Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Feminism: Frukta inte debatten mot Fi

Det bästa med Fi:s framgångar är om andra partier börjar tala högre om feminism – men efter egen övertygelse.

Ni minns säkert diskussionen efter Belinda Olssons tv-serie ”Fittstim – Min kamp” där hon ställde frågan ”Har feminismen spårat ur”? Många upprördes över det provokativa i formuleringen. Med tanke på hur världen ser ut, kvinnors underordning, patriarkat – hur kan man ens insinuera att kampen för jämställdhet gått för långt?

Svaret var förstås att kritikerna tolkade programmet, och Olsson, ill­villigt. Vissa aspekter av feminismen kan naturligtvis ha spårat ur, samtidigt som ideologin, och kampen för jämställdhet, i stort är alldeles otillräcklig.

Samma ilska som efter ”Fittstim” syns i debatten kring Feministiskt initiativ. När partiet får kritik avfärdas denna gärna med någon variant på temat ”ogillar Fi lika med ogillar jämställdhet”. Det är en sorts för­enklad, Twitter- och skolgårdsinspirerad argumentation: Kallar du Fi:s förslag om att slopa försvaret ”orealistiskt”? Hallå allihopa, det står en dunkel platthatt här som tycker att feminismen är orealistisk!

Åsikten att Fi har fel i någon sakfråga tolkas som en plädering för att jämställdheten är genomförd och Sverige färdigbyggt ner till minsta mutter.

Detta kunde vi se nyligen när Expressens ledarskribent Anne-Charlotte Marteus, med gott om konkreta exempel, kallade flera av Fi:s program­punkter för redan föreslagna, genomförda eller ogenomförbara. Motreaktionen blev bland annat en krönika i Arbetet, där Linnea Swedenmark lyfte fram dålig arbetsmiljö och löneskillnader som belägg för att feminismen behövs.

Vilket Marteus, en av landets mer profilerade feministiska skribenter, förstås aldrig ifrågasatt. Det hon ställde sig tveksam till var att Fi är partiet som kan lösa problemen.

Att man sätter likhetstecken mellan jämställdhet, feminism och Fi är förstås det bästa som kan hända partiet och Gudrun Schyman. Nästa led i logiken blir nämligen att den som är emot Fi är antifeminist. Måhända är just detta en anledning till att Schyman fick debattera ensam i förra veckans Aktuellt: Ingen av S-topparna Löfven, Ulvskog, Jämtin och Ylva Johansson ville möta henne.

Glädjande nog har allt fler den senare tiden börjat granska partiets politik, inte bara rapportera om dess framgångar och följt med ledaren på frejdiga home partyn. Programmet erbjuder en salig blandning av vänster­utopier där det genomförbara, för att tala med Marteus, kraftigt tonats ner på bekostnad av det ogenomförbara.

Alla fossila bränslen ska bort, liksom kärnkraften. Ingen ny vattenkraft ska byggas ut. Så hur försörjer vi landet med energi? Genom vind- och solkraft samt ”framtida förnybara energi­källor.” Hur gynnar det landets kvinnor att tvingas betala fantasipriser för el och värme?

Fi ska också ”verka för att den inter­nationella handeln utvecklas till en rättvis handel, vilket inte den nyliberala fria handeln nu står för”.

Den kängan hade vetat var den tog om det inte var så att den ”nyliberala fria handeln” är en av de enskilt bästa förklaringarna till kvinnors framryckning de senaste hundra åren. Huvudregeln är denna: Ju mindre handel och liberalism, desto sämre villkor för kvinnorna.

Nåväl, om dessa sakfrågor kan, och bör, man tvista. Men vad som kan hållas i åtanke är att den som motsätter sig förslagen ovan naturligtvis inte behöver vara en sämre feminist än den som omfamnar dem. Om det går åt skogen för Sverige går det åt skogen för Sveriges kvinnor.

”Det handlar om en bred feministisk och antinazistisk rörelse som växer och växer och växer”, säger Gudrun Schyman i Expressen om partiets framgångar. Men det är just vad det inte handlar om. Vreden mot ojämställdhet (och nazism) är bred, men knappast rörelsen och dess åsikter.

Oavsett om Feministiskt initiativ kommer in i EU-parlament eller riksdag har partiet redan vunnit en stor delseger. Feminismen är på agendan igen. Det bästa vore om partierna nu börjar tala högt om jämställdhet utifrån sina egna ideologier, premisser och förslag på lösningar, inte duckar som S-topparna i Aktuellt. I sak har till exempel den liberala feminismen allt att vinna på att ta debatten.

Ett sådant resultat av Fi:s opinionsframgångar vore i så fall betydligt bättre för landet än om de verkligen skulle komma in.

Artikeln har tillfogats en rättelse: Linnea Swedenmark skriver för tidningen Arbetet.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.