Försvarsreklam: Surdeg är viktigt – demokrati viktigare - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Försvarsreklam: Surdeg är viktigt – demokrati viktigare

Att försvara mänskliga rättigheter må vara viktigt, men inte viktigare än att fota sin surdegslimpa. Det är den bisarra kontentan av kritiken mot Försvarets reklamkampanj.

Det är ett privilegierat land vi lever i, och ett välsignat tidevarv. Det bevisas inte minst av detta: Man drabbas av mothugg om man påstår att det är viktigare att arbeta för att flickor ska få gå i skolan än att tejpa fast sig själv på väggen.

Jag talar förstås om Försvarets reklamkampanj ”Vad håller du på med”. Den visar unga vuxna som lägger mycket möda och stort besvär på att arrangera Postit-lappar, fotografera surdegar och frukostar samt just att med yttersta allvar tejpa fast sig själva på väggen. Bilderna kontrasteras med korta berättelser om vad Försvaret självt ägnar dagarna åt. Surdegsmannen åtföljs till exempel av texten ”Vi håller på med minröjning, säkrar mattransporter och försvarar demokratiska rättigheter i krigshärjade länder”.

Bland dem som tidigt kritiserade kampanjen fanns Fredrik Strage i denna tidning liksom Alex Schulman i Aftonbladet. Båda tyckte att den andades förakt mot kulturen, en åsikt som gick igen när författaren och debattören Inti Chavez Perez diskuterade den i torsdagens ”P1-morgon”.

”Den spelar på föreställningen att unga som ägnar sig åt kultur gör något oviktigt och borde göra något annat”, sa Chavez Perez.

Nu måste man i och för sig ha ett extremt tolerant kulturbegrepp för att där kunna inkorporera aktiviteter som att tejpa fast sig på väggen och instagramma sin frukost. Det handlar knappast om unga konstnärssjälar som just står i begrepp att omdekorera Sixtinska kapellets tak eller skriva en diktsamling om krysantemum när Försvarsmakten burdust bankar på dörren och skrämmer deras musa på flykten. De plåtar en ostmacka.

Men än intressantare är att kritikerna blir upprörda över att Försvaret vågar antyda att soldaternas sysselsättning är viktigare än någon av ungdomarnas. Skulle det innebära större samhällsnytta att säkra transport av mat än att lägga upp bilder av den på nätet? Skulle det helt plötsligt vara mer relevant att skydda en by från en krigsherre än att arrangera Postit-lappar?

Eeh... ja? Den som svarar något annat på de frågorna får nog sägas göra sig skyldig till rätt svindlande värderelativism.

Men tydligen riskerar man, genom att sätta det ena värdet över det andra, att kränka de kulturellt intresserade ungdomar som nu får svart på vitt på att deras intressen hamnar lägre än att göra FN-tjänst. Det vore sannerligen tråkigt om en genomsnittlig svensk 20-nånting-åring vore ett så bräckligt käril: ”Hej du friske yngling i dina bästa år. Vi tänkte åka ut och rensa minor på en väg i Libanon, ska du med?” ”Njaaa, jag tänkte sortera mina böcker efter färg här, det är kultur och om du antyder att det inte är precis lika viktigt som det där du sa blir jag ledsen.”

Förutom värderelativismen slås man av hur mycket av den gamla 70-talssynen på Försvarsmakten som fortfarande lever kvar. Det är en mycket dualistisk bild: Försvaret lika med döda lika med dumt. Kulturen lika med skapa lika med bra. En rimlig invändning är att det var ett bra tag sedan den svenska armén under smattrande fanor gick i härnad mot moskoviterna. Dagens kritiker måste vara beredda att dels avfärda de humanitära insatserna som svenska soldater gör över hela världen, dels ta ställning till hur Sveriges gränser bör försvaras utan ett försvar.

Ett vanligt grepp i dessa sammanhang är att citera Winston Churchill som mitt under kriget motiverade statens kulturanslag med orden ”Vad skulle vi annars kriga för?” Det är lätt att instämma, men man kan också vända på resonemanget och säga att det knappast varit mycket kvar av den brittiska kulturen om man inte också lagt en del av pengarna på vapen.

Det finns mycket humor i den här diskussionen, både medveten från Försvarets sida och ofrivillig från några av kritikernas. Samtidigt är det en aspekt av det hela som gör mig riktigt sorgsen. Nyligen informerades de unga män och kvinnor som riskerar livet i svensk uniform om att de utgör ett särintresse – av ingen mindre än statsministern. Nu får de veta att det de gör inte är viktigare än att tejpa fast sig på en vägg.

Det är lätt att förstå att Försvarsmaktens självförtroende under dessa omständigheter är en aning stukat. Ändå var det märkligt hur informationsdirektören Erik Lagersten, som debatterade med Inti Chavez Perez i SR, plötsligt anpassade sig helt till kritikerna. ”Är det viktigare att försvara demokratin än att baka surdeg?” frågade programledaren. Det självklara svaret är just ”Eeh... ja?”, i ett tonfall som uttrycker den största förvåning att frågan ens blir ställd.

”Nej, det är det inte”, svarade informationsdirektören.

I så fall: Varför kampanjen?

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.