Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Erdogans krig mot yttrandefriheten

Erdogan den allsmäktige.
Erdogan den allsmäktige. Foto: Kayhan Ozer/AP

President Recep Tayyip Erdogan för ett tvåfrontskrig: mot kurderna och mot yttrandefriheten.

Turkiet krävde på torsdagen att Sverige griper Saleh Muslim, ledare för det syrienkurdiska partiet PYD. Under hans Europaresa har tidigare Tjeckien och Tyskland sagt nej till utlämning.

Begäran om utlämning är en del av Turkiets krigföring i den kurdiska enklaven Afrin i Syrien. Det är också en av president Erdogans vanliga metoder mot motståndare, var de än befinner sig. Interpol utnyttjas för att komma åt kritiker, som den svensk-turkiske författaren Hamza Yalcin när han besökte Spanien i fjol.

Kurder och oppositionella buntas ihop och fyller Turkiets fängelser.

PYD står förvisso nära PKK-gerillan, som sedan decennier slagits för självstyre i sydöstra Turkiet. Men för Erdogan är allt han inte gillar ”terrorism”. Kurder och oppositionella buntas ihop och fyller Turkiets fängelser. Strypandet av yttrandefriheten är presidentens egentliga krig.

Någon fri press finns knappast längre i Turkiet. Statstelevisionen är en propagandakanal. Medieföretagen har stängts, konfiskerats eller tagits över av Erdoganvänliga ägare.

Senaste draget är att censurera internet. I ett land där det är förbjudet att ”förolämpa” presidenten är det givetvis redan riskabelt att göra det digitalt. Nu ska en ny lag tvinga den som vill sprida nyheter på nätet, genom till exempel podcaster eller sociala medier, att ha en statlig licens. Nationell säkerhet och moraliska värderingar måste skyddas, heter det. Den som Erdogan finner misshaglig lär bli utan tillstånd.

Yttrandefriheten har försvunnit steg för steg. Efter massdemonstrationerna 2013 drogs skruvarna åt. Särskilt Gülenrörelsen, allierad så länge det gällde att kväsa militärens makt, hamnade i skottgluggen. För att tysta ned en stor korruptionsaffär i Erdogans närmaste krets tog staten kontrollen över rättsväsendet.

Sedan det mystiska kuppförsöket 2016 råder undantagstillstånd och klappjakt på oppositionella. Över 50 000 människor har hamnat i fängelse, ytterligare 100 000 fått sparken från jobbet. Ledningen för det kurdiska partiet HDP har burats in. Vaga anklagelser om terrorism används i rena skådeprocesser.

Turkiets krig i Afrin är oantastbart. Flera hundra människor har gripits för att ha vänt sig emot offensiven. Och medierna rapporterar om ärorika segrar, inte civila offer. 

Journalisten Ahmet Altan, dömd till livstid för ”terrorism”, skrev nyligen i New York Times: ”Vi kommer aldrig att benådas och vi kommer att dö i en fängelsecell.” Detta händer i ett Turkiet som formellt fortfarande är kandidat till medlemskap i EU.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.