Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Gunnar Jonsson: Hög tid att kontra på Le Pen

Sverigedemokraterna nådde fast mark genom att ta sig in i parlamentet. Det franska valsystemet gör det steget mycket svårare för Nationella fronten, som däremot är på god väg mot nästa nivå. I mångas ögon är partiet så respektabelt att ingen behöver skämmas för att rösta på det.

På söndagen avgörs första omgången av de franska lokalvalen. Just i år anses de så viktiga att alla tunga politiska ledare har engagerat sig i kampanjen. Nationella fronten verkar bli största parti med över 30 procent, följt av borgerliga UMP och långt därefter president François Hollandes socialister.

Det betraktas som nästan givet att NF-ledaren Marine Le Pen blir ena namnet i den avgörande duellen om presidentposten 2017. Och det är inte längre en ren fantasi att hon skulle kunna vinna.

Två månader har gått sedan terror­attentaten mot Charlie Hebdo och den judiska butiken i Paris. Som väntat blev Le Pen den som plockade politiska poäng. Hon är noga med att skilja på ­islamistisk extremism och muslimers tro, men hennes budskap är lätt att begripa: Terrorn ska bekämpas med stängda gränser och minskad invandring.

Främlingsfientligheten förblir den hårda kärnan i Nationella fronten. Resten av programmet är snarast vänsterpopulistiskt. Mot globalisering, mot EU. Nej till frihandel, för protektionism. Höj lönerna, sänk pensionsåldern, förstatliga bankerna. USA är värre än Putins Ryssland (som dessutom bistår henne med banklån). Summan är mer lik den grekiska vänsterregeringens luftslott än högerpolitik, och skulle vara en katastrof för en stor exportnation.

Nationella fronten är ett missnöjesparti, men missnöje kan vara en mäktig kraft. De mest entusiastiska sympatisörerna och väljarna finns där, medan övriga partier mest liknar skal.

Hollande är fortfarande högst impopulär. Han har vinglat hit och dit, från kraftiga skattehöjningar till timida reformer som söndagsöppna butiker. Men det blir inte mycket gjort, och ­ekonomin står still. UMP är djupt splittrat och vilset, och inte blev det bättre av förre presidenten Sarkozys comeback. Hans bästa gren är att lova runt och hålla tunt.

Att bara ta avstånd från Le Pen ­kommer inte att räcka. De etablerade partierna måste hitta en politik som inger förtroende och bär Frankrike framåt. Och det börjar bli bråttom.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.