Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

May vacklar vidare mot EU:s utgång

Inga lösningar i sikte.
Inga lösningar i sikte. Foto: Frank Augstein/AP

Den brittiska regeringen skulle helst hålla parlamentet borta från processen. Följderna av Brexit blir inte mer angenäma för det.

Premiärminister Theresa May brukade säga att inget avtal är bättre än ett dåligt avtal. Det var alltid bara en fras. Att Storbritannien skulle ramla ut ur EU utan en uppgörelse om framtida relationer vore faktiskt det värsta som kan hända landet. Ekonomin skulle få mer stryk än den tål.

Varken Theresa May eller det mest råbarkade Brexitlägret har hittat något trolleritrick som löser ett olösligt dilemma.

May lade också tidigt fast att britterna skulle lämna både EU:s inre marknad och tullunionen. Det ställer i sig till alla möjliga praktiska problem för ett land som skickar halva sin export till andra medlemsländer. Dessutom skulle hennes Toryparti hållas ihop, trots sprickan mellan rabiata EU-motståndare och dem som helst skulle stanna i unionen. Och Mays majoritet i parlamentet är lövtunn.

I veckan har en komplicerad strid rasat om vem som slutgiltigt bestämmer över formerna för Brexit, regeringen eller parlamentet. Överhuset röstade i april för en rad tillägg till Mays lagförslag, och nu försökte hon desperat undvika att de gick igenom även i underhuset.

För att klara sig fick premiärministern, inte för första gången, backa rejält och sedan förneka att hon gjort det.

Vad som ser ut att gälla är att parlamentet sent i höst röstar om regeringens Brexitförslag. Om det blir nej måste May fortsätta att förhandla med EU. ”Inget avtal” borde i princip inte längre vara ett alternativ. Riktigt säker kan ingen vara. Vem kan veta vem som är premiärminister i november?

Britterna skulle ta tillbaka makten från Bryssel, påstod Brexitförespråkarna. Fast de vill för sitt liv inte att väljarnas representanter, parlamentet, ska ha något inflytande över utträdesprocessen. Folkomröstningen måste respekteras, sägs det. Men även om resultatet blev nej till EU-medlemskap var det högst oklart vilket slags Brexit folket ville ha.

Och det är i grunden vad också veckans drabbning har handlat om.

Att lämna tullunionen innebär till exempel allt möjligt elände. Det svåraste dilemmat är hur en hård gräns ska undvikas mellan Nordirland och Irland. Någonstans uppstår en gräns, har EU påpekat, om inte på den gröna ön så på havet mellan Nordirland och resten av Storbritannien. No way, har May sagt, men varken hon eller det mest råbarkade Brexitlägret har hittat något trolleritrick som löser ett olösligt dilemma.

Eller rättare: om hela Storbritannien stannar i tullunionen på obestämd tid blir gränskontrollerna åtminstone mer hanterbara. Det där har May insett, i smyg. Hur går det då med vår Brexit? fräser belackarna.

EU har tålmodigt förklarat att den som lämnar förlorar fördelarna. Ingen kan behålla allt man gillar och rata det som är jobbigt. No way.

Detta är en ledartext skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.