligt och naivt.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.