Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Fjällsäkerhet: Ingen rädder för laviner här

Att ge sig ut i off-pist­terräng utan kunskap eller guide är som att ge sig ut i trafiken utan körkort eller chaufför. Men så ser inte rättsstaten på det.

Jackson Hole, USA. Det har gått en vecka sedan det senaste rejäla snödumpet. Fyra fem dagar någonting sedan den sista fläcken puder plattades till av en skida. Inte ens skogen kan längre erbjuda en ynka fluffig lössnösväng om du så slickar granarna på vägen ned.

Till den lilla skidorten i Wyoming åker man för den utmanande skidåkningen och för den torra champagne­snön. Så gott som alla åker fullt utrustade med lavinsändare/sökare, spade och sond. Målet är lika tydligt utstakat som hos en fullblodskokainist: det är det vita pulvret man vill åt.

Ändå finns gott om branta sluttningar där den jungfruliga snön, dag efter dag, ligger helt orörd. Det finns bara två tänkbara förklaringar till det. Den ena är att folk som är här fattar tillräckligt mycket om laviner för att inse hur lite de fattar. Den andra att områdena är avspärrade och att det får konsekvenser att åka där.

I Nordamerika ser man allvarligt på skidåkare som utsätter andra för risken att utan egen förskyllan dras med i en lavin. Den som trotsar avstängningar eller på annat sätt beter sig ansvarslöst här kan enligt delstatslag gripas och åtalas. Det första som sker är att liftkortet plockas och att man portas i systemet. Forever, sägs det, och det låter inte helt otroligt. Jänkarna är inte precis kända för sin förlåtande attityd till lagöverträdare. För den som bor här och lever för berget är nog en livslång bannlysning från liftarna ett hårdare straff än att gripas och åtalas.

I Österrike kan den som utlöst en lavin ställas inför rätta. Precis som en person i Sverige som i trafiken utsatt andra människor för livsfara. Man behöver inte ha kört påverkad, för fort eller på något sätt medvetet dåligt för att kunna dömas för vållande till annans död eller kroppsskada.

På fjället däremot ställs i princip aldrig någon till ansvar för risker eller verkliga skador. Det enda fall jag känner till där ansvarsfrågan ens aktualiserats var det i Tänndalen förra året där en pistör avled i en lavin. Då blev det en möjlig arbetsplatsolycka och en arbetsgivare att processa mot.

I Åre har två skidåkare under nyårshelgen utlöst en stor lavin. De två kom oskadda ur snöraset, men eftersom man inte visste om det funnits andra skidåkare längre ned drogs en stor sökning i gång. Inga skadade hittades. Men det ska nog mer tillskrivas turkontot.

Den som åker i lavinfarlig terräng utsätter åkare längre ned för större risker än sig själva. Just när lavinen går, finns fortfarande en möjlighet att åka ur den.

Den som däremot överraskas av de breda lavinerna när de hunnit upp i hastigheter på drygt 200 km i timmen gör sannolikt bäst i att bara be en bön.

Lavinkunskap är ungefär som fransk grammatik. Full av regler. Och full av undantag. Ju mer jag lär mig om snölager, temperaturväxlingar, konvexa respektive konkava sluttningar, lutningsgrader och vegetation desto mer inser jag hur mycket som sitter i erfarenhet, omdöme och skyddsåtgärder.

Mårten Johansson från Åre Lavincenter är svensk nestor i lavinutbildning. Av honom har jag lärt mig att titta på snölager, att åka en och en, att alltid ha en flyktväg. Och, som han säger, att gräva, smaka och lukta på snön.

Förutom kunskap hos alla som ger sig ut, alternativt att man åker med en guide som kan det man själv inte kan, behövs någon form av sanktionssystem. Antingen i form av en ny lagstiftning, eller att de rättsvårdande myndigheterna börjar utnyttja det lagrum som redan finns.

Jag gissar att de två skidåkare som utlöste Årelavinen fortfarande sitter med sina liftkort i skidbyxorna. Jag gissar att de bemöts av polis och familj som överlevare från en potentiell katastrof, inte som skapare av en potentiell katastrof.

Och jag gissar att denna människoutlösta lavin kommer att följas av fler. I vilken mån och hur många människor som kommer att stryka med är oklart.

Alla laviner orsakas inte av oaktsamhet. Det händer att det går laviner på platser och under förhållanden som borde vara relativt säkra. Och självfallet ska inte den som faktiskt varit aktsam skaka galler för resten av sitt liv.

Vad människor gör med sina egna liv är deras ensak. Men vad de gör med andras är det inte. Inte på vägar. Och inte i naturen.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.